Det kan tyckas vara småsaker; fylla på papper i skrivaren, fixa present, snygga till konferensrummet... Men uppgifterna varken värderas eller lönesätts, och det är framförallt kvinnor som gör dem. ”Kvinnor smörjer maskineriet”, säger forskaren Annika Härenstam, som tycker att det är dags att göra upp med det osynliga arbetet.
Publicerad 26 jan. 2023
Statistiken är talande: Betydligt fler kvinnor än män går in i väggen och drabbas av stressrelaterad ohälsa. Men Annika Härenstam, psykolog och professor eremita i arbetsvetenskap och -organisation ogillar pratet om kvinnors stress och sjukskrivningar.
– Det gör att vi ser kvinnors ohälsa som ett kvinnoproblem. Man letar individuella orsaker, och drar slutsatser om att kvinnor inte kan säga nej i tid eller inte pallar stress lika bra som män. Men forskning visar att om kvinnor och män utsätts för liknande situationer, så reagerar de ungefär likadan, säger Annika Härenstam.
Ja, att kvinnor blir sjuka av stress handlar om systemfel, och är därmed allas angelägenhet. Annika Härenstam vill att vi tittar på hur jobben organiseras. För faktum är att fler kvinnor än män har jobb där man har lågt inflytande men höga krav, vilket är en riskfaktor. Det är också vanligare att kvinnors jobb har otydliga mål och är mer tids och rumsbundna, alltså inte är lika flexibla, saker som också kan känslor av stress.
– Även på kontor med hälften kvinnor så jobbar män och kvinnor med delvis olika saker. Fler klassiskt administrativa serviceuppgifter ligger på kvinnor. Och när man pratar om gränslösa arbetet där man kan sitta var som helst och jobba, så gäller det inte om alla på kontoret, det finns alltid folk (ofta kvinnor) som exempelvis är där och öppnar eller alltid bemannar telefonen säger Annika Härenstam.
Och om vi på hemmaplan pratar om det oavlönade arbetet, som att plåstra om, diska, bädda och handla, något kvinnor tar en större del av – så bör vi på jobbet titta på det osynliga arbetet. För en effekt av de slimmade organisationerna är att medarbetare ska göra en massa saker som man inte tänker på eller värdesätter, de liksom bara ingår. Det kan vara att vattna blommor, tanka bilar, boka möten, sammanställa listor, fylla på papper i skrivaren, fixa krånglande datorer eller handla presenter till Amira som ska sluta. Det kan tyckas vara små saker, men dessa små saker har stor betydelse.
– Många medarbetare, men framförallt kvinnor, gör saker som inte är synliga och därmed inte värderas eller lönesätts, säger Annika Vänje, docent i förändringsledning och genus vid KTH.
Vi har också det sociala och emotionella arbetet, där fler kvinnor tar på sig rollen att se och måna om andra – och förväntas göra det.
– Annars uppfattas hon som otrevlig, medan en man som agerar på samma sätt ses som viktig – om vi generaliserar. Det är också vanligare att män ber sin chef prioritera när det adderas nya arbetsuppgifter, medan kvinnor får höra ”du är ju så bra på det här, du fixar det” och bär stressen inom sig, säger Annika Härenstam.
Varför lägger kvinnor inte bara av med det här, om det ökar stressen utan att ge kredd?
– Det är en av de vanligaste kommentarerna. Men om en kvinna bryter mönstret kan hon få betala ett högt pris genom att bli utfryst, ses som svikare eller jobbig, ”har du märkt vad sur hon är?”, säger Annika Vänje.
Ja, vi låtsas ofta som att det osynliga arbetet inte finns, men på något bakvänt sätt räknar vi ändå med att det ska fixas.
– Kvinnor smörjer maskineriet när de utför osynliga arbetsuppgifter, men det är inga kompetensbärande uppgifter, så kvinnor får jobba hårdare för att leva upp till normen på arbetsplatsen, vilket påverkar rekrytering, lönesättning , chans till avancemang och så vidare, säger Annika Vänje.
