Zanna Hamberg har gått från att jobba i kassan på Gekås till att bli systemarkitekt – utan ny formell utbildning. Vd:n tycker det är självklart att satsa på personalens kompetens: ”Vissa säger att det är dyrt, och vad händer om de sedan slutar? Men jag tänker snarare att vad händer om vi inte utbildar dem och de stannar?”
Publicerad 29 sept. 2023
Du kanske är mogen (eller till och med övermogen) för en förändring, men att studera mitt i livet är en dröm som kan vara svår att realisera – hur gärna man än vill byta karriär . Då kan man ta samma väg som Zanna Hamberg, 43. Via kurser och kompetensutveckling på företaget Gekås i Ullared har hon gått från att sitta i kassan till att bli systemansvarig på IT-avdelningen.
– Jag gillade visserligen pulsen i kassan, men i förlängningen behöver jag utveckling, säger Zanna.
Hade jobbet krävt en ny universitetsutbildning hade hon däremot tvekat.
– Jag har redan investerat i en lång utbildning, till lärare, och med barn, hus och allt hade det varit svårt att prioritera.
Zanna började på Gekås i Ullared redan som 19-åring, direkt efter gymnasiet. Parallellt med jobbet i butiken läste hon upp sina betyg på Komvux, och sökte så småningom in till Lärarhögskolan i Halmstad. 2007 tog hon sin examen, men erbjöds samtidigt ett vikariat på kassaplaneringen.
– Jag tänkte att lärare kan jag ju bli sen, jobb på skola finns ju kvar.
Hon säger det med ett skratt, för hon har aldrig arbetat som lärare. Det ena har lett till det andra på Gekås, och snart blev hon schemaläggare för hela kundserviceavdelningen med cirka 300 medarbetare.
– Jag har alltid gillat siffror och logik, så det passade mig perfekt.
På företaget var de heller inte sena med att notera hennes talanger, så när ett nytt kassasystem skulle implementeras frågade dåvarande IT-chefen om han kunde bolla med henne.
– Från början ville de ha med mig för att jag kände till arbetet i kassan och hade använt våra digitala verktyg, de ville ha min input. Men över tid blev uppgifterna kring kassasystemet allt fler, så till slut hoppade jag av schemaläggningen och blev systemägare på heltid.
Du har ingen formell utbildning inom IT, hur har du skaffat dig rätt kompetens för att bli systemägare?
– Dels har jag gått lite kurser, som en inom testledning och en om processkartläggning, men framförallt skaffar jag mig hela tiden nya skills i jobbet. Jag testar, läser på och frågar personer som kan. Man måste inte alltid gå en kurs för att komplettera sina kunskaper. Även om man på det här företaget är smart nog att förstå att om jag vill gå en kurs, så ställer de sig positiva till det.
Patrik Levin, vd på Gekås, säger att företaget aktivt jobbar med att lyfta befintlig personal, genom egna utbildningar inom exempelvis service, bemötande och ledarskap.
– Men vi vill även hjälpa dem som har intresse och ambition att bli något annat. De kan då få specialistutbildningar.
Han sticker inte under stol med att det självklart hänger ihop med att det kan vara svårt att rekrytera specialister när man verkar på en liten ort som Ullared.
– Självklart är det så. I Ullared bor det 800 personer. Hos oss jobbar cirka 1800 personer. En väldigt liten andel av den svenska befolkningen utbildar sig till exempelvis AI-utvecklare, så det säger sig självt att det statistiskt sett sällan finns en enda i den här byn. Alla vill heller inte flytta hit.
Det är såklart roligare att jobba på ett företag där man får chans att utvecklas, till och med kan få helt nya yrken, men vad är vinsten för er som företag?
– Jag vill gärna vända på frågan: Vad är förlusten med att inte göra det? Man pratar ibland om att det kostar så mycket att utbilda personal, och vad händer om de sedan slutar? Men jag tänker snarare att vad händer om vi inte utbildar dem och de stannar?
Patrik Levin säger att han inte ens kan sätta ord på hur viktigt detta är.
