Antalet administratörer minskar i takt med att AI blir smartare. Karin Magnusson är en av dem. Hon tvingades byta bana strax innan 60. Det kan kännas som en utmaning, men ibland leder prövningar till något bättre. "Det här är det roligaste jobb jag haft", säger Karin.
Publicerad 28 juni 2022
– Tänk att man kan inleda en ny karriär strax innan 60. Det här är det roligaste jobb har haft, så att börja plugga är bland det bästa jag gjort, säger Karin Magnusson, som vid 58 är nyexaminerad trafiklärare.
Karin började jobba direkt efter gymnasiet. Hon säger att hon alltid har haft lätt att få jobb och har ofta blivit approcherad av arbetsgivare, så det ena har lett till det andra. Hon har framförallt jobbat inom administration, med kontorsservice och marknad.
– Jag sökte faktiskt till lärarutbildningen 2004, men sedan blev jag gravid, och efter det kände jag att jag var för gammal för att börja plugga. Då var jag kring 40, säger hon och ler.
2020 var Karin kursadministratör på ett utbildningsföretag när hon plötsligt blev uppsagd på grund av arbetsbrist . Då hade hon varit där i åtta år och lagt ner sin själ i jobbet.
– Det kändes både snopet och ledsamt. Pandemin hade dragit igång, och min mamma hade gått bort några veckor innan, så ja, det var en tung tid.
Hon fick avgångsvederlag i fyra månader och unnade sig att landa i allt innan hon gick vidare. Det var egentligen först när det var dags att skriva in sig hos Arbetsförmedlingen som Karin började oroa sig.
– Jag var 57 år, utan utbildning och skulle börja söka jobb mitt i en pandemi!
Hon insåg att hon behövde hitta ett nytt spår och kanske utbilda sig. Så hon satte sig ner och började rannsaka sig själv – fundera på vad hon tycker är roligt och är bra på.
– Jag har alltid gillat att köra bil, och jag älskar att lära ut saker till ungdomar, som när jag var skidlärare eller fick lära upp ungdomar på kontor. Därför landade jag i trafiklärare.
Hon googlade och insåg att det är ett bristyrke, det fanns alltså goda chanser att få jobb. Den enda tvekan fanns i att sätta sig vid skolbänken igen.
– Det var nästan 40 år sedan jag pluggade senast, så jag kände mig nervös inför om jag överhuvudtaget skulle fixa att studera, framförallt skriva en uppsats. Det kanske var över min förmåga.
Hon sökte ändå och kom in på en 1,5-årig YH-utbildning, där hon fick studiestöd av TRR. Det var en blandad skara elever som började, där Karin var klart äldst.
– Men det kan också vara en fördel, för man har en del erfarenhet i ryggen.
De läste alltifrån psykologi och pedagogik till körkortslagen – och hade självklart körning och mycket praktik.
Och hur gick det med inlämningsuppgifter och uppsatsen?
– Bättre än väntat. I början var jag överambitiös, i en slags rädsla av att jag inte visste vad som förväntades av mig, så sedan kunde jag slappna av och ta det lite lugnare.
Sommaren 2022 fick Karin sin licens, men hon hade jobb redan innan hon tog examen.
– Båda mina praktikplatser erbjöd mig jobb, vilket känns kanonbra. Nu är jag på en körskola med trevlig personal och en härlig chef som det är full fart på, skrattar hon.
Hon säger att hon är mer än nöjd med sitt yrkesval.
– I den här branschen är det många som jobbar långt efter pensionen, vi har faktiskt några 70-åringar som jobbar deltid för att de trivs så bra. Det känns som en fantastisk möjlighet att kunna jobba extra längre upp i åren.
Faktaruta:
Karin Magnusson
Ålder: 58.
Familj: Partner och dotter på 17 år.
Bor: Bromma.
Gör: Trafiklärare vid Danderyds trafikskola.
FOTO: PETER KNUTSON
Nästa artikel
Sofia Eriksson, 40, från Nyköping, har jobbat som trafiklärare de senaste tio åren, och säger med betoning att det är världens roligaste yrke.
– Tänk dig själv att ta elever som knappt har suttit i en bil till fullfjädrade förare, som lyckas få sitt körkort, och lyckan däri, säger Sofia Eriksson.
Ändå kände hon för något år sedan att det kanske var dags att byta bransch. Hon hade hamnat i något av ett vakuum.
– Jag behöver utvecklas med viss regelbundenhet, se och göra något nytt, utmanas. Det här är alltså inte första gången jag byter yrke, även om den röda tråden i min karriär alltid har varit att jag jobbat med människor, jag vill göra skillnad för andra.
Själv började hon som ung jobba i restaurangbranschen, bara för att byta till säkerhet på en flygplats, för att därefter utbilda sig till massageterapeut.
– Fast jag insåg redan innan jag skrivit slutprovet till massageterapeut att det var ett alldeles för slitigt jobb. Utbildningen däremot är jag glad att jag har. Den gav mig en ny syn på människors välmående, och hur saker kan sitta fast i kroppen.
Efter tio år inom säkerhet bestämde hon sig därför att bli trafiklärare – en utbildning som alltså visade sig vara en fullpoängare. Exakt vad hon skulle bli den här gången var hon inte helt hundra på, och hon tycker heller inte att man behöver fastna där.
– Om du inte vet, sök lite olika utbildningar och se vad du kommer in på. Det är ju sällan man behöver säga upp sig för att plugga, du kan ta tjänstledig och se om det här är något för dig. Om inte kan du alltid gå tillbaka till ditt tidigare jobb – berikad med ny kunskap, och då kanske du får en ny idé om vad du vill bli.
Själv bestämde hon sig för att läsa till behandlingspedagog. En tvåårig platsbunden YH-utbildning i Nyköping.
– Vi var en klass med väldigt olika personlighetstyper. En fin klass, men man har behövt vända ut och in på sig själv i olika resonemang, vilket varit nyttigt.
Och hur har det gått att studera och klara kurserna?
– Även där har jag försökt utmana mig. Även om man kan nöja sig med betyget godkänd så kan jag försöka få väl godkänd. Det ger självförtroendet en boost, ”jag är inte är helt trög ändå”, skrattar hon.
Sofias tips är att även om deltagande i föreläsningar är frivilligt, så gå dit.
– Det är betydligt mer effektivt än att sedan ta igen allt och själv försöka förstå vad som är viktigt.
Hur har du fått ihop det ekonomiskt?
– Jag har tagit fullt CSN-lån och jobbat extra som trafiklärare. Jag har bland annat fortsatt ha Riskettan-kurser på helgerna. Det har gett mig några extra kronor varje månad, så jag har aldrig behövt känna mig som en fattig student vilket underlättat.
Hur känner du kring att ta studielån i den här åldern?
– Jag har inga andra lån, inga bostads- eller billån, och är det något som är värt pengarna är de väl att fortsätta utvecklas som människa.
Sofia har just tagit examen som behandlingspedagog, och väntar på att ett intressant jobb ska dyka upp.
– Men så länge fortsätter jag som trafiklärare. Även där har jag stor nytta av mina nya kunskaper, då jag ofta jobbar med unga som har en npf-problematik. I förlängningen kanske jag vill börja jobba i skolan, säger hon och lägger till:
– En klasskompis sa till mig att det är synd att arbetsmarknaden är så tuff just nu, ”men man får väl gå på a-kassa.” Fast jag tänker att jobb finns det alltid, om man är villig att testa något nytt. Och det kan jag som sagt rekommendera, för det är alltid livgivande!