65 procent av cheferna använder jobbmobilen och -datorn privat. Men det innebär att arbetsgivaren kan läsa dina sms – även om det sällan är tillåtet. ”Ur mitt perspektiv skulle jag starkt rekommendera att du har en privat mobil”, säger Unionens dataskyddsombud Nils Henckel, som här reder ut vad som gäller.
Många av oss använder jobbmobilen även privat. Ja, hela sex av tio tjänstemän gör det, enligt en Novus-undersökning gjord på uppdrag av Unionen. Och andelen chefer som gör det är faktiskt ännu lite högre (65 procent av cheferna mot 58 procent av samtliga). Det kan kännas enklast så, och lite lyxigt att slippa betala för ett eget abonnemang också. Men det innebär att du utsätter dig för risker.
- Det är dumt av flera anledningar. Du kanske råkar ladda ner en fientlig app med dålig säkerhet, vilket utsätter företaget för fara, säger Unionens dataskyddsombud Nils Henckel, som tidigare jobbat på Integritetsskyddsmyndigheten, IMY.
Han berättar om en incident för några månader sedan där en person på Tullverket som laddade ner appen Google photo, som skickar alla mobilens bilder till en server i USA – vilka amerikansk underrättelsetjänst teoretiskt skulle kunna begära ut.
- Det tråkiga var att personen hade fotat utredningsmaterial, som alltså skickats till ett amerikanskt bolag. Tänk dig exemplet med fysiska bilder; det är som att personen skulle ha tagit ett gäng foton från en utredning och postat dem till ett amerikanskt bolag som jobbar med information. I det här fallet fick Tullverket betala ett relativt stort bötesbelopp.
det innebär också att arbetsgivaren, exempelvis din chef eller HR-avdelningen, skulle kunna övervaka din privata kommunikation
Men det innebär också att arbetsgivaren, exempelvis din chef eller HR-avdelningen, skulle kunna övervaka din privata kommunikation – mejl och meddelanden du skickar till familj och vänner.
- Har du en Iphone i jobbet och installerar ett Icloud-konto, så blir det per se så att arbetsgivaren får ta hand om alla dina privata konversationer. Arbetsgivaren vill nog inte ha dem, men jag skulle inte ta risken. För tänk om just du har en chef eller person på IT- eller HR-avdelningen som har lust att gå in och kika på vad du gör? Och vad händer med all din information och alla dina bilder när du slutar? Tanken på att arbetsgivaren äger ens privata information får i alla fall mig att rygga tillbaka.
Ja, det tror jag. De flesta chefer eller HR-avdelningar har inget som helst intresse av att sitta och övervaka dig, men det förekommer, så varför utsätta sig?
Det enklaste sättet är att skilja på jobb och privatliv, och ha en egen mobil och dator för privata ändamål. Tänk också på att inte ha jobbmejlen installerad på din privata mobil, tipsar Nils Henckel.
Det beror på. Arbetsgivaren får inte sitta och läsa dina mejl av rent intresse. Men om det finns särskilda anledningar, exempelvis misstanke om bedrägeri eller allvarlig misskötsamhet, så kan det vara möjligt. Men man får aldrig hålla på med ren och skär övervakning utan väl underbyggt syfte, eller kontrollera att folk är tillräckligt effektiva. Allt arbetsgivaren gör ska dessutom meddelas i förväg, så att alla på arbetsplatsen är fullt medvetna om att det sker, säger Nils Henckel.
Du kan vända dig till facket, kanske din förtroendevalda eller ditt arbetsmiljöombud , och berätta vad som har hänt. Gör också ett klagomål till IMY, som kan utreda ärendet och döma ut böter.
Nästa artikel
En av de viktigaste uppgifterna – och största utmaningarna – man har som chef är att hjälpa medarbetare i kris. Oavsett om det är något jobbrelaterat eller privat som utlöst den besvärliga situationen gäller det att ta reda på vad problemet är, vilka orsaker som ligger bakom och hur det påverkar den drabbade.
Den tydligaste faktorn brukar vara ett förändrat beteende
Unionens chefsombudsman Dag Bremberg framhåller vikten av att som chef ställa de rätta frågorna.
– Man behöver verkligen fånga upp hur personen faktiskt mår. Då kan man inte hålla det på en allmän nivå, det behöver vara konkret och specifikt.
