Tekniken förändrar arbetsmarknaden, vilket innebär utmaningar men också möjligheter. Framförallt för människor som gillar att lära om och lära nytt. Men man måste få chans att göra det. Där behöver Sverige lyfta ett snäpp.
Publicerad 17 juni 2021
Det går undan nu, för samtidigt som vi är inne i pandemi där vissa saker har satts på paus, så är vi också mitt inne i en teknikrevolution.
– Ingen teknik tidigare i historien har spridits så fort som AI. På fem år har den lyckats nå nästan alla människor på jorden och används dagligen, exempelvis genom att du får rekommendationer på Youtube, där en AI försökt lista ut vilken film du vill se härnäst, säger Pontus Strimling, docent i nationalekonomi vid Institutet för framtidsstudier, som forskar på hur AI kommer att påverka samhället.
Egentligen går utvecklingen både fortare och långsammare än förväntat. De självkörande bilarna som det talats om i många år nu lyser fortfarande med sin frånvaro på gatorna.
– AI-teknik är bra på att få rätt ofta, men det krävs mycket för att den ska få rätt jämt, så när vi har låg tolerans för fel (vi vill exempelvis inte att bilar ska köra på cyklister ens ibland) dröjer tekniken. Vid rekrytering används tekniken däremot flitigt. Det finns inga bevis för att AI-tekniken är särskilt bra på att rekrytera folk, men det finns heller inga bevis på att människor anställer rätt personer, säger Pontus Strimling.
Det här förändrar inte bara vår vardag på hemmaplan, utan även arbetsmarknaden.
– Tekniken gör att vi får tjänster vi vill ha och slipper göra en del tråkiga saker själva, så i grund och botten är det bra. Men människor som förlorar sina jobb på grund av tekniken måste få chans att omskola sig, säger Pontus Strimling.
Ja, jobb förstörs inte, utan arbete omorganiseras, menar Joakim Wernberg, forskningsledare vid Entreprenörskapsforum, med fokus på framtidens arbete. Historiskt har det (grovt generaliserat) varit så att ju mer utbildning du skaffar dig, desto mindre påverkas du av omställningar, men den här gången är det annorlunda.
– Tidigare automatiserades huvudsakligen manuella rutinbaserade uppgifter som förknippades med låga löner och utbildningskrav, men med digitalisering, AI och nya mjukvarulösningar kan maskiner även utföra analytiska uppgifter vilket innebär att även jobb med högre lön och utbildningskrav påverkas. Exempelvis kan AI läsa röntgenplåtar, vilket gör att specialistläkare kan lägga mer tid på patienter istället, säger Joakim Wernberg.
Så vilka skills ska man satsa på för att inte bli ersatt av maskiner?
– Människors arbete kommer att bli mer kognitivt krävande, i takt med att maskiner utför allt fler rutinbaserade uppgifter. Vi behöver bli bättre på att anpassa oss till nya situationer. Därför tror jag på en typ av renässansmänniska, med kunskaper i filosofi, retorik och kommunikation i kombination med spetskompetens, säger Joakim Wernberg
Ytterligare en utmaning är att vi inte riktigt är klara med den förra teknikrevolutionen – digitaliseringen. Den pågår parallellt med automatiseringen.
– Det är påfrestande när nästa teknikskifte kommer så snabbt inpå. Samtidigt behöver vi vänja oss vid att nya tekniker kommer med kortare intervall, och hitta sätt att anpassa oss snabbare, säger Pontus Strimling.
Så vad krävs av samhälle och individer för att lyckas? Svaret är kontinuerlig utbildning. Och det borde ligga i såväl Sveriges som näringslivets intresse att erbjuda människor bättre möjligheter att uppdatera sig.
– Om teknikskiften tidigare skedde med 30–40 års mellanrum, så kunde man utbilda sig till något som ung och sedan jobba med det hela livet. Men nu introduceras nya teknologier med allt högre hastighet, så vi kan inte vänta på att nästa generation ska utbilda sig, säger Pontus Strimling.
Men kompetensutveckling och kompetensförsörjning handlar inte bara om långa, formaliserade utbildningar. Det kan lika gärna handla om korta onlinekurser, en masterclass-kurs eller att man lär sig använda nya program i jobbet. Så det gäller för såväl näringslivet som individer att vara mer på tå vad gäller ny kunskap – att bli bättre på löpande lärande.
– Vi har historiskt värderat kompetens genom att titta på uppnådd kunskap, som en examen, även om det var länge sedan man tog den. Det borde bli mer intressant för arbetsgivare att istället vid en anställningsintervju fråga mig vad jag lärt mig sedan dess, eller ännu hellre vad jag vill lära mig om jag får jobbet. Trygghet är inte att behålla det jobb du har, utan trygghet är att vara uppdaterad och därmed anställningsbar, säger Joakim Wernberg.
”Pandemins långsiktiga effekter på samhället kan vi inte vara säkra på, men en tendens vi sett vid andra händelser är att om de skapar förändring som går i den riktning vi redan var på väg, så går vi inte tillbaka efteråt. Ta exempelvis metoo-rörelsen, den skärpte in normer kring hur vi får bete oss på arbetsplatser, men gjorde det i en riktning vi redan var på väg. Utvecklingen fick extra fart av metoo. I början av 2020 höll vi redan på att överlämna saker till datasystem och hade börjat distansjobba, så de trenderna har fått en extra skjuts av corona. Och yrken som redan var hotade, kommer inte tillbaka. Men corona ändrar inte riktningen, tror jag. När det här är över kommer vi återgå till att ta i hand och kramas.”
