Det kan tyckas vara småsaker; fylla på papper i skrivaren, fixa present, snygga till konferensrummet... Men uppgifterna varken värderas eller lönesätts, och det är framförallt kvinnor som gör dem. ”Kvinnor smörjer maskineriet”, säger forskaren Annika Härenstam, som tycker att det är dags att göra upp med det osynliga arbetet.
Publicerad 26 jan. 2023
Statistiken är talande: Betydligt fler kvinnor än män går in i väggen och drabbas av stressrelaterad ohälsa. Men Annika Härenstam, psykolog och professor eremita i arbetsvetenskap och -organisation ogillar pratet om kvinnors stress och sjukskrivningar.
– Det gör att vi ser kvinnors ohälsa som ett kvinnoproblem. Man letar individuella orsaker, och drar slutsatser om att kvinnor inte kan säga nej i tid eller inte pallar stress lika bra som män. Men forskning visar att om kvinnor och män utsätts för liknande situationer, så reagerar de ungefär likadan, säger Annika Härenstam.
Ja, att kvinnor blir sjuka av stress handlar om systemfel, och är därmed allas angelägenhet. Annika Härenstam vill att vi tittar på hur jobben organiseras. För faktum är att fler kvinnor än män har jobb där man har lågt inflytande men höga krav, vilket är en riskfaktor. Det är också vanligare att kvinnors jobb har otydliga mål och är mer tids och rumsbundna, alltså inte är lika flexibla, saker som också kan känslor av stress.
– Även på kontor med hälften kvinnor så jobbar män och kvinnor med delvis olika saker. Fler klassiskt administrativa serviceuppgifter ligger på kvinnor. Och när man pratar om gränslösa arbetet där man kan sitta var som helst och jobba, så gäller det inte om alla på kontoret, det finns alltid folk (ofta kvinnor) som exempelvis är där och öppnar eller alltid bemannar telefonen säger Annika Härenstam.
Och om vi på hemmaplan pratar om det oavlönade arbetet, som att plåstra om, diska, bädda och handla, något kvinnor tar en större del av – så bör vi på jobbet titta på det osynliga arbetet. För en effekt av de slimmade organisationerna är att medarbetare ska göra en massa saker som man inte tänker på eller värdesätter, de liksom bara ingår. Det kan vara att vattna blommor, tanka bilar, boka möten, sammanställa listor, fylla på papper i skrivaren, fixa krånglande datorer eller handla presenter till Amira som ska sluta. Det kan tyckas vara små saker, men dessa små saker har stor betydelse.
– Många medarbetare, men framförallt kvinnor, gör saker som inte är synliga och därmed inte värderas eller lönesätts, säger Annika Vänje, docent i förändringsledning och genus vid KTH.
Vi har också det sociala och emotionella arbetet, där fler kvinnor tar på sig rollen att se och måna om andra – och förväntas göra det.
– Annars uppfattas hon som otrevlig, medan en man som agerar på samma sätt ses som viktig – om vi generaliserar. Det är också vanligare att män ber sin chef prioritera när det adderas nya arbetsuppgifter, medan kvinnor får höra ”du är ju så bra på det här, du fixar det” och bär stressen inom sig, säger Annika Härenstam.
Varför lägger kvinnor inte bara av med det här, om det ökar stressen utan att ge kredd?
– Det är en av de vanligaste kommentarerna. Men om en kvinna bryter mönstret kan hon få betala ett högt pris genom att bli utfryst, ses som svikare eller jobbig, ”har du märkt vad sur hon är?”, säger Annika Vänje.
Ja, vi låtsas ofta som att det osynliga arbetet inte finns, men på något bakvänt sätt räknar vi ändå med att det ska fixas.
– Kvinnor smörjer maskineriet när de utför osynliga arbetsuppgifter, men det är inga kompetensbärande uppgifter, så kvinnor får jobba hårdare för att leva upp till normen på arbetsplatsen, vilket påverkar rekrytering, lönesättning , chans till avancemang och så vidare, säger Annika Vänje.
Så vad är tipset för att komma till rätta med det här?
– Att erkänna att de här uppgifterna finns, att det är ett jobb och att någon, ofta en kvinna, gör det gratis, säger Annika Vänje.
Hitta osynliga arbetsuppgifter, inte bara de som normalt brukar mätas och räknas – utan allt man lägger sin arbetstid på.
Nästa artikel
Det kan kännas skönt att sitta hemma och jobba, där ingen ser vad du gör. Du levererar ju det du ska, men exakt när och hur du jobbar är det ju ingen som har koll på. Ja, ungefär så tänker nog ganska många av oss tjänstemän …
– I realiteten har den digitala övervakningen ökat sedan pandemin drog igång och hemmajobbandet tog fart, och jag ser inga tecken på att den minskar nu när viruset klingar av, säger digitaliseringsexperten Mattias Beijmo som också skrivit boken ”De kan inte stoppa oss.”
