Utan rätt möjlighet till vidareutbildning för den som jobbar, riskeras såväl företagens konkurrenskraft som den enskildes trygghet och utveckling i arbetslivet. Och det är bråttom!
Publicerad 26 april 2023
Unionen presenterar nu resultatet i Kompetensbarometern för 2023. Undersökningen visar att behovet av kompetensutveckling och vidareutbildning är stort hos privatanställda tjänstemän .
Kompetensbarometern visar att var tredje privatanställd tjänsteman tror att de någon gång under sitt arbetsliv kommer att behöva öka sin kompetens genom vidareutbildning de inte räknar med att få via sin arbetsgivare. Omräknat till antalet privata tjänstemän som finns på svensk arbetsmarknad är det närmare 500 000 personer. 41 procent av dessa säger att de behöver vidareutbilda sig de närmaste tre åren
Utan rätt möjlighet till vidareutbildning för den som jobbar, riskeras såväl företagens konkurrenskraft som den enskildes trygghet och utveckling i arbetslivet. Det är avgörande för att vi ska kunna genomföra den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle.
Unionen har under många år haft kompetensfrågor allra högst på agendan. Det har vi eftersom arbetslivet ställer höga krav på att kunna ställa om till nya kompetenskrav. Även om du har en utbildning sedan tidigare kan du behöva fylla på din kompetens, för anställningstrygghet idag handlar i stor utsträckning om att ha rätt kompetens för sitt jobb. Du kanske till och med behöver uppdatera din kompetens flera gånger under ditt arbetsliv. Men då måste du också ha möjlighet att rent praktiskt och ekonomiskt kunna göra det.
Kompetensbarometern synliggör också vilka faktiska möjligheter till vidareutbildning som finns inom det befintliga utbildningssystemet. Många tycker att utbildningsutbudet till yrkesverksamma brister.
Nära hälften (46%) av de tillfrågade skulle föredra att studera vid högskola eller universitet för att stärka sin kompetens och tre av tio (28%) har under den senaste femårsperioden letat utbildningar på högskola eller universitet i syfte att vidareutbilda sig. Av de som letat utbildningar uppger två av tre (65%) att de i låg utsträckning hittat en utbildning som går att kombinera med sitt nuvarande arbete.
Högskolor och universitet i Sverige är i det närmaste helt överens om att det krävs långsiktigt ekonomiska satsningar på livslångt lärande. De ekonomiska resurserna räcker helt enkelt inte till idag.
Så här kan vi inte ha det. Det går alldeles för långsamt att åstadkomma förändring hos högskolorna och universiteten. I rådande konjunkturläge är det här så vore det här en mycket klok ekonomisk politik. Det är helt enkelt en missad möjlighet för regeringen om de inte går från ord till handling.
Reformera resurstilldelningssystemet för högskolan som för närvarande premierar långa utbildningar, inte minst programutbildningar.
Utöka högskolans resurser för att möta den ökade efterfrågan kopplat till omställningsstudiestödet.
Inför varaktiga öronmärkta resurser för utbildningar för yrkesverksamma utanför takbeloppen och särskilda sökbara resurser för att utveckla utbildningar för yrkesverksamma i samverkan med näringslivet.
Yrkeshögskolan bör införa ettåriga fördjupningsutbildningar för kvalificerad YH-examen för yrkesverksamma som redan har relevant eftergymnasial utbildning eller motsvarande kunskaper från arbetslivet.
Fler korta utbildningar och kurser inom yrkeshögskolan.
Flexiblare antagningssystem, framför allt för utbildningar som riktar sig till yrkesverksamma.
Kompetensbarometern är Unionens årliga undersökning om intresse av och möjligheter till kompetensutveckling för yrkesverksamma tjänstemän på den privata arbetsmarknaden.
Materialet bygger på siffror från en undersökning från Novus som Unionen har beställt. Undersökningen genomfördes i mars 2023, och antalet respondenter är 2417. Den genomfördes via webbintervjuer i Novus slumpmässigt rekryterade och representativa Sverigepanel, samt med hjälp av en nära samarbetspartner till Novus. Läs hela undersökningen här.
Nästa artikel
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
