Only two out of ten employees in the computer game industry are women, while half of the players are. A change would not only make companies more creative and profitable - more women would also buy the games. Here are some tips on how the computer game industry can attract more women.
Publicerad 21 okt. 2021
When Apple a few years ago to launched its health app, it was with the promise that users would be able to log all sorts of things: calories, weight, sleep, running and resting heart rate. But the tech giant forgot the female body – you couldn’t log your period. At the time, 70 percent of the company's employees were men, 80 percent were technical staff. That is roughly the same gender distribution as in today’s computer game industry – two out of ten employees are women.
‘It’s heading in the right direction, but very slowly. We are talking around one percentage unit per year,’ says Magnus Gerentz, investigator at Unionen, who has looked at the gaming industry.
At the same time, about half of today’s players are women. Does that matter? Yes, in the same way as in the example above.
‘Games is the world's most popular form of culture, so it’s unreasonable that women are not involved in creating them. If us women are to recognise ourselves in games, they must reflect different realities. Therefore, women need to be involved in their creation. As an example, I don’t know how many games portray fathers as heroes. The mothers, on the other hand, are often killed early on, in order to give the hero a reason for revenge, thus pushing the story forward,’ says Alexandra Dahlberg, Narrative Lead and union representative at Thunderful Development.
There are further reasons why it should be in the companies' interest to review the balance. Studies show that both profitability and creativity increase when there is more diversity among employees.
‘This applies not only to women, but to diversity in general; age, skin colour, wheelchair usage, dyslexia – you name it,’ says Petter Karlsson, Play Designer at Toca Boca, which makes games for children.
’In addition, there is a shortage of competence in the industry, and women represent an enormous, almost untapped, bank of skills,’ says Gerentz.
So, why this lack of equality? There are of course several reasons. Karlsson reminds us that historically, women were the ones who worked with typewriters and computers. ‘Eventually, computer work became a high-status job, and that’s when men started to take over. Another important aspect is that in the 80's, when these games were new, toy shops made the decision to stock them on the shelves in the boys’ section. And boys became the target audience,’ Karlsson