Antalet utdrag ur belastningsregistret har ökat explosionsartat det senaste årtiondet, då allt fler arbetsgivare kräver att få se det när du söker jobb. Men är det verkligen relevant för alla jobb? Nej, menar Unionen som vill se ett bättre skydd för människors integritet.
Publicerad 11 juli 2023
Oavsett om du söker jobb som mötesbokare, planerare, säljare, kundservicepersonal, taxichaffis, truckförare eller lokalvårdare ska du vara beredd på att visa utdrag ur belastningsregistret. Det visar en snabb sökning i Platsbanken. Ja, det verkar bli allt vanligare med bakgrundskontroller. Det visar även polisens statistik. 2010 begärdes det ut 155 000 utdrag ur polisens belastningsregister. 2022 var siffran uppe i över 306 000. Det är alltså mer än en fördubbling.
– Jag vet inte säkert varför vi ser denna utveckling, men om jag får spekulera så lever vi i ett samhälle där mycket information bara är en googling bort. Vi har vant oss både vid att vi är kontrollerade och lätt kan övervaka varandra, samtidigt som det i samhället finns en allmän rädsla och oro kring kriminalitet, säger Ia Hamn, central ombudsman på Unionen.
Det finns visserligen ett antal yrken där arbetsgivare ska kolla upp din eventuella brottshistorik, exempelvis när du söker jobb inom den psykiatriska vården, när du vill jobba på skola och förskola, eller vid installation av larm. Söker du ett jobb inom en annan yrkeskategori, som ett vanligt tjänstemannajobb, har företaget enligt polisen inte rätt att kräva att du ska visa ett registerutdrag. Du kan dock själv välja att visa det.
– Men vem kan säga nej? Vägrar du är risken stor att du inte får jobbet. I praktiken är det svårt för en enskild människa att stå upp mot detta, säger Ia Hamn.
Många tänker kanske att: Spelar det någon roll? Jag har ju rent mjöl i påsen.
– Problemet är att i ett större samhällsperspektiv sorterar vi bort alldeles för många personer. Och ska du sorteras bort från arbetslivet för att du hade marijuana på fickan på en fest när du vara 19 år? Många av oss är helt andra människor med ett helt annat liv och konsekvenstänk vid 30.
Eller tänk om du växte upp i en utsatt miljö, och bestämmer dig för att ta dig bort därifrån. Du kämpar järnet, skaffar dig en bra utbildning och ändrar värderingar – men får ändå ingen chans för att du som ung åkte fast för att ha snott något.
– Är det rättvisa? Är det det samhälle vi vill ha, undrar Ia Hamn.
Hon pekar på att principen om att ett brott ska anses vara sonat när man har betalat sina böter eller har suttit av sitt straff känns som bortblåst när arbetsmarknaden fortsätter straffa människor år efter år.
Finns det då aldrig anledning för företag att kolla? Jo, men den bör vara skälig, menar Ia Hamn.
– Ska du hantera stora ekonomiska värden i din tjänst, är det naturligtvis intressant att veta om du förskingrat pengar. Men inte om du anställs som mötesbokare.
Gunilla Krieg, också hon central ombudsman på Unionen, är inne på samma linje. Hon menar att vad arbetsgivarna söker är de perfekta medarbetarna.
– Det kostar att rekrytera personal, framförallt om man använder en rekryteringsfirma. Därför vill rekryteringsfirmorna leverera de perfekta kandidaterna, klanderfria, omdömesgilla personer, som varken har begått brott eller har tendens till frånvaro. Man vill kvalitetssäkra, men det man får är egentligen en typ av falsk trygghet, för detta är ändå ingen garanti för den perfekta personen, säger Gunilla Krieg.
Gunilla berättar att många rekryterare därför ofta även scannar av arbetssökandes sociala medier. Och medlemmar vittnar om att vissa företag nu dessutom vill se intyg från Försäkringskassan som visar hur ofta du har varit sjuk, vabbat eller liknande. Försäkringskassan för ingen statistik kring detta, men Unionen ser alltså tendensen.
– Vad är nästa steg? Kommer de att begära att få se folks sjukjournaler och medicinlistor också, undrar Gunilla Krieg.
Förbud för arbetsgivare att begära dessa utdrag ur belastningsregistret från arbetssökande har utretts flera gånger, både på initiativ av den tidigare Alliansen och den förra rödgröna regeringen. Och 2018 sa dåvarande arbetsmarknadsministern Ylva Johansson att ”Jag vill sätta stopp för att man slentrianmässigt ska kunna ta reda på olika integritetskänsliga uppgifter om arbetstagaren, som inte är relevant för jobbet.” Men ännu har inget hänt. En gissning är att medan fackförbunden vill reglera detta, så håller arbetsgivarsidan emot. Och på arbetsmarknadsområdet är politikerna motvilliga till att stifta lagar om man inte har stöd från båda sidor.
Så vad är problemet med att detta får fortgå?
