Vår arbetsmarknadsmodell har inte råd med att regeringen slarvar bort de pågående diskussionerna om EU:s sociala dimensioner - det är dags att regeringen agerar.
Publicerad 13 juni 2024
Vår arbetsmarknadsmodell har inte råd med att regeringen sätter sig på läktaren i de pågående diskussionerna om EU:s sociala dimension. Regeringens trotsiga hållning riskerar på ett olyckligt sätt att underminera Sveriges möjligheter att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen som alla svenska partier och parter enade står bakom. Det krävs en bättre förståelse för sociala dimensionen av EU-medlemskapet och en smartare förvaltning av förhandlingskapitalet från regeringens sida.
Värnandet av den svenska modellen drivs bäst vid förhandlingsbordet. ”Det är genom att vara aktiva, pådrivande och engagerade som vi kan sätta agendan – inte genom att bara säga nej och sitta på läktaren” för att låna EU-minister Roswalls egna ord.
Vi befinner oss just nu i en avgörande tid där EU ska fastställa sina politiska prioriteringar inför framtiden. Det gäller även sociala Europa, arbetsmarknadens parters roll inkluderat.
Här finns det tyvärr en olycklig missuppfattning i svensk debatt om att EU inte får lägga sig i sociala frågor. Utvecklingen av det sociala Europa påbörjades långt innan Sverige blev medlemmar. Det har varit en del av EU-samarbetet ända sedan grundandet på femtiotalet. Medlemsstaterna har sedan dess gradvis gett EU mer makt på sociala området, så även Sverige sedan medlemskapet.
Socialt framsteg är idag en av de övergripande målsättningarna i EU:s grundlag. EU och medlemsstaterna delar också i dag på makten att reglera flera arbetsmarknadsfrågor. Det innebär att medlemsländerna bara får reglera frågor i den utsträckning som EU inte gör det. Ett exempel på detta är lönetransparensdirektivet för att säkra principen om lika lön för lika arbete, en princip som funnits ända sedan 1957.
I andra frågor såsom minimilön har medlemsländerna däremot på mycket goda grunder inte gett EU rätt att lagstifta. Därför motsatte sig parterna i Sverige lagstiftning om minimilöner. Vi stödjer i dag den danska stämningen i EU-domstolen.
Men på många andra områden har EU som sagt tilldelats makt att reglera arbetsmarknaden. Oavsett vad regeringen eller någon annan i dag tycker är det hög tid att nyktert erkänna detta faktum. Endast så kan Sverige framgångsrikt förhålla sig till och påverka sociala Europas utveckling som värnar modellen.
Det är därför svårt att förstå varför regeringen trotsigt satt sig på läktaren under vårens diskussioner om den sociala dimensionens framtid (La Hulpe deklarationen) och varför regeringen insisterar på detta inför arbetsmarknadsministrarnas möte den 20 juni. Regeringens agerande rimmar också illa med statsrådet Roswalls egna budskap om att man måste vara konstruktiv i EU-samarbetet.
Vad värre är så riskerar Sverige, genom att ställa sig vid sidan av sociala Europa, få ett minskat inflytande och därmed sämre möjligheter att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen. Ett smart förvaltande av Sveriges begränsade förhandlingskapital kommer vara avgörande.
Nästa artikel
Det är flera nödvändiga satsningar som regeringen presenterar. Det är viktigt att prioritera vård, skola och rättsväsendet, men det är inte tillräckligt. Sverige står inför flera utmaningar som behöver hanteras här och nu. Sveriges kompetensgap måste hanteras. Arbetstagare vill och behöver stärka sin kompetens för att stå rustade för en förändrad arbetsmarknad. Unionen har under många år varnat för att kompetensbristen försvårar den gröna omställningen och riskerar att försvaga den svenska konkurrenskraften, något som arbetsgivare också har varnat för.
Om svenska företag och medarbetare ska klara av att bibehålla och stärka vår konkurrenskraft, klara den gröna omställningen och dra nytta av den ledande position som Sverige har som kompetensnation, krävs investeringar i såväl yrkesverksammas kompetens, som infrastruktur, elenergi och transporter.
Sverige har väldigt starka statsfinanser och bör använda möjligheterna som det ger. Överskottsmålet var aldrig tänkt som ett mål i sig utan infördes ursprungligen som ett verktyg för att minska statsskulden från 1990-talets höga nivåer. Det är uppnått sedan länge. Statsskulden är redan under det nuvarande skuldankaret och kommer enligt regeringens egna beräkningar minska till under 30 procent av BNP 2027. För att möjliggöra lånefinansiering av stora och brådskande investeringar bör nu skuldankaret i stället höjas till 50 procent av BNP och offentlig sektor tillåtas gå med underskott under en tid.
Regeringen säger sig vilja satsa på strukturreformer som ökar produktiviteten och förbättrar den långsiktiga tillväxten. Det är rätt fokus men det är svårt att hitta några sådana satsningar i vårbudgeten. Det är nu upp till bevis för regeringen att inte vänta längre utan återkomma med konkreta satsningar i höstbudgeten.
