Shelley Grundén hade jobbat i butik sedan tonåren. Men bristen på utveckling och den stora omställning branschen går igenom fick henne att känna att hon inte hade sin framtid inom handeln. Nu tar hon tag i sin livsdröm och studerar till socionom.
Publicerad 26 sept. 2023
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Nästa artikel
When Apple a few years ago to launched its health app, it was with the promise that users would be able to log all sorts of things: calories, weight, sleep, running and resting heart rate. But the tech giant forgot the female body – you couldn’t log your period. At the time, 70 percent of the company's employees were men, 80 percent were technical staff. That is roughly the same gender distribution as in today’s computer game industry – two out of ten employees are women.
‘It’s heading in the right direction, but very slowly. We are talking around one percentage unit per year,’ says Magnus Gerentz, investigator at Unionen, who has looked at the gaming industry.
At the same time, about half of today’s players are women. Does that matter? Yes, in the same way as in the example above.
‘Games is the world's most popular form of culture, so it’s unreasonable that women are not involved in creating them. If us women are to recognise ourselves in games, they must reflect different realities. Therefore, women need to be involved in their creation. As an example, I don’t know how many games portray fathers as heroes. The mothers, on the other hand, are often killed early on, in order to give the hero a reason for revenge, thus pushing the story forward,’ says Alexandra Dahlberg, Narrative Lead and union representative at Thunderful Development.
There are further reasons why it should be in the companies' interest to review the balance. Studies show that both profitability and creativity increase when there is more diversity among employees.
‘This applies not only to women, but to diversity in general; age, skin colour, wheelchair usage, dyslexia – you name it,’ says Petter Karlsson, Play Designer at Toca Boca, which makes games for children.
’In addition, there is a shortage of competence in the industry, and women represent an enormous, almost untapped, bank of skills,’ says Gerentz.
So, why this lack of equality? There are of course several reasons. Karlsson reminds us that historically, women were the ones who worked with typewriters and computers. ‘Eventually, computer work became a high-status job, and that’s when men started to take over. Another important aspect is that in the 80's, when these games were new, toy shops made the decision to stock them on the shelves in the boys’ section. And boys became the target audience,’ Karlsson explains.
Women represent an enormous, almost untapped, bank of skills,
Yes, if you look back in time, the interest in computer games has been greater amongst men. As for educational programmes, there has not been enough marketing directed at women. ‘In the industry, it has been common to hire friends, which has led to men hiring more men. It can also be tough to, as a woman, step into a male-dominated company as the first female programmer. Being a pioneer takes energy,’ Dahlberg says.
The women we have talked to testify to a boyish culture in some workplaces. Other problems are that women generally receive lower salaries, that their ideas do not get the same attention, or that despite hard work and delivery, they’re still not considered for leading positions. ‘Other things matter as well. Women are often expected to sort the little extras, such as buying that cake to go with the afternoon tea or coffee. The mothering role is assumed,’ says Dahlberg.
The question is how to speed up the pace of change. ‘On the one hand, it is important to not have to face a stale, laddish culture when you start your first job, but are made to feel welcome. I also think we need to hear more stories about women who feel seen, who are seen and who manage to come up with really good games,’ Karlsson says.
1. Find role models. Find inspirational role models by promoting women who have succeeded in the industry.
2. Make way! Let women get to the point in meetings. Listen to their ideas.
3. Focus on the human aspect. On the people you want to reach, rather than the technology.
4. MeToo-proof the workplace. Put an end to sexist or racist comments.
