Aldrig har det varit lättare att övervaka anställda. Men resultatet är sällan det önskade: ökad effektivitet. ”Mina studier visar snarare att man känner sig misstrodd och tappar engagemang”, säger forskaren Daniel Bodén.
Publicerad 22 nov. 2023
Har du ibland en känsla av att någon iakttar dig när du sitter vid jobbdatorn? Då är du högst troligen inte paranoid, utan har helt rätt. Under pandemin, när vi tjänstemän i hög grad började jobba hemifrån, blev det nämligen allt vanligare med program som på olika sätt övervakar anställda. Enligt research-bolaget Gartner har 60 procent av stora amerikanska arbetsgivare installerat sådan mjukvara – och experter tror egentligen inte att andelen är lägre här i Sverige. Inte heller sedan vi övergick till hybridjobbande verkar övervakningen minska. Den är helt enkelt här för att stanna.
– Arbetsgivare har aldrig haft större möjlighet att ingående övervaka sina anställda, säger Daniel Bodén, etnolog vid Södertörns högskola.
Däremot är övervakning inget nytt, vilket han visar på i boken ”Från vällingklocka till minutjakt.”
– Ibland tenderar vi att prata om det här som något nytt, men övervakning har varit en del av arbetslivet sedan slutet av 1700-talet. Då använde man sig av karvestockar för att dokumentera hur många dagsverken olika personer gjort. Steg för steg har man sedan förfinat övervakningen, och den digitala utvecklingen har gjort det möjligt att kontrollera arbetstagare ner på minutnivå, ja, ner på minsta knapptryckning, säger Daniel Bodén.
Företag hänvisar ofta till att man vill följa upp produktiviteten, men om man tidigare framförallt kollade folks resultat, så kan arbetsgivare nu följa anställdas aktivitet genom hela dagen – via tangent- och knapptryckningar på dator och mobil, man ser vilka sajter folk surfar på, och kan till och med kolla deras hälsostatus. Det finns program som lyssnar till om man låter glad eller irriterad när man pratar i jobbmobilen, och kameror som följer kropps- och ögonrörelser.
Varför finns det ett sådant behov av att övervaka anställda?
– Inom privat sektor vill man få ut så mycket som möjligt inom ramen för de timmar man betalar för.
På frågan om det har önskad effekt, är svaret däremot nja.
– Kortsiktigt kanske, men en konsekvens av övervakningen, i alla fall i mina studier, är att man känner sig misstrodd, inte har chefens tillit. Det gör i sin tur att man inte känner sig uppskattad, utan tappar engagemang. Det föder också en stress, som kan leda till utbrändhet. Men framför allt gör det att man tappar lusten.
Men även om det alltså är en chimär att all denna kontroll skulle öka produktiviteten, är det viktigt att vi förstår att övervakningen ändå pågår.
– Det pratas ofta om att cykel- och bilbud är övervakade via olika appar. Och generellt inom LO-kollektivet känner många till att de är övervakade, kanske via kameror i butiken eller industrilokalen. Bland tjänstemän däremot tror jag att medvetenheten är betydligt lägre.
Han säger att tjänstemän historiskt sett har haft en tendens att identifiera sig med företaget man jobbar för, snarare än man ser sig själv som en proletär.
– Man är i högre grad solidarisk med arbetsgivaren, vilket innebär att man inte lika snabbt som arbetare intar det kritiska förhållningssättet.
Därmed vet man kanske heller inte vilka risker det innebär för integriteten.
– Du kanske tänker att det spelar ingen roll om chefen ser exakt vilken minut jag loggar in på datorn. Men jag tror vi måste bli medvetna om alla de olika dimensioner som kan övervakas, och den totala konsekvensen när insamlad data sätts ihop. Arbetsgivaren kan skaffa sig en nästan heltäckande bild av dig, dina rörelser och din kommunikation.
Om jag nu börjar tycka att övervakningen känns kymig, vad ska jag göra?
– Vänd dig till facket, och be dem lyfta frågan med arbetsgivaren för att ha en öppen diskussion om vad som är okej och inte. Generellt tycker jag att facket behöver vara mer aktiva i de här frågorna. För när tekniken inte längre utvecklas på företaget, utan köps in från jättar som Microsoft och Google, försvinner en stor del av vad MBL, medbestämmandelagen , handlade om. Facket behöver ta tillbaka initiativet här, så att anställda får vara med och styra vilken teknik som köps in och hur den som används.
