Shelley Grundén hade jobbat i butik sedan tonåren. Men bristen på utveckling och den stora omställning branschen går igenom fick henne att känna att hon inte hade sin framtid inom handeln. Nu tar hon tag i sin livsdröm och studerar till socionom.
Publicerad 03 okt. 2023
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka.
Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Nästa artikel
Susanne Pettersson är mental rådgivare och coach för många av Sveriges elitidrottare och deras ledare. Hon är också föreläsare och en av Skandinaviens ledande experter inom förändringsarbete.
Här ger Susanne några av sina bästa tips för att hitta glöden i arbetet igen;
Vilken är målbilden för din verksamhet? Tror du på den? Och känner du energi inför arbetet att leda din arbetsgrupp i riktning mot målet?
Om du själv inte tydligt kan formulera vad ni tillsammans ska åstadkomma så är det svårt att leda och inspirera arbetsgruppen i arbetet. Börja alltså med att påminna dig om hur du vill formulera riktning och målbild i verksamheten för både dig och din arbetsgrupp.
Hur mycket fokus lägger du på att medarbetarna ska må bra respektive på att verksamheten ska nå sina leveranser?
Om inte du och arbetsgruppen mår bra, så minskar antagligen möjligheten att nå de uppsatta verksamhetsmålen. Fokus på att må bra och ha roligt tillsammans ger bra förutsättningar att nå målen i verksamheten.
Ytterligare en anledning att lägga energi på en utvecklande arbetsmiljö är att personalomsättningen minskar om din arbetsgrupp mår bra.
Vid första mötet i arbetsgruppen har kanske några medarbetare varit tillbaka efter semester ett tag, medan det för andra är första dagen på jobbet. Tänk på att landa gruppen genom att lägga ner lite tid på att reflektera över den gångna ledigheten och läget just nu för att sedan ta sikte framåt.
Om det finns möjlighet så är ju självklart det bästa att även ha individuella avstämningar med dina medarbetare.
Inom idrotten säger vi att när jag slutar vilja blir bättre så slutar jag att vara bra. Ta del av ny kunskap och ägna dig åt att reflektera över ledarskapsfrågor tillsammans med andra chefer och ledare. Det finns alltid så mycket att komma till insikt om och lära sig. Så sluta aldrig vara nyfiken och våga vara nybörjare i vissa områden ibland.
Ibland kanske du till och med ska tänka till på om du verkligen vill fortsätta vara ledare, eller om kanske vill byta till någon annan roll.
Att vara chef handlar för mig om att ständigt utvecklas och vara genuint intresserad av sitt ledarskap och att få både sin grupp och individerna i den att utvecklas framåt. Det kan låta lite krasst, men om man inte är intresserad av det kanske man ska släppa fram någon annan.