– Joakim Wernberg tipsar
En lista över vilka jobb som påverkas mest – positivt och negativt – av automatiseringen hittar du här.
Nästa artikel
Karlstadsbon Anna Jansson, 40, hade länge en bild av sig själv som en person som inte pluggar. Hon såg inte sig själv som en akademiker.
– Jag trodde inte jag var en ”universitetsmänniska”, vad nu det är för förutfattade mening, skrattar hon. Men jag jobbade ju ute på golvet, med händerna. Att sitta och läsa böcker dagarna i ända trodde jag inte var något för mig. Men vet du, det är bland det roligaste jag har gjort. Man kan överraska sig själv!
Sommaren 2024 tar hon sin examen, då är hon färdig personalvetare, efter tre års studier vid Karlstads universitet.
– Hade jag inte blivit gravid så är jag inte säker på att jag någonsin hade tagit steget. Jag har känt sådan lojalitet gentemot kollegorna, det har gått före lojaliteten mot mig själv.
Anna började jobba inom handeln direkt efter gymnasiet, där det ena jobbet ledde till det andra. Hon arbetade framförallt på en större klädkedja, där hon på slutet hade en delad tjänst. Hon var visual merchandiser på halvtid och ställföreträdande butikschef på halvtid – och försökte överleverera på båda håll. Utmattningen kom som ett brev på posten.
– Men jag ville såklart ändå inte vara sjukskriven. Fast jag började känna mig sliten redan kring 25. Arbetsmiljön i butik är tuff. Man står upp hela dagen, det är hög musik, starkt ljus och ett konstant flöde av människor du ska ha uppmärksamhet på.
Hon funderade redan då i 25-årsåldern på att börja plugga, tog också några kurser, men visste inte riktigt vad hon ville bli.
– Jag väntade på att få den där uppenbarelsen, där jag insåg vad som var mitt kall i livet. Nu har jag förstått att det inte är någon idé att sitta och vänta på den. Till viss del tror jag också att tanken ”jag vet inte säkert vad jag vill plugga” är en försvarsmekanism. Det kan vara läskigt att ta steget när man vet vad man har men inte vad man får.
Men när hon blev gravid och sedan fick barn förändrades hennes prioriteringar. Hon fick distans till företaget och sina kollegor, vilket gjorde det lättare att fundera kring livet.
– Jag kände att det var dags att vara mer lojal mot mig själv. Jag hade också en nu eller aldrig-känsla: Går jag tillbaka efter föräldraledigheten, så blir jag nog kvar för alltid.
Det var alltså dags att ta chansen. Att göra något nytt. Att tänka på sig själv och sin egen framtid. Anna insåg att med småbarn, bonusbarn och en man med fast anställning så kunde hon inte välja en treårig utbildning i Umeå eller Stockholm, hur rolig den än lät. Det fick bli något som fanns på universitetet i Karlstad.
– Jag valde personalvetare för att det är en bred utbildning. Jag har haft kurser i såväl företagsekonomi som juridik, beteendevetenskap och kommunikation. Det känns också som ett yrke där jag kan få ett mer hållbart arbetsliv, med vettiga arbetstider.
Lönemässigt, funderade du på yrket även ur den aspekten?
– Absolut, jag hade nått taket i handelsbranschen. Och på sätt och vis är min lön och löneutveckling kopplad till mitt egenvärde. Vad jag är värd som person. Så det är klart det har betydelse att det här är ett yrke där jag har chans att få en högre lön.
Att plugga har som sagt gått över förväntan. Inte nog med att Anna tycker att det är roligt att studera, hon har dessutom visat sig ha talang.
– Jag är en resultatorienterad person, så jag har fått VG på de flesta kurser.
Och om hon tidigare kände sig fundersam kring att plugga i den här åldern, ”klarar jag det?”, så säger hon nu att hon tror åldern och erfarenheten är en fördel.
– Jag är van att jobba, för mig blir det automatiskt så att jag ser studierna som mitt heltidsjobb. Jag studerar mer eller mindre måndag till fredag klockan 8–17. Jag har den disciplinen, medan jag ser yngre studiekamrater gå ut och festa, kliva upp sent, få ångest över missad tid, och så vidare.
Och hur har du fixat det ekonomiskt?
– Även den biten var jag orolig för innan, och visst har det varit tufft, framförallt på sommaren då jag inte har fått CSN. Men när man har barn får man både ett tilläggsbidrag och kan ta extra lån. Totalt får jag ut 16 500 kronor i månaden. Det skiljer sig alltså inte jättemycket från min tidigare lön.
Vänta inte på att du stupsäkert ska veta vad som är din grej. Det kan kännas otryggt att ta steget. Men passar det inte dig kan du ta ett steg till. Du rör dig i alla fall framåt.
Testa. Det är ju inte så att din kompetens försvinner bara för att du väljer att studera i ett år. Visar det sig att du inte gillar det ämne du valde, så har du kompetensen kvar.