Trots att inflationen har fallit snabbt och redan är tillbaka nära inflationsmålet säger regeringen att fortsatt inflationsbekämpning krävs. Regeringen behöver nu slå sig fri från de onödigt hårda bojor de lagt på sig själva med anledning av inflationen och istället mer fokusera på att stötta ekonomin och stärka en snabb återhämtning på arbetsmarknaden.
Att investera i kompetens är nödvändigt. Det finns en stor efterfrågan på ny kompetens samtidigt som antalet yrkesverksamma som söker omställningsstudiestöd är många. Fler kommer att kunna studera med omställningsstudiestöd i takt med att stödet byggs ut.
Kompetensbehovet är skriande. En nyligen publicerad kompetensundersökning inom industrin visar att branschen inom tre år behöver ny- eller ersättningsrekrytera upp emot 300 000 personer. I det kompetensgap som uppstått måste regeringen tillskjuta ekonomiska resurser för att utbildningssystemet ska erbjuda efterfrågade och relevanta utbildningar.
Likaså behöver regeringen, skjuta till ekonomiska resurser för att omställningsstudiestödet ska fungera som tänkt och nå sin fulla potential. Här finns flaskhalsar som måste byggas bort om vi ska vara den kompetensnation som vi utger oss för att vara.
Den sista mars 2024 hade ca 63 000 personer ansökt om omställningsstudiestöd sedan starten i oktober 2022. Cirka 22 000 personer väntar fortfarande på besked. Och när CSN den 1 april öppnade för ansökningar inför höstterminen 2024 kom det in ytterligare nästan 10 000 ansökningar bara det första dygnet. Det är regeringens ansvar att CSN har förutsättningar att handlägga omställningsstudiestödet på ett effektivt sätt så att sökande får besked i rimlig tid.
Trots att arbetslösheten enligt regeringens egna beräkningar förväntas öka det kommande året och andelen långtidsarbetslösa fortsätter att växa så saknas insatser för att komma till rätta med den strukturella arbetslösheten. Regeringen presenterar en mindre satsning på regionalt yrkesvux vilket är nödvändigt men fortsätter samtidigt på inslagen väg och minskar utrymmet för arbetsmarknadspolitiska program och insatser ytterligare.
Unionen vill se fler insatser för att motverka arbetslösheten i budgeten. Särskilda insatser behövs för de som har svag anknytning till arbetsmarknaden, bland annat för personer utan gymnasieutbildning, nyanlända och de med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Därför är regeringens beslut att skära ner på anslaget för lönebidragsanställningar olyckligt. Vi ser att subventionerade anställningar kan spela en stor roll för en persons möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och att dessa i stället bör utvecklas och taket höjas i lönebidragsanställningar.
Sverige har genom historien gjort omfattande satsningar på en fungerande infrastruktur, men under de senaste årtiondena har vi försummat utbyggnaden och dragit på oss en betydande underhållsskuld. Samtidigt har vi stora behov att bygga ut kapacitet för att minska utsläpp och nå klimatmålen. Vi är beroende av nya innovationer, forskning och ett välfungerande utbildningssystem. I alla dessa delar är behoven av investeringar både stora och brådskande. Värnandet om svensk ekonomis konkurrenskraft kan inte vänta. Det kan inte heller klimatinvesteringarna.
Ge CSN en kraftig ekonomisk förstärkning för att hantera omställningsstudiestödet på ett bättre och mer effektivt sätt! Även Försäkringskassan behöver få de resurser som krävs för att de inte ska vara en stoppkloss i arbetet. Trygghetsöverenskommelsen innebär sedan juni 2022 en historisk förbättring av möjligheter att utveckla sin kompetens mitt i arbetslivet.
Det behövs fler korta kurser som är anpassade efter yrkesverksammas behov- inte färre, som utbildningsminister Mats Persson tyvärr har gett uttryck för i massmedier de senaste veckorna. Det är nödvändigt att utveckla utbildningsutbudet på högskolor och universitet för att matcha efterfrågan och minska kompetensgapet! Regeringen måste införa varaktiga och öronmärkta resurser för utbildningar riktade till yrkesverksamma utöver det takbelopp som varje lärosäte har att använda.
Investera i arbetsmarknadsutbildning av hög kvalitet riktad mot bristkompetenser! Nedskärningar på den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste få ett stopp.
Investera i och ge stöd till bostadsbyggande, energiproduktion och en väl fungerande infrastruktur. Det är helt avgörande för ett konkurrenskraftigt Sverige.
Det är positivt att regeringen fortsatt ser frågan om arbetslivskriminalitet som viktig och att Arbetsmiljöverkets samordnande uppdrag har förlängts och finansierats. Unionen ser fram emot regeringens kommande nya uppdrag till Arbetsmiljöverket i frågan, som aviseras i vårändringsbudgeten. Det är också positivt att regeringen nyligen gav tilläggsdirektiv till Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som bland annat innebär att delegationen i juni 2024 ska ge förslag på en myndighet, ett organ eller en annan aktör som kan arbeta med kontinuerlig uppföljning av arbetslivskriminalitetens utveckling.