Så vad är tipset för att komma till rätta med det här?
– Att erkänna att de här uppgifterna finns, att det är ett jobb och att någon, ofta en kvinna, gör det gratis, säger Annika Vänje.
Hitta osynliga arbetsuppgifter, inte bara de som normalt brukar mätas och räknas – utan allt man lägger sin arbetstid på.
Nästa artikel
Anna-Lena är mellanchef på ett företag i Stockholm. På en informell lunch med sin chef nämnde hon att några medarbetare på avdelningen verkar slacka. Eller hon misstänker att de inte riktigt gör sitt jobb.
”Du installerar programvaran. Fast du säger inget om det, såklart, annars är ju risken att de skärper sig när de vet att du kollar.”
Samma eftermiddag fick Anna-Lena ett tips från chefen om olika program hon kunde använda för att följa vad de anställda egentligen sysslar med på dator och mobil, ”Du installerar programvaran. Fast du säger inget om det, såklart, annars är ju risken att de skärper sig när de vet att du kollar.”
Anna-Lena tyckte att det här lät lite suspekt, så hon ringde Unionen för att kolla om det faktiskt är tillåtet.
Unionens förbundsjurist Susanna Kjällström rekommenderar Anna-Lena att inte göra detta – och radar upp flera skäl. Dels finns det artiklar i GDPR som handlar om informationsskyldighet, det vill säga du är tvungen att informera dem du övervakar om att du gör just detta.
– En arbetsgivare får inte behandla någons personuppgifter, vilket detta är, i hemlighet.
– En arbetsgivare får inte behandla någons personuppgifter, vilket detta är, i hemlighet.
I GDPR finns det också en skrivning om att man ska informera snarast, men senast inom en månad.
– Och enligt good practice bör man informera sina anställda i förväg.
Sedan har vi, påpekar Susanna Kjällström, artikel 8 i Europakonventionen, som skyddar din rätt till privatliv.
Även på arbetsrättens område har man skyldighet att förhandla system övervakning enligt MBL. Och det ska göras innan. Sedan har vi, påpekar Susanna Kjällström, artikel 8 i Europakonventionen, som skyddar din rätt till privatliv.
– Den rätten gäller även när du är på arbetet. Och Europadomstolen har i ett antal mål sagt att det inte är förenligt med artikel 8 att en arbetsgivare övervakar eller behandlar personuppgifter i hemlighet.
Får en arbetsgivare alltså aldrig övervaka sina anställda?
– Jo, man får genomföra en viss övervakning och kontroll, om företagets intresse väger tyngre än arbetstagarens fri och rättigheter. Men det får aldrig göras i hemlighet. Ett företag kan exempelvis skriva i sin IT-policy att det finns situationer då man kan gå in i din mejl, som om du är långvarigt sjuk. Då vet du som anställd om det i förväg, och har chans att göra rätt.
Men om ett företag vill övervaka sina anställda ska det ske på det minst ingripande sättet.
Men om ett företag vill övervaka sina anställda ska det ske på det minst ingripande sättet. Susanna Kjällström tar exemplet med inpasseringskort. Det är inte ovanligt att företag loggar vilka som går in och ut ur lokalen av säkerhetsskäl. Om det börjar brinna är det viktigt att veta vilka som befinner sig i lokalen.
– Men om man vill logga detta för att kolla vem som är på kontoret en viss tid, så finns det troligen mindre ingripande sätt att göra det på. Har företaget krav på daglig närvaro, så är väl även chefen på plats och kan själv gå runt och se om folk är på kontoret, och prata med dem för att kolla att de gör vad de ska.
Har företaget krav på daglig närvaro, så är väl även chefen på plats och kan själv gå runt och se om folk är på kontoret, och prata med dem för att kolla att de gör vad de ska.
