The American owners felt that the staff had not performed well enough, and therefore rejected salary increases. That's when the union brought out the collective agreement and said, "tough luck, that's not how we do it in Sweden."
Publicerad 24 jan. 2024
A few years ago, the translation and language technology company Semantix got new American owners. In 2023, they were not satisfied with the company's performance and announced that there would be no salary increases. At all. Zero kronor.
– The union club then had to explain that tough luck, in Sweden, you can't do that. Our members get 4.1 percent and not a penny less, according to the negotiated agreement “märket.” We got it thanks to our collective agreement, while our colleagues in Norway, Denmark, and Finland went without. Those working for the company here in Sweden but not Union members got some salary increase, but nowhere near the guidelines; others were completely zeroed because the salary agreement only applied to Union members, says David Karlsson, club chairman at Semantix.
David Karlsson notes that since then, more people have understood the importance of being unionized. Out of about 150 employees in Sweden, over 100 are now members of the Union club.
– It's times like these when people understand what the union does and what collective agreements are good for, says David Karlsson.
In the tech industry, discussions about the existence of collective agreements have been ongoing for some years. In the fall of 2023, Klarna finally announced that they are signing a collective agreement. Spotify and others still remain skeptical. Companies often claim that they already have great benefits for their employees. Martin Wästfelt, chief negotiator at the Union, says that Semantix is an excellent example of why collective agreements are good security to have – even when the company promises you the moon.
– To boil it down, the difference between having and not having a collective agreement is that benefits are not at the employer's discretion, says Martin Wästfelt. With a collective agreement, the company cannot suddenly change its mind and take back the candy bag it offered.
– What is agreed upon stands. Without a collective agreement, however, benefits can be taken away.
A salary increase can be such a benefit; company pension is another.
– Many employers voluntarily sign up for the company pension for their employees, but sometimes companies face financial problems and cannot afford to continue paying the premium. In that situation, as an individual, you are protected if the company has a collective agreement. Then there is a common system that ensures you still get money for the company pension.
Many employees at these tech companies have relatively high salaries, and it is sometimes said that collective agreements are mainly good for people with low salaries. Is that true?
– No. For those in a weaker position, the agreement may be more important since the collective agreement sets a limit on how low wages employers can pay. But it's a baseline and protection. However, there is no ceiling on how high salaries or good benefits the company can provide its employees.
Martin Wästfelt adds that the collective agreement is also about the right to be treated in a fair and just manner – something that may become more important in a world where employers like Klarna and Tesla are testing the limits.
– It's easy to take it for granted here in Sweden since nine out of ten Swedes have a collective agreement, but I think people are beginning to realize that without one employers can do what, for example, Klarna did when they sent out a pre-recorded video where the CEO announced that ten percent of the staff would have to leave, they asked employees to stay home (to prevent them from talking to each other), and a few hours later, people were disconnected from the IT system. For many, they crossed the line of what we can accept, says Martin Wästfelt.
Nästa artikel
Medellönen bland Unionens medlemmar är 44 600 kronor. Inom callcenter-branschen får många ut mindre än hälften av det. Även en trotjänare som Diana Krafft, 55 år. Hon har jobbat ett och samma callcenter-företag sedan 2001.
– Jag tillhör inventarierna, skrattar hon.
Diana gillar sitt jobb, säger att hon blir glad av att hjälpa kunder oavsett om det gäller en faktura eller felsökning.
– När de säger ”tack för go hjälp” så värmer det hjärtat.
Hon bor strax utanför den lilla orten Ed i Dalsland, och med en mils pendlingsavstånd förstår hon värdet i att ha ett jobb på så nära håll.
– Företaget har också tagit väl hand mig. Förlorar de en kund, så har jag blivit omplacerad till ett annat konto. Det är jätteskönt, en trygghet, så är det inte på alla ställen.
Men efter dryga 20 år på företaget har hon 21 700 kronor i månadslön, efter skatt får hon ut cirka 17 000 kronor.
– Vi får det att fungera. Vi bor billigt och mannen jagar, så vi har en del kött i frysen. Och jag ser till att jaga extrapriser, erbjudanden och varor med kort datum, så matkontot för oss båda ligger på cirka 2500 kronor i månaden. Vi har inga barn som bor hemma, vilket underlättar, men med två tre barn hade det inte gått ihop. Som ensamstående hade det också varit svårt.
Hon säger att hon själv sällan känner ekonomisk stress, men visst finns det en viss oro kring de ökande priserna.
– Under pandemin hade jag möjlighet att jobba hemma, nu är det jobb på kontoret som gäller. Jag har visserligen bara en mil till jobbet, men med bensinpriser som lever sitt eget liv är det svårt. Å andra sidan måste jag tanka, annars kommer jag inte till jobbet. Att åka buss är inget alternativ här i glesbygden.
Lyxgrejer som restaurangbesök, kläder och resor blir det sällan.
– Det är tur att vi är så hemkära. Vi åker nästan aldrig utrikes. 2018 var vi till USA, men det är ju några år sedan. Men vi har en gammal amerikanare som vi tar en dagstur med ibland när vädret och andan faller på.
Dianas tvillingsyster Charlotte jobbar sedan sex år tillbaka på samma företag. Hon får ut samma summa som sin syster, även om hon säger att hon ofta snarare hamnar på 15 000, ”det blir ju ofta något avdrag för läkarbesök eller liknande.”
– Jag gör en noggrann budget, med konton för allt, som maten, bilen, semestern... Varje månad sätter även av till saker som ved, som kommer en gång om året, för att ha råd med den klumpsumman. Jag storhandlar och gör storkok, och är det extrapris på något så bunkrar jag. Det gäller att passa på. Exempelvis har jag inte handlat toapapper på ett år, skrattar hon.
Men även om Charlotte får det att fungera, så känner hon en oro för framtiden. När hon kollar på minpension.se, så står det att hon kommer att få ut mellan 11 000–12 000 kronor i pension varje månad.
– Om jag väljer att jobba tre år till efter pensionen, så kommer jag upp i 12 500, men det är inte mycket det heller. Jag har inte pensionssparat, och där får jag förstås skylla mig själv, men det är heller inte så lätt att sätta av pengar på den här lönen.
Både Diana och Charlotte är nöjda att man på deras företag har en grundlön, för de har hört att man på andra företag bara jobbar på provision, vilket ökar stressen.
– Men visst önskar jag att man höjde lägstalönen, förhoppningsvis skulle det putta upp lönen för oss andra också. Ett par hundralappar extra skulle vara välkommet, säger Diana.
De tror också att en lönehöjning skulle vara positivt för företaget.
– Jag tror det skulle ge ringar på vattnet. Med lite högre löner skulle det vara lättare att locka till sig äldre personer med erfarenhet, som kanske också stannar längre än de yngre förmågorna som ser det här som ett tillfälligt första jobb, säger Diana.