Hur upptäcker man en person har någon form av kris? Förhoppningsvis kommer medarbetaren själv berätta, men det är långt ifrån alla som känner sig bekväma med att öppna upp för sin chef, särskilt inte om det handlar om privata saker.
Enligt Dag Bremberg finns det en del generella signaler man kan vara vaksam på.
– Den tydligaste faktorn brukar vara ett förändrat beteende. Det kan handla om att personen börjar bli sen till möten, glömmer saker, klagar på kaffet eller hamnar i kontroverser med andra.
Oavsett var krisen har uppstått, om det är en arbetssituation som är orimlig eller om något hänt på det privata planet är chefens uppgift att stötta medarbetaren. Det är ju i allas intresse att alla mår och fungerar bra på arbetsplatsen.
– Väldigt ofta hör det ena också ihop med det andra. Är det stressigt på jobbet orkar man kanske inte vara fullt engagerad i det privata, vilket kan skapa friktion med de närmaste. Har man det jobbigt i privatlivet, kanske med en närstående som är sjuk eller gått bort, så är det en kris som definitivt kommer att påverka arbetet också. Det viktiga som chef är att man inte försöker avfärda problem som privata när det delvis eller helt är arbetsrelaterat. Som chef har man ändå alltid arbetsmiljöansvar.
Det viktiga som chef är att man inte försöker avfärda problem som privata när det delvis eller helt är arbetsrelaterat
Dag Bremberg vill understryka att när man har den här typen av problem med en medarbetare får man förbereda sig på att personen kanske inte är redo för normal dialog. Man får möta hen där hen är, för att förstå läget. Först därefter kan man börja prata om vilka steg man tillsammans kan ta framåt.
– Ofta är det viktigaste att bara visa att man lyssnar. Att upprepa, spegla och bekräfta. Man måste också ta det i en rimlig takt, inte jäkta fram till en slutsats eller, ännu värre, föreslå en snabb lösning.
En person i kris har vanligtvis svårt att sortera ut vad som är viktigast för stunden. I ett sådant läge kan chefens uppgift bli att hjälpa till med sorteringen, att föreslå de första små stegen man kan ta.
– Man behöver tydliggöra att man är empatisk. Som medmänniska först och främst så klart, men man behöver också vara tydlig med att man är den drabbade medarbetarens chef och är trygg i den rollen. Man behöver visa att man förstår situationen, att man har hanterat kriser förut. Det skapar trygghet.
Ibland kan det vara så att man som chef trots allt ändå inte räcker till, utan medarbetaren behöver prata med någon professionell. I allra bästa fall finns det då en företagshälsovård som medarbetaren eller chefen kan vända sig till och boka tid hos. Annars får man gå via den allmänna vården. Det viktigaste ur ett chefsperspektiv är att man undersöker vilka vägar som finns att gå, vilka verktyg som finns.
En person i kris har vanligtvis svårt att sortera ut vad som är viktigast för stunden
– I chefens arbetsmiljöansvar ligger att se till att en person som är i krisläge faktiskt får återhämtning. I 99 fall av 100 handlar det om att medarbetaren sjukskrivs.
Vid en sjukskrivning är det viktigt att man som chef håller koll på medarbetaren – men samtidigt ger ordentligt med utrymme för återhämtning. Man behöver ha kontinuerlig kontakt, men hur frekvent den är bör anpassas efter individ och situation.
Är krisen så djup blir den ofta bara värre av att någon från jobbet ringer
– Man behöver komma överens med medarbetaren om vad som funkar. Har någon gått totalt in i väggen kommer det inte att funka att ha veckosamtal, utan man får som chef bara acceptera att medarbetaren kommer vara helt frånkopplad och slippa allting. Är krisen så djup blir den ofta bara värre av att någon från jobbet ringer. Som chef är det bättre då att tydliggöra att man kommer vara tillgänglig när det passar medarbetaren. Sen kan det så klart inte gå hur lång tid som helst utan kontakt. Innan det har gått en månad behöver man ta fram en plan för hur medarbetaren ska komma tillbaka till arbetet. Det är ett lagkrav och ska göras i
samverkan
med läkare och försäkringskassan.
– I bästa fall går det inte så långt, utan du som chef har fångat upp signalerna tidigt och haft bra samtal som gjort att man kunnat byta ett riskabelt mönster eller komma ur en kris, avslutar Dag Bremberg.