”Vi når män som inte i vanliga fall engagerar sig i jämställdhetsfrågor”
Från nystartat UF-företag till hyllningar från Zlatan. Ideella företaget Locker room talk har på bara två år vuxit från en liten gymnasieidé till en stor folkrörelse. Grundaren Shanga Aziz, 20 år, berättar hur.
Fotbollsproffset Jimmy Durmaz i Locker room talks kampanjfilm.
Publicerad 12 nov. 2018
Text: Sara Martinsson Bild: Locker room talk
2018-11-20
Inspirerade/provocerade av Donald Trumps ursäktande av sexism som ”locker room talk” drog Finspångskillarna Shanga och Rogerio Silva hösten 2016 igång organisationen Locker room talk. I korta möten med unga killar i samband med träning pratar de om jämställdhet och mansrollen. Sedan starten har de vunnit priset som ”Årets UF-företag 2017”, gjort en uppmärksammad kampanj med fotbollslandslagets Jimmy Durmaz – och hyllats på Idrottsgalan med ett stipendium på 1 miljon kronor från självaste Zlatan.
Vi ringde upp Shanga Aziz för att få veta mer om hur ett litet skolprojekt vuxit till en stor, samhällsförändrande rörelse.
Vuxna män kallade varandra ”bögjävel” och pratade om att ”klappa till frugan” när de kom hem.
Varifrån kom idén till Locker room talk?
– På gymnasiet fick vi ett helt år att göra precis vad vi ville med ett eget företag. Många i klassen gjorde mobilskal eller doftljus. Men det var inte riktigt vad vi kände för. Vi ville hitta något vi själva brinner för. Sedan vi var barn har vi varit i väldigt många omklädningsrum. När vi var 13-14 år och fick börja träna med de äldre grabbarna fick vi höra mycket som inte kändes okej. Vuxna män som kallade varandra ”bögjävel” eller pratade om att ”klappa till frugan” när de kom hem. Ett sådant klimat kan vara tufft för en trettonåring, och särskilt att våga säga ifrån. Det är lätt att man i stället blir en del av det, för att passa in.
Träffar tonårskillar
Med den utgångspunkten började Shanga Aziz och och Rogerio Silva att analysera Riksidrottsförbundets utbildningsplaner och titta på hur de jobbar med jämställdhet inom svensk idrott.
– Vi såg att det fanns en hel del texter om att man ska jobba med de här frågorna, men väldigt få faktiska verktyg. Vårt mål med vårt UF-företag blev att ta fram en metod för möten med grabbar i 10-14-årsåldern, som på ett eller annat sätt skulle testas i samarbete med Riksidrottsförbundet. Vi lyckades inom ett år. Nu vill vi träffa alla killar mellan 10-14 år inom svensk idrott.
Hjälp från landslagsstjärnan
Men hur fick ett litet, nystartat ungdomsföretag i Finspång fotbollslandslagets vänsterytter Jimmy Durmaz att ställa upp som affischnamn?
– Han var faktiskt den lättaste att få tag i av alla vi försökt få samarbeta med! Vi skrev bara till honom på Instagram, berättade att vi vill stoppa skitsnacket och frågade om han ville vara med i en kampanj. ”Absolut!” svarade han. Ett skäggföretag sponsrade, vilket ledde till att vi fick ett jättestort genomslag. Vi hade affischer på tunnelbanestationer och allting!
Att Jimmy Durmaz som är fotbollsproffs och spelar med landslaget sitter där med sina tatueringar och sin Rolexklocka och pratar om en ny manlighet tror jag bidragit till att vi nått män som kanske inte i vanliga fall engagerar sig i jämställdhetsfrågor.
Videon där Jimmy Durmaz bjuder in till det här samtalet har vid det här laget över två miljoner visningar.
– Att han som är fotbollsproffs och spelar med landslaget sitter där med sina tatueringar och sin Rolexklocka och pratar om en ny manlighet tror jag bidragit till att vi nått män som kanske inte i vanliga fall engagerar sig i jämställdhetsfrågor. Jag tror också att det var en av orsakerna till att Zlatan sedan ställde sig bakom, och sedan gav oss sitt stipendium.
Vilka har varit era största utmaningar på vägen?
– I början när vi ville komma ut till föreningar och testa metoden fick vi många ”tack, men nej tack”. Där fanns en rädsla för att om vi kommer in i omklädningsrummen och snackar om patriarkat och machokultur så blir killarna mjukisar och presterar sämre på planen. Jag tycker fortfarande att den delen är svår. För oss är det ju viktigt att nå dem som inte vanligtvis engagerar sig i de här frågorna, säger Shanga Aziz.
– Sedan har det tillkommit en massa saker som vi kanske inte tänkte på när vi startade. I dag är vi fler personer, vi måste ha koll på administration och arbetsgivaransvar. Det är inte bara jag och Rogerio längre, utan vi är en större grupp och alla ska må bra för annars kommer vi inte klara av det här. Vi måste ta hand om oss själva och ta hand om varandra. Vi ska hålla mycket längre än bara två år!
Jämställdhet är ingen kvinnofråga, det är en fråga om rättvisa och demokrati. Alla oavsett kön ska ha lika rättigheter och möjligheter både i samhällslivet och i arbetslivet. För att skapa en jämställd arbetsplats krävs ett systematiskt arbete.
Många organisationer uppger att de inte har tillräckligt med volontärer för att driva sin verksamhet. Så hur gör man för att engagera frivilliga egentligen? Unicef och Volontärbyrån delar med sig av sina erfarenheter.