Shelley Grundén hade jobbat i butik sedan tonåren. Men bristen på utveckling och den stora omställning branschen går igenom fick henne att känna att hon inte hade sin framtid inom handeln. Nu tar hon tag i sin livsdröm och studerar till socionom.
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få
omställningsstudiestöd
.
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Fundera på vad du vill göra.
Vänd dig till en studievägledare, och be hen vara helt ärlig. Vad behöver du för att komma in på din drömutbildning?
Om du är ensamstående förälder, fundera på hur kan lösa det ekonomiskt och tidsmässigt. Kanske kan din mamma eller nära vänner hjälpa till med barnen ibland.
Om du har en partner, diskutera igenom valet att studera innan du börjar, så att ingen sedan skuldbelägger dig för att du behöver prioritera plugg ibland (även kvällstid).
Här är det mest välkända alternativet: Är man inte klar med sin grundskole- eller gymnasieutbildning så har vi i Sverige den fantastiska möjligheten att plugga på Komvux. Du som är bosatt i Sverige kan söka dessa kurser från att du är 20 år. På din hemkommuns sajt finns information om hur du söker kurser just där.
2. Folkhögskola
Ett annat alternativ för dig som saknar grundläggande behörighet är allmän kurs på folkhögskola. På Komvux kan du läsa upp betyg och komplettera med ämnen du saknar, som programmering. På allmän kurs kan du bara läsa kärnämnen, som svenska, matte, engelska etcetera. Fördelen är att du på folkhögskolan kan komplettera med ämnen som intresserar dig, som idrott, drama, natur och media. Du kan även studera på distans.
Ger inga betyg. Den allmänna kursen ger dig motsvarande grundläggande behörighet. Du får ett studieomdöme, men inget betyg. Du kan alltså inte läsa upp betyg och därmed höja ditt medelvärde genom att plugga på folkhögskolan.
Så hur söker du då till högskolan, om du inte får betyg? Jo, när du söker till högskola så finns det olika urvalsgrupper. Du som studerat vid en folkhögskola ingår i en egen, särskild urvalsgrupp. Läs mer på folkhogskola.nu
Kostar den allmänna kursen något? Själva utbildningen är avgiftsfri, men du får betala för saker som kurslitteratur, mat och boende (vid behov).
3. Reell kompetens
All kunskap och kompetens tillskansar man sig inte i skolbänken. Därför kan du bli behörig till en utbildning trots att du saknar gymnasiebetyg eller andra formella meriter. Högskolor och universitet kan bedöma (eller validera) din så kallade reella kompetens, och se om du ändå kan anses vara behörig till en specifik utbildning.
Reell kompetens är alltså den kompetens du faktiskt besitter. Du kan ha skaffat dig den exempelvis på ett jobb, via internutbildningar, genom ideellt arbete, att ha vårdat anhörig eller gjort militärtjänstgöring.
Du gör både din anmälan till utbildningen du är intresserad av, och ansökan om bedömning av reell kompetens på antagning.se
Öka dina chanser ytterligare!
Om det är stor konkurrens för att komma in på den utbildning du är sugen på, så kan du skriva högskoleprovet. För att plugga på högskola och universitet krävs alltid grundläggande och ibland särskild behörighet, men ett bra resultat på högskoleprovet ökar dina chanser rejält. Provet ges två gånger per år. Läs mer på hogskoleprov.nu