Aldrig har det varit lättare att övervaka anställda. Men resultatet är sällan det önskade: ökad effektivitet. ”Mina studier visar snarare att man känner sig misstrodd och tappar engagemang”, säger forskaren Daniel Bodén.
Publicerad 22 nov. 2023
Har du ibland en känsla av att någon iakttar dig när du sitter vid jobbdatorn? Då är du högst troligen inte paranoid, utan har helt rätt. Under pandemin, när vi tjänstemän i hög grad började jobba hemifrån, blev det nämligen allt vanligare med program som på olika sätt övervakar anställda. Enligt research-bolaget Gartner har 60 procent av stora amerikanska arbetsgivare installerat sådan mjukvara – och experter tror egentligen inte att andelen är lägre här i Sverige. Inte heller sedan vi övergick till hybridjobbande verkar övervakningen minska. Den är helt enkelt här för att stanna.
– Arbetsgivare har aldrig haft större möjlighet att ingående övervaka sina anställda, säger Daniel Bodén, etnolog vid Södertörns högskola.
Däremot är övervakning inget nytt, vilket han visar på i boken ”Från vällingklocka till minutjakt.”
– Ibland tenderar vi att prata om det här som något nytt, men övervakning har varit en del av arbetslivet sedan slutet av 1700-talet. Då använde man sig av karvestockar för att dokumentera hur många dagsverken olika personer gjort. Steg för steg har man sedan förfinat övervakningen, och den digitala utvecklingen har gjort det möjligt att kontrollera arbetstagare ner på minutnivå, ja, ner på minsta knapptryckning, säger Daniel Bodén.
Företag hänvisar ofta till att man vill följa upp produktiviteten, men om man tidigare framförallt kollade folks resultat, så kan arbetsgivare nu följa anställdas aktivitet genom hela dagen – via tangent- och knapptryckningar på dator och mobil, man ser vilka sajter folk surfar på, och kan till och med kolla deras hälsostatus. Det finns program som lyssnar till om man låter glad eller irriterad när man pratar i jobbmobilen, och kameror som följer kropps- och ögonrörelser.
Varför finns det ett sådant behov av att övervaka anställda?
– Inom privat sektor vill man få ut så mycket som möjligt inom ramen för de timmar man betalar för.
På frågan om det har önskad effekt, är svaret däremot nja.
– Kortsiktigt kanske, men en konsekvens av övervakningen, i alla fall i mina studier, är att man känner sig misstrodd, inte har chefens tillit. Det gör i sin tur att man inte känner sig uppskattad, utan tappar engagemang. Det föder också en stress, som kan leda till utbrändhet. Men framför allt gör det att man tappar lusten.
Men även om det alltså är en chimär att all denna kontroll skulle öka produktiviteten, är det viktigt att vi förstår att övervakningen ändå pågår.
– Det pratas ofta om att cykel- och bilbud är övervakade via olika appar. Och generellt inom LO-kollektivet känner många till att de är övervakade, kanske via kameror i butiken eller industrilokalen. Bland tjänstemän däremot tror jag att medvetenheten är betydligt lägre.
Han säger att tjänstemän historiskt sett har haft en tendens att identifiera sig med företaget man jobbar för, snarare än man ser sig själv som en proletär.
– Man är i högre grad solidarisk med arbetsgivaren, vilket innebär att man inte lika snabbt som arbetare intar det kritiska förhållningssättet.
Därmed vet man kanske heller inte vilka risker det innebär för integriteten.
– Du kanske tänker att det spelar ingen roll om chefen ser exakt vilken minut jag loggar in på datorn. Men jag tror vi måste bli medvetna om alla de olika dimensioner som kan övervakas, och den totala konsekvensen när insamlad data sätts ihop. Arbetsgivaren kan skaffa sig en nästan heltäckande bild av dig, dina rörelser och din kommunikation.
Om jag nu börjar tycka att övervakningen känns kymig, vad ska jag göra?
– Vänd dig till facket, och be dem lyfta frågan med arbetsgivaren för att ha en öppen diskussion om vad som är okej och inte. Generellt tycker jag att facket behöver vara mer aktiva i de här frågorna. För när tekniken inte längre utvecklas på företaget, utan köps in från jättar som Microsoft och Google, försvinner en stor del av vad MBL, medbestämmandelagen , handlade om. Facket behöver ta tillbaka initiativet här, så att anställda får vara med och styra vilken teknik som köps in och hur den som används.
Nästa artikel
Anna-Lena är mellanchef på ett företag i Stockholm. På en informell lunch med sin chef nämnde hon att några medarbetare på avdelningen verkar slacka. Eller hon misstänker att de inte riktigt gör sitt jobb. Samma eftermiddag fick Anna-Lena ett tips från chefen om olika program hon kunde använda för att följa vad de anställda egentligen sysslar med på dator och mobil, ”Du installerar programvaran. Fast du säger inget om det, såklart, annars är ju risken att de skärper sig när de vet att du kollar.”
Anna-Lena tyckte att det här lät lite suspekt, så hon ringde Unionen för att kolla om det faktiskt är tillåtet.
Unionens förbundsjurist Susanna Kjällström rekommenderar Anna-Lena att inte göra detta –och radar upp flera skäl. Dels finns det artiklar i GDPR som handlar om informationsskyldighet, det vill säga du är tvungen att informera dem du övervakar om att du gör just detta.
– En arbetsgivare får inte behandla någons personuppgifter, vilket detta är, i hemlighet.
I GDPR finns det också en skrivning om att man ska informera snarast, men senast inom en månad.
– Och enligt good practice bör man informera sina anställda i förväg.
Även på arbetsrättens område har man skyldighet att förhandla system övervakning enligt MBL. Och det ska göras innan. Sedan har vi, påpekar Susanna Kjällström, artikel 8 i Europakonventionen, som skyddar din rätt till privatliv.
– Den rätten gäller även när du är på arbetet. Och Europadomstolen har i ett antal mål sagt att det inte är förenligt med artikel 8 att en arbetsgivare övervakar eller behandlar personuppgifter i hemlighet.
Får en arbetsgivare alltså aldrig övervaka sina anställda?
– Jo, man får genomföra en viss övervakning och kontroll, om företagets intresse väger tyngre än arbetstagarens fri och rättigheter. Men det får aldrig göras i hemlighet. Ett företag kan exempelvis skriva i sin IT-policy att det finns situationer då man kan gå in i din mejl, som om du är långvarigt sjuk. Då vet du som anställd om det i förväg, och har chans att göra rätt.
Men om ett företag vill övervaka sina anställda ska det ske på det minst ingripande sättet. Susanna Kjällström tar exemplet med inpasseringskort. Det är inte ovanligt att företag loggar vilka som går in och ut ur lokalen av säkerhetsskäl. Om det börjar brinna är det viktigt att veta vilka som befinner sig i lokalen.
– Men om man vill logga detta för att kolla vem som är på kontoret en viss tid, så finns det troligen mindre ingripande sätt att göra det på. Har företaget krav på daglig närvaro, så är väl även chefen på plats och kan själv gå runt och se om folk är på kontoret, och prata med dem för att kolla att de gör vad de ska.
Ta reda på mer om vilket fackligt uppdrag som passar dig.
