Det pågår ett krig i Europa, inflationen har spunnit iväg, och vi har höga energipriser. Ändå går svenska näringslivet bra. Varför? Här är fem anledningar till att vi står så stadiga – kriser till trots.
Publicerad 18 maj 2022
Tillvaron kantas just nu av dystra rubriker om krig och inflation . Ja, sedan Rysslands invasion av Ukraina har priset på såväl olja, som gas och matvaror ökat, och inflationen spunnit iväg. Men trots det är framtidstron i det svenska näringslivet stor, enligt Unionens klubbar. Och Sverige kommer att klara den nuvarande turbulensen bättre än många andra länder, visar Unionens senaste konjunkturanalys.
– Utan kriget kanske vi hade haft en ännu bättre utveckling, men vi ser ändå att många saker tar fart nu när pandemin har klingat av. Om vi jämför med för ett år sedan då vi satt hemma för jämnan, så är det inte konstigt att Unionens fackklubbar inom exempelvis tjänstesektorn är rekordpositiva nu, säger Unionens chefsekonom Katarina Lundahl.
Men priserna ökar ju även för företagen, så hur kan de klara sig så bra?
– I viss mån tänker sig företagen höja priserna, men framförallt ser man en tillväxt i försäljningen, vilket skapar vinster.
En anledning till de positiva tongångarna är att svensk industri klarar sig bra, trots oron i omvärlden – och den är en viktig motor för svenskt näringsliv i stort, genererar uppdrag även åt underleverantörer och konsulter. Enda delbranschen som tydligt drabbas av de globala problemen tycks vara fordonsindustrin, där man tror att försäljningen kommer att backa lite.
– Men även här är självförtroendet stort, man fortsätter anställa och investera. Det beror på att orderingången är stark. Det är alltså inte efterfrågan som är problemet, utan svårigheter med underleverantörer och fraktproblem.
Ett tydligt tecken på företagens framtidstro är att många planerar att anställa, framkommer när Unionen har frågat sina förtroendevalda.
– Delvis handlar det om en uppstuds efter pandemin, men de positiva anställningsplanerna finns i alla branscher, även de som gick bra under corona-krisen, säger Katarina Lundahl.
Nästa artikel
Statistiken är talande: Betydligt fler kvinnor än män går in i väggen och drabbas av stressrelaterad ohälsa. Men Annika Härenstam, psykolog och professor eremita i arbetsvetenskap och -organisation ogillar pratet om kvinnors stress och sjukskrivningar.
– Det gör att vi ser kvinnors ohälsa som ett kvinnoproblem. Man letar individuella orsaker, och drar slutsatser om att kvinnor inte kan säga nej i tid eller inte pallar stress lika bra som män. Men forskning visar att om kvinnor och män utsätts för liknande situationer, så reagerar de ungefär likadan, säger Annika Härenstam.
Ja, att kvinnor blir sjuka av stress handlar om systemfel, och är därmed allas angelägenhet. Annika Härenstam vill att vi tittar på hur jobben organiseras. För faktum är att fler kvinnor än män har jobb där man har lågt inflytande men höga krav, vilket är en riskfaktor. Det är också vanligare att kvinnors jobb har otydliga mål och är mer tids och rumsbundna, alltså inte är lika flexibla, saker som också kan känslor av stress.
– Även på kontor med hälften kvinnor så jobbar män och kvinnor med delvis olika saker. Fler klassiskt administrativa serviceuppgifter ligger på kvinnor. Och när man pratar om gränslösa arbetet där man kan sitta var som helst och jobba, så gäller det inte om alla på kontoret, det finns alltid folk (ofta kvinnor) som exempelvis är där och öppnar eller alltid bemannar telefonen säger Annika Härenstam.
Och om vi på hemmaplan pratar om det oavlönade arbetet, som att plåstra om, diska, bädda och handla, något kvinnor tar en större del av – så bör vi på jobbet titta på det osynliga arbetet. För en effekt av de slimmade organisationerna är att medarbetare ska göra en massa saker som man inte tänker på eller värdesätter, de liksom bara ingår. Det kan vara att vattna blommor, tanka bilar, boka möten, sammanställa listor, fylla på papper i skrivaren, fixa krånglande datorer eller handla presenter till Amira som ska sluta. Det kan tyckas vara små saker, men dessa små saker har stor betydelse.
– Många medarbetare, men framförallt kvinnor, gör saker som inte är synliga och därmed inte värderas eller lönesätts, säger Annika Vänje, docent i förändringsledning och genus vid KTH.
Vi har också det sociala och emotionella arbetet, där fler kvinnor tar på sig rollen att se och måna om andra – och förväntas göra det.
– Annars uppfattas hon som otrevlig, medan en man som agerar på samma sätt ses som viktig – om vi generaliserar. Det är också vanligare att män ber sin chef prioritera när det adderas nya arbetsuppgifter, medan kvinnor får höra ”du är ju så bra på det här, du fixar det” och bär stressen inom sig, säger Annika Härenstam.
Varför lägger kvinnor inte bara av med det här, om det ökar stressen utan att ge kredd?
– Det är en av de vanligaste kommentarerna. Men om en kvinna bryter mönstret kan hon få betala ett högt pris genom att bli utfryst, ses som svikare eller jobbig, ”har du märkt vad sur hon är?”, säger Annika Vänje.
Ja, vi låtsas ofta som att det osynliga arbetet inte finns, men på något bakvänt sätt räknar vi ändå med att det ska fixas.
– Kvinnor smörjer maskineriet när de utför osynliga arbetsuppgifter, men det är inga kompetensbärande uppgifter, så kvinnor får jobba hårdare för att leva upp till normen på arbetsplatsen, vilket påverkar rekrytering, lönesättning , chans till avancemang och så vidare, säger Annika Vänje.
Så vad är tipset för att komma till rätta med det här?
– Att erkänna att de här uppgifterna finns, att det är ett jobb och att någon, ofta en kvinna, gör det gratis, säger Annika Vänje.
Hitta osynliga arbetsuppgifter, inte bara de som normalt brukar mätas och räknas – utan allt man lägger sin arbetstid på.