Exakt hur vanligt det är med digital övervakning av anställda är det ingen som riktigt vet, det finns väldigt lite forskning och statistik på området, men Beijmo, som har jobbat med datainsamling och analys inom både privat och offentlig sektor i över 20 år, säger att det är vanligare än många tror.
– Själva poängen med effektiv övervakning är ju att man inte ska veta om att den sker (eller i alla fall i hur hög grad) och hur informationen sedan används.
Foto: Lisa Mattisson
En anledning till att den digitala övervakningen har eskalerat är att det har blivit både enklare och billigare att implementera de här verktygen. Många finns i molnet och är i det närmaste gratis. Andra ingår i exempelvis Microsofts paket till företag.
– Övervakning låter väldigt orwellskt, men att kolla att en tonåring har läst sms:et om att plocka ur diskmaskinen är övervakning, precis som när arbetsgivaren kollar att alla i teamet har läst hela det viktiga dokumentet som konsultfirman tagit fram.
Ja, att spionera på sina anställda kan handla om alltifrån att man läser igenom anställdas mejl, chattrådar eller inlägg på sociala medier, till att man följer en person via platstjänstfunktionen eller spelar in hens telefonsamtal. Zoom hade fram till nyligen en funktion där man kunde kolla om deltagare var uppmärksamma på möten eller inte – men tog bort den efter skarp kritik. Och meddelandeappen Slack har i sin företagsversion fortfarande en funktion som gör att arbetsgivaren kan läsa dina och mina chattrådar. Men det finns till och med program som registrerar varenda knapptryckning du gör (eller inte gör) på datorn – eller som i smyg sätter på kameran på din laptop så att arbetsgivaren ser vad du gör där på hemmakontoret.
– Det finns också program som tar en skärmdump på din dator var 30:e sekund för att man ska kunna se exakt vad du håller på med. Inte minst plattformar som Upwork, där man betalar för timbaserat arbete, används de här funktionerna. Det är numer en ganska accepterad del av den typen av arbete.
Det är det även bland budförare, som kör ut exempelvis mat eller paket, där man som kund i realtid kan följa hur de förflyttar sig i en app. Många av oss kunder ser det rent av som en del av servicen. Men om vi själva däremot skulle tvingas ha gps:en på i tjänstebilen så att chefen kan hålla koll på ens rörelsemönster skulle vi säkerligen tycka att det var integritetskränkande.
– Även det här en klassfråga. Det finns ett direkt samband mellan hur mycket människor är övervakade, hur lite de tjänar och hur låg utbildningsnivå de har. Det är ett ovedersägligt faktum, säger Beijmo.
Han påminner om att det finns fördelar med verktygen även för oss anställda.
– Alla i gruppen kanske är trötta på Bernt-Åke, som har latat sig i 25 år men ändå alltid får viktiga uppgifter på sitt bord. Nu kommer det med all tydlighet fram att Bernt-Åke inte gör två knop, vilket kollegorna tycker är positivt. Andra gånger är det ett program som analyserar kundtjänstpersonalens samtal, och när kundens frågor blir för avancerade så skickas hen vidare till en överordnad. Det kan också kännas skönt.
Men det är ju en sak vad som kan göras, och en helt annan vad arbetsgivare faktiskt gör. Jag har ju schyssta chefer, så behöver jag alls oroa mig?
– Det är en bra fråga. Men faktum är att när många sitter hemma och jobbar så är den enda möjligheten för chefen att ha kontroll på vad de anställda gör den digitala – när den fysiska har gått förlorad, så man bör i alla fall vara medveten om att detta sker. Och fack och arbetsgivare bör ha en diskussion om vad som ska vara legitimt och inte. Personligen tycker jag att facket måste steppa upp här. För tyvärr är det som vanligt det tekniska som drar utvecklingen, och tekniken sätter inga gränser för övervakningen, den bara möjliggör. Men vissa saker som görs i detta nu är både juridiskt och etiskt tveksamma och integritetskränkande.
Så hur bör vi förhålla oss till det här? Mattias Beijmo tycker det vore bra om man införde digitala skyddsronder.
– På samma sätt som man går igenom den fysiska miljön borde man kolla igenom den digitala och se vilken data arbetsgivaren samlar in, varför och hur man hanterar den. Det kräver förstås att arbetstagarrepresentanten vet vad hen ska titta efter, hur systemen hänger ihop etcetera. Men vid behov får man ta in proffs som hjälper till, säger Mattias Beijmo.
