De amerikanska ägarna tyckte inte personalen hade presterat tillräckligt bra, och sa därför nej till löneökningar. Då plockade klubben fram kollektivavtalet och sa "tough luck, så gör vi inte i Sverige."
Publicerad 23 jan. 2024
För något år sedan fick översättnings- och språkteknikföretaget Semantix nya amerikanska ägare. 2023 var de inte nöjda med hur företaget hade presterat, och meddelade därför att det inte skulle bli några löneökningar. Alls. Noll kronor.
– Vi i klubben fick då förklara att tough luck, i Sverige kan man inte göra så. Våra medlemmar får 4,1 procent och inte ett öre mindre – helt enligt märket . Vi fick det tack vare vårt kollektivavtal , medan våra kollegor i både Norge, Danmark och Finland blev utan. De som jobbar på företaget här i Sverige men inte är medlemmar i Unionen fick viss löneökning men inte ens i närheten av märket , andra blev helt nollade, eftersom löneavtalet bara gäller Unionens medlemmar, säger David Karlsson, klubbordförande på Semantix.
Han konstaterar att sedan dess har fler förstått vikten av att vara fackansluten. Av cirka 150 anställda Sverige är drygt 100 nu med i Unionen-klubben.
– Det är väl sådana gånger det blir tydligt för folk vad facket gör, och vad kollektivavtal är bra för, säger David Karlsson.
I tech-branschen pågår det sedan något år tillbaka diskussioner om kollektivavtalens vara eller icke vara. Hösten 2023 meddelade Klarna till slut att de tecknar kollektivavtal . Spotify med flera ställer sig fortfarande tveksamma. Bolagen hävdar ofta att de redan har så bra förmåner för sina anställda. Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Semantix är ett utmärkt exempel på varför kollektivavtal är en bra trygghet att ha – även när företaget lovat dig guld och gröna skogar.
– Ska man koka ner det så är skillnaden mellan att ha och inte ha ett kollektivavtal att förmåner inte är upp till arbetsgivarens välvilja, säger Martin Wästfelt.
Med ett kollektivavtal kan företaget alltså inte plötsligt ändra sig, och dra tillbaka godispåsen man lockat med.
– Det som är avtalat gäller. Utan kollektivavtal kan förmåner däremot dras in.
En löneökning kan vara en sådan förmån, tjänstepension är en annan.
– Många arbetsgivare tecknar frivilligt tjänstepensionen för sina anställda, men ibland får företag ekonomiska problem och har inte råd att fortsätta betala premien. I det läget är du som individ skyddad om företaget har kollektivavtal . Då finns det ett gemensamt system som gör att du ändå får pengar till tjänstepensionen.
Många anställda på de här techbolagen har relativt höga löner, och det sägs ju ibland att kollektivavtal främst är bra för personer med låga löner. Stämmer det?
– Nej. För den med en svag ställning är avtalet kanske viktigare eftersom kollektivavtalet sätter en gräns för hur låga löner arbetsgivare får betala. Men det är en bottenplatta och ett skydd. Däremot finns det inget tak för hur höga löner eller bra förmåner företaget får ge sina anställda.
Martin Wästfelt tillägger att kollektivavtalet även handlar om rätten att bli behandlad på ett schysst och rättvist sätt – något som kanske blir viktigare i en värld där arbetsgivare som Klarna och Tesla testar gränserna.
– Det är lätt hänt att vi tar det för givet här i Sverige eftersom nio av tio svenskar har kollektivavtal , men jag tror att det börjar gå upp för folk att utan kollektivavtal kan arbetsgivare göra som exempelvis Klarna gjorde när de skickade ut en förinspelad video där vd:n meddelade att tio procent av styrkan skulle få gå, man bad anställda stanna hemma (för att inte kunna prata ihop sig), och några timmar senare var folk nedkopplade från IT-systemet. För många gick de då över gränsen för vad vi kan acceptera, säger Martin Wästfelt.