Nästa artikel
En dag kom chefen fram till Cilla och hennes kollegor, och sa att ”Ni får inte betalt för att stå här och snacka. Här arbetar vi.” De kände sig överrumplade, påkomna, för visst hade de stått och pratat en stund om vad som hänt i helgen. Strax därefter noterade de kamerorna som satt i taket. Kameror som var ditsatta för att undvika stölder. Men kunde det vara så att chefen höll koll på sin personal via dem? Cilla, som egentligen heter något annat, vände sig till facket och frågade om det här verkligen var okej.
– Som utgångspunkt är svaret nej, man får inte använda kameror för att kolla om folk är på jobbet, eller i realtid styra och kontrollera hur anställda utför sitt arbete, säger Unionens förbundsjurist Susanna Kjällström.
Tidigare behövde man söka tillstånd hos länsstyrelsen för att sätta upp kameror på arbetsplatser dit allmänheten hade tillträde, men sedan vi fick dataskyddsförordningen behövs inte det. Samtidigt har tillgången till små, lättinstallerade kameror ökat.
– Men även om det inte krävs tillstånd för kameraövervakning så är det inte fritt att kamerabevaka sin personal.
Enligt Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, är det tillåtet att kamerabevaka ett kontor på natten, när ingen anställd är på plats, för att förhindra brott.
– Man kan också använda kameror för att öka säkerheten, exempelvis om man jobbar på bank. Men då ska kamerorna vara inställda på just det, inte kolla vad anställda gör på bankkontoret i allmänhet. Övervakning och kontroll som sker i realtid blir alldeles för närgången och integritetskränkande, säger Susanna Kjällström.
Åsa Stöllman, psykolog och doktorand på Arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet, förklarar hur det kan påverka en om man känner sig övervakad i varje given sekund. Om någon exempelvis kollar hur ofta och länge man går på toaletten, hur ofta man gnuggar sig i ögonen eller lutar sig tillbaka och tänker en stund.
– Dels handlar det om vem som kollar, för det spelar roll om det är vaktbolaget eller chefen. Relationen och tilliten till chefen är superviktig, så om man tror att chefen övervakar kan det väcka ett stort obehag och påverka relationen er emellan.
Hon påminner om att vi är olika stresskänsliga, men att det för de flesta är en otäck situation att inte säkert veta när chefen tittar.
– Det innebär att du hela tiden måste visa dig från din bästa sida, vilket ger en ständig underliggande stress. Den kan i sin tur generera oro och ångest, vilket påverkar prestationen.
Åsa Stöllman säger att risken är att man blir mer upptagen av sig själv, fixerad vid sitt beteende och rättar till sina handlingar för att inte göra fel.
– Vi vet från forskning att positiv återkoppling får oss att må bra och utvecklas, medan kontroll inte alls är gynnsamt för utveckling och lärande. Och det här är ju motsatsen till positiv återkoppling i en tillitsfull organisation.
Hon påpekar att det inte kan vara särskilt roligt att vara chef i den här typen av miljö heller.
– Att som chef vara tvungen att detaljstyra och kontrollera på det här sättet kan inte vara roligt. Det kan verkligen krocka med ens personliga värderingar och det ledarskap man vill stå för.
Om ett företag bestämmer sig för att sätta upp och använda kameror på arbetsplatsen så ska det dessutom ske öppet.
– All övervakning och kontroll, oavsett om det sker genom kamera eller på annat sätt, ska förhandlas med facket först. Man ska också tydligt informera om att övervakning sker, och alla jobbar på företaget har rätt att få ta del av syftet med övervakningen, säger Susanna Kjällström.
Så om jag misstänker att chefen kollar på oss via kamera, vad ska jag göra då?
– Ta kontakt med din fackliga representant. Det bästa är om du har säkrat faktiska bevis, annars står ord mot ord, säger Susanna Kjällström.
Och vad händer om man upptäcker olaglig övervakning? Straffas företaget då?
– Vi som facklig organisation kan begära skadestånd för brott mot dataskyddsförordningen, och om vi inte kommer överens kan vi ta ärendet till domstol. Det andra spåret är att man anmäler saken till IMY, som kan inleda en granskning och påföra sanktioner, säger Susanna Kjällström.
Har du varit med om det här på arbetsplatsen? Eller något annat som du tycker känns integritetskränkande? Skriv till oss och berätta på opinion@unionen.se
Ta reda på mer om vilket fackligt uppdrag som passar dig.