– Vi sållar bort alldeles för många människor. Du kan vara en utmärkt programmerare, även om du åkte fast för en fortkörning för några år sedan. Det här drabbar även personer som har varit sjuka under någon period och personer med funktionsnedsättning, de får inte heller plats i arbetslivet. Till slut får vi strömlinjeformade ja-sägare kvar, och då tappar vi såväl kreativitet som rikedomen i mångfalden av åsikter. I förlängningen slår det tillbaka på företagen själva, säger Gunilla Krieg.
Den lagstiftning som finns idag om integritet i arbetslivet är allt annat än heltäckande. Snarare ser den ut som ett lapptäcke, med olika regleringar kring integritet i olika lagar som grundlagen, brottsbalken, personuppgiftslagen etcetera. Det saknas också möjlighet för en anställd att få prövat om det arbetsgivaren gör, exempelvis drogtester, är okej enligt gällande lag – utan att man riskerar sin anställning. Därför vill vi se en samlad lagstiftning.
Nästa artikel
En dag kom chefen fram till Cilla och hennes kollegor, och sa att ”Ni får inte betalt för att stå här och snacka. Här arbetar vi.” De kände sig överrumplade, påkomna, för visst hade de stått och pratat en stund om vad som hänt i helgen. Strax därefter noterade de kamerorna som satt i taket. Kameror som var ditsatta för att undvika stölder. Men kunde det vara så att chefen höll koll på sin personal via dem? Cilla, som egentligen heter något annat, vände sig till facket och frågade om det här verkligen var okej.
– Som utgångspunkt är svaret nej, man får inte använda kameror för att kolla om folk är på jobbet, eller i realtid styra och kontrollera hur anställda utför sitt arbete, säger Unionens förbundsjurist Susanna Kjällström.
Tidigare behövde man söka tillstånd hos länsstyrelsen för att sätta upp kameror på arbetsplatser dit allmänheten hade tillträde, men sedan vi fick dataskyddsförordningen behövs inte det. Samtidigt har tillgången till små, lättinstallerade kameror ökat.
– Men även om det inte krävs tillstånd för kameraövervakning så är det inte fritt att kamerabevaka sin personal.
Enligt Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, är det tillåtet att kamerabevaka ett kontor på natten, när ingen anställd är på plats, för att förhindra brott.
– Man kan också använda kameror för att öka säkerheten, exempelvis om man jobbar på bank. Men då ska kamerorna vara inställda på just det, inte kolla vad anställda gör på bankkontoret i allmänhet. Övervakning och kontroll som sker i realtid blir alldeles för närgången och integritetskränkande, säger Susanna Kjällström.
Åsa Stöllman, psykolog och doktorand på Arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet, förklarar hur det kan påverka en om man känner sig övervakad i varje given sekund. Om någon exempelvis kollar hur ofta och länge man går på toaletten, hur ofta man gnuggar sig i ögonen eller lutar sig tillbaka och tänker en stund.
– Dels handlar det om vem som kollar, för det spelar roll om det är vaktbolaget eller chefen. Relationen och tilliten till chefen är superviktig, så om man tror att chefen övervakar kan det väcka ett stort obehag och påverka relationen er emellan.
Hon påminner om att vi är olika stresskänsliga, men att det för de flesta är en otäck situation att inte säkert veta när chefen tittar.
– Det innebär att du hela tiden måste visa dig från din bästa sida, vilket ger en ständig underliggande stress. Den kan i sin tur generera oro och ångest, vilket påverkar prestationen.
Åsa Stöllman säger att risken är att man blir mer upptagen av sig själv, fixerad vid sitt beteende och rättar till sina handlingar för att inte göra fel.
– Vi vet från forskning att positiv återkoppling får oss att må bra och utvecklas, medan kontroll inte alls är gynnsamt för utveckling och lärande. Och det här är ju motsatsen till positiv återkoppling i en tillitsfull organisation.
Hon påpekar att det inte kan vara särskilt roligt att vara chef i den här typen av miljö heller.
– Att som chef vara tvungen att detaljstyra och kontrollera på det här sättet kan inte vara roligt. Det kan verkligen krocka med ens personliga värderingar och det ledarskap man vill stå för.
Om ett företag bestämmer sig för att sätta upp och använda kameror på arbetsplatsen så ska det dessutom ske öppet.
– All övervakning och kontroll, oavsett om det sker genom kamera eller på annat sätt, ska förhandlas med facket först. Man ska också tydligt informera om att övervakning sker, och alla jobbar på företaget har rätt att få ta del av syftet med övervakningen, säger Susanna Kjällström.
Så om jag misstänker att chefen kollar på oss via kamera, vad ska jag göra då?
– Ta kontakt med din fackliga representant. Det bästa är om du har säkrat faktiska bevis, annars står ord mot ord, säger Susanna Kjällström.
Och vad händer om man upptäcker olaglig övervakning? Straffas företaget då?
– Vi som facklig organisation kan begära skadestånd för brott mot dataskyddsförordningen, och om vi inte kommer överens kan vi ta ärendet till domstol. Det andra spåret är att man anmäler saken till IMY, som kan inleda en granskning och påföra sanktioner, säger Susanna Kjällström.
Har du varit med om det här på arbetsplatsen? Eller något annat som du tycker känns integritetskränkande? Skriv till oss och berätta på opinion@unionen.se
Ta reda på mer om vilket fackligt uppdrag som passar dig.
