Shelley Grundén hade jobbat i butik sedan tonåren. Men bristen på utveckling och den stora omställning branschen går igenom fick henne att känna att hon inte hade sin framtid inom handeln. Nu tar hon tag i sin livsdröm och studerar till socionom.
Publicerad 26 sept. 2023
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Nästa artikel
Att arbetsmarknaden och våra jobb förändras är det nog ingen som har missat, framförallt för att många uppgifter nu automatiseras.
– Tidigare var det enkla, rutinbaserade jobb som automatiserades, nu har turen kommit till de mer kvalificerade, säger Ann-Therese Enarsson, vd för tankesmedjan Futurion, med fokus på framtidens arbetsliv.
En vanlig kommentar hon möter när hon är ute och föreläser är att ”fast vissa jobb består väl, som läkare.” Och visst kommer vi att behöva läkare även i framtiden, men kanske inte lika många – och även deras jobb förändras.
– Det är heller inte konstigt eller bara av ondo. Jag brukar påminna om att för länge sedan så var en viktig del av läkarutbildningen att kunna rida fort, för att snabbt ta sig till sjuka patienter. Sedan kom bilarna. Redan idag kan AI ofta ställa diagnoser, som en cancerdiagnos, både snabbare och säkrare än en levande läkare.
Även komplicerade uppgifter inom juridik och finansiell analys automatiseras nu. Det är därför lätt att tro vi att alla behöver bli någon typ av it-experter, och visst behövs digitala skills, men inte bara.
– Färdigheter som kommer att vara extra eftertraktade i framtiden är kreativa och sociala färdigheter, som nytänkande, empati och förmågan att övertyga. Alltså typiskt mänskliga egenskaper som är svåra att automatisera. Hit hör även det intuitiva, service och känsla, säger Ann-Therese Enarsson.
Vi möter alltså AI bäst med HI, human intelligence. Men vi går även allt mer från IQ till AQ, alltså adaptability quotient, anpassningsförmåga.
– Skolan borde fokusera mindre på att göra oss till små datamaskiner, och lära oss mer om att bli människa, säger Ann-Therese Enarsson.
Långa utbildningar, som till läkare och jurist, har länge smällt högst, och även i framtiden är utbildning en viktig grund att stå på, men:
– Jag tror att framtidens vinnare inte är de som har högst eller längst utbildning, utan de som har förmåga att snabbt ta till sig ny kunskap, lära om och lära nytt.
(Källa: Oxfordforskarna Carl Benedikt Frey och Michael Osbornes rapport ”The Future of Employment: How susceptible are jobs to computerisation?”)
