Shelley Grundén hade jobbat i butik sedan tonåren. Men bristen på utveckling och den stora omställning branschen går igenom fick henne att känna att hon inte hade sin framtid inom handeln. Nu tar hon tag i sin livsdröm och studerar till socionom.
Publicerad 03 okt. 2023
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka.
Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Nästa artikel
Efter 17 år på samma företag, med allt större ansvar, så blev det naturligt för Marcus att kliva in i chefsrollen. Han hade sedan en tid haft en arbetsledande roll, och i sin nya roll fick han nu även löne- och arbetsmiljöansvar.
- Att det var jag som nu skulle sätta lönerna för mina tidigare kollegor blev tydligt tidigt eftersom jag gick in i uppdraget i samband med perioden för utvecklingssamtal och lönesamtal . Det var bra att liksom dra av plåstret på en gång, berättar han.
Under lönesamtalen blev det mer konkret att vi nu hade nya roller
Vid utvecklingssamtalen passade han på att sätta de nya rollerna genom att reflektera om skillnaden mellan “gamla” och “nya” Marcus, men både medarbetarna och han var överens om att de var ungefär desamma.
- Under lönesamtalen blev det mer konkret att vi hade nya roller där jag nu var lönesättande chef . Några samtal var enkla, men det var också några som blev besvikna på min återkoppling. I min nya roll blev det bara att bita i det sura äpplet.
Den första tiden som chef tog han möjligheten att ändra saker han själv tyckte var viktiga.
- Jag visste ju att några saker var lågt hängande frukter och som jag själv varit lite frustrerad över, berättar Marcus. En par viktiga saker var att genomföra de möten som vi sagt att vi skulle ha och att vara transparent, så att alla vet vad som händer.
Som chef behöver jag ju också stå upp för beslut som ledningen fattar även om jag kanske inte tycker att de är så bra
En skillnad mellan att vara en i gänget och att vara chef över en grupp tycker han är lite självvald distansering och att han behöver markera vad som är rätt eller fel.
- Som chef behöver jag ju också stå upp för beslut som ledningen fattar även om jag kanske inte tycker att de är så bra. Ett exempel är att vi står inför en flytt där företaget ska byta lokal. Personligen håller jag ärligt talat med mina kollegor som vill stanna i samma lokaler, men jag behöver ju stå bakom ledningens beslut inför gruppen.
En annan skillnad är relationer i sociala medier.
- Några av mina tidigare kollegor har plockar bort mig som vän i Facebook. Det känns lite underligt, men samtidigt kan jag tycka att det är klokt att hålla isär privatliv och arbetsliv i sociala medier.
Det starkaste aha-upplevelsen i kursen "Ny som chef" var det arbetsmiljöansvar jag har som chef
För att fylla på sin kompetens om ledarskap gick Marcus nyligen Ny som chef, en utbildning som arrangeras gemensamt av Unionen, Vision, Fackförbundet ST och Finansförbundet.
- En riktigt bra utbildning som gav mig en hel del insikter. Det starkaste aha-upplevelsen var det arbetsmiljöansvar jag har som chef, berättar han. Det här är något som jag och min chef inte ens har pratat om. Generellt tycker jag att vi har en god arbetsmiljö på företaget, men vi arbetar inte systematiskt, något som jag tänker sätta igång med nu.
När Marcus ser tillbaka på sin första tid i chefsrollen är det några saker han vill tipsa andra om som tar på sig ett chefsuppdrag.
- Kan jag vara den chef som jag själv skulle vilja ha, så är mycket vunnet, menar Marcus.
Är du chef, medlem i Unionen och vill dela med dig av din berättelse, liksom Marcus i artikeln ovan? Hör då av dig till chefsmedlem@unionen.se.
