Shelley Grundén hade jobbat i butik sedan tonåren. Men bristen på utveckling och den stora omställning branschen går igenom fick henne att känna att hon inte hade sin framtid inom handeln. Nu tar hon tag i sin livsdröm och studerar till socionom.
Publicerad 26 sept. 2023
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Nästa artikel
Tack vare omställningsstöd och studieersättning från TRR kunde han börja studera för en ny karriär . ”Det är det bästa, roligaste jag gjort på länge”, säger han.
Richard Frankenberg, 46 år från Jönköping, har jobbat sedan han slutade gymnasiet. I 17 år var han på ett och samma företag.
Visst funderade jag ibland på att byta jobb, men livet rullade på. Det var tryggt och bra, och man visste vad man hade.
Men trots att han skötte det mesta på firman fick han inte någon kompetensutveckling .
– Nej, det var snarare så att när damen som skötte bokföringen aviserade att hon skulle sluta landade uppgiften på mig, så jag fick lära mig det. Genom åren tog jag över många arbetsuppgifter som borde ha varit chefens, men som inte hade blivit gjorda annars. Jag var väldigt lojal.
Men hösten 2018 blev situationen mellan Richard och chefen allt mer ansträngd. Richard ville ha formellt mandat att göra det som låg på hans bord, men fick inget gehör, utan chefen surnade till. Läget blev infekterat. Richard sjukskrevs och till slut kopplades facket in för att bemöta märkliga, ogrundade anklagelser och lösa situationen. Det hela slutade i en uppsägning våren 2019.
– Jag hade gett företaget 17 år av mitt liv och det slutade så här. Jag var helt knäckt.
Unionen vill trygga för framtiden
Unionen vill att anställningsformen allmän visstid ska ersättas. Och att även visstidsanställda får omställningsstöd , alltså hjälp med personlig rådgivning, extra studieersättning etcetera – så att tiden från ett jobb till nästa ska bli så kort och effektiv som möjligt.
Problemet var också att han inte hade sin kunskap på papper.
– Jag hade ju sett hur bekanta som jobbat länge inom ett område inte fick nya jobb, de blev utkonkurrerade av yngre förmågor som kom med färska utbildningar. Visst hade jag ibland tänkt att det vore smart att plugga, men har man familj, två barn, lån, amorteringar och bilar så är det svårt att gå från en hyfsad lön till studiebidrag.
Men nu stod han inför ett nytt läge, och frun peppade honom att söka en tvåårig YH-utbildning inom värdeskapande logistik. Han valde Yrkeshögskolan eftersom utbildningarna där är designade att möta arbetsmarknadens behov.
– Hon gav mig en rejäl spark i röven, och sa att nu får du fixa det här, skrattar han.
I samband med sin uppsägning fick Richard via Unionen också kontakt med TRR, en stiftelse som hjälper uppsagda tjänstemän till nytt jobb, studier eller att starta eget.
– Det visade sig att jag förutom studiestöd från CSN kunde få studieersättning från TRR, vilket har varit en otrolig bonus . Totalt får jag ut cirka 20 000 kronor i månaden. Det möjliggör studier på ett helt annat sätt.
Dessutom har han upptäckt hur oerhört roligt det är att studera, och att han har stor nytta av såväl sin ålder som sin arbetslivserfarenhet.
– Jag kan översätta teorin till praktik på ett annat sätt än yngre studiekamrater. Och i min ålder skäms man inte för så många saker, så jag drar mig inte för att ställa dumma frågor, vilket de andra också har nytta av. Ja, motivationen är på topp.
Han tror också att han kommer att fortsätta ta in ny kunskap och lära sig nytt.
– Det finns mycket vi nosar på här på skolan som jag gärna vill fördjupa mig i, så min plan är att söka mig till en arbetsgivare som satsar på att kompetensutveckla sin personal.
Foto: Patrik Svedberg