Read the article in english: Owners withdrew the pay raise – but the union said "tough luck"
Nästa artikel
Medellönen bland Unionens medlemmar är 44 600 kronor. Inom callcenter-branschen får många ut mindre än hälften av det. Även en trotjänare som Diana Krafft, 55 år. Hon har jobbat ett och samma callcenter-företag sedan 2001.
– Jag tillhör inventarierna, skrattar hon.
Diana gillar sitt jobb, säger att hon blir glad av att hjälpa kunder oavsett om det gäller en faktura eller felsökning.
– När de säger ”tack för go hjälp” så värmer det hjärtat.
Hon bor strax utanför den lilla orten Ed i Dalsland, och med en mils pendlingsavstånd förstår hon värdet i att ha ett jobb på så nära håll.
– Företaget har också tagit väl hand mig. Förlorar de en kund, så har jag blivit omplacerad till ett annat konto. Det är jätteskönt, en trygghet, så är det inte på alla ställen.
Men efter dryga 20 år på företaget har hon 21 700 kronor i månadslön, efter skatt får hon ut cirka 17 000 kronor.
– Vi får det att fungera. Vi bor billigt och mannen jagar, så vi har en del kött i frysen. Och jag ser till att jaga extrapriser, erbjudanden och varor med kort datum, så matkontot för oss båda ligger på cirka 2500 kronor i månaden. Vi har inga barn som bor hemma, vilket underlättar, men med två tre barn hade det inte gått ihop. Som ensamstående hade det också varit svårt.
Hon säger att hon själv sällan känner ekonomisk stress, men visst finns det en viss oro kring de ökande priserna.
– Under pandemin hade jag möjlighet att jobba hemma, nu är det jobb på kontoret som gäller. Jag har visserligen bara en mil till jobbet, men med bensinpriser som lever sitt eget liv är det svårt. Å andra sidan måste jag tanka, annars kommer jag inte till jobbet. Att åka buss är inget alternativ här i glesbygden.
Lyxgrejer som restaurangbesök, kläder och resor blir det sällan.
– Det är tur att vi är så hemkära. Vi åker nästan aldrig utrikes. 2018 var vi till USA, men det är ju några år sedan. Men vi har en gammal amerikanare som vi tar en dagstur med ibland när vädret och andan faller på.
Dianas tvillingsyster Charlotte jobbar sedan sex år tillbaka på samma företag. Hon får ut samma summa som sin syster, även om hon säger att hon ofta snarare hamnar på 15 000, ”det blir ju ofta något avdrag för läkarbesök eller liknande.”
– Jag gör en noggrann budget, med konton för allt, som maten, bilen, semestern... Varje månad sätter även av till saker som ved, som kommer en gång om året, för att ha råd med den klumpsumman. Jag storhandlar och gör storkok, och är det extrapris på något så bunkrar jag. Det gäller att passa på. Exempelvis har jag inte handlat toapapper på ett år, skrattar hon.
Men även om Charlotte får det att fungera, så känner hon en oro för framtiden. När hon kollar på minpension.se, så står det att hon kommer att få ut mellan 11 000–12 000 kronor i pension varje månad.
– Om jag väljer att jobba tre år till efter pensionen, så kommer jag upp i 12 500, men det är inte mycket det heller. Jag har inte pensionssparat, och där får jag förstås skylla mig själv, men det är heller inte så lätt att sätta av pengar på den här lönen.
Både Diana och Charlotte är nöjda att man på deras företag har en grundlön, för de har hört att man på andra företag bara jobbar på provision, vilket ökar stressen.
– Men visst önskar jag att man höjde lägstalönen, förhoppningsvis skulle det putta upp lönen för oss andra också. Ett par hundralappar extra skulle vara välkommet, säger Diana.
De tror också att en lönehöjning skulle vara positivt för företaget.
– Jag tror det skulle ge ringar på vattnet. Med lite högre löner skulle det vara lättare att locka till sig äldre personer med erfarenhet, som kanske också stannar längre än de yngre förmågorna som ser det här som ett tillfälligt första jobb, säger Diana.