– Jag tror att det är en förutsättning för att vi ska lyckas. Ta bara mig som exempel, jag har gått från att vara kassakille till att bli koncern-vd på Gekås. Hade de inte gett mig chans att växa hade jag inte stannat så här länge.
Nästa artikel
Det var när Andreas Lundqvist, 42 år i Gävle, insåg att han hade halva arbetslivet kvar som han bestämde sig för att återvända till högskolan för att studera till ett nytt yrke.
– Oavsett ålder är du aldrig för gammal för att börja plugga. Det här är inte bara en investering i mig själv, utan också en energi-injektion där jag njuter av att utvecklas och utmanas.
Som ung hade Andreas en idé om att bli journalist, men planerna omkullkastades när han blev pappa i slutet av utbildningen.
– Jag föll in i papparollen och fokuserade på försörjning istället för min egen karriär . Så jag hoppade av studierna med en ofullständig kandidatexamen.
De senaste 13 åren har Andreas jobbat på ett e-handelsföretag som säljer fysiska spel. Han var en av deras första anställda, och har alltså fått vara med på hela utvecklingsresan.
– Det har varit spännande och roligt, men jag har samtidigt länge känt att jag vill något mer. Jag vill gå vidare i livet, inte bara sitta kvar på samma ställe.
Han säger att det finns vissa jobb, där det ena leder till det andra – och plötsligt tre jobb senare har man ”blivit något nytt”, kanske till och med bytt bransch.
– Men på mindre företag blir man specialiserad inom sin roll. Det är svårt att komma vidare.
Därför började han för ett antal år sedan fundera på att plugga vidare. Men det var inget lätt beslut att ta steget.
– När man kommer upp i åldern har man försörjningsansvar och måste räkna på kronor och ören. Då kan man inte plötsligt dippa tio femton tusen i inkomst per månad. Därför satte jag mig och tittade på: Om jag skuldsätter mig så här mycket för att studera i tre år, vad kan det innebära i termer av lönelyft?
Förra gången han pluggade, när han var ung, valde han utbildning på lust.
– Jag brann för att bli journalist, tyckte det verkade vara ett superkul jobb. Ja, den journalistiska banan var en passions-utbildning. Nu måste jag tänka mer praktiskt och fundera mer på lön och säkerhet i en framtida tjänst.
Så han började gå igenom vad han gillar att göra och vad han är vass på i relation till vad som kan ge en bra inkomst – och landade på Personal- och arbetslivsprogrammet på Högskolan i Gävle, där studenterna efter utbildningen framförallt jobbar med HR. Han är nu inne på sitt andra år.
Hur får du ihop det ekonomiskt?
– Jag har sökt omställningsstudiestöd , men det verkar ju ta evigheter att få svar på den ansökan. Jag kombinerar vanligt studiestöd från CSN med lån och extrajobb. Jag jobbar kvar hos min gamla arbetsgivare på 25 procent. De är schyssta och ger mig stor flexibilitet.
Förutom det ekonomiska funderade han mycket på hur det skulle vara att börja plugga efter 40, ”som gammal farbror.”
– Jag har barn på 19 och 17, och kliver befinner mig i ett sammanhang där många av mina klasskompisar är i princip jämnåriga med min son. Vi skrattade ganska gott åt det i familjen innan jag började.
Och hur är det att vara gammal i gården?
– Man anpassar sig efter situationen, det är inga problem att umgås trots 20 års åldersskillnad för man har ett gemensamt mål och syfte. Sedan har jag lite tur, inom mitt program är det lite blandade åldrar och jag är inte ens äldst, även om medelåldern hos studenterna kanske ligger på 23. Många är knappt torra bakom öronen, skrattar han.
Men de hittar varandra i nyfikenheten och lärandet – och han ångrar inte det minsta att han vågade ta steget.
– Visst tar det energi och resurser att studera, men den här omställningen har varit otroligt värdefull för mig. Istället för att släpa fötterna till kontoret, går jag med lätta steg till skolan varje dag.
Läs mer om att studera senare i livet: Allt fler 40-plussare pluggar.
Läs mer om dina möjligheter till kompetensutveckling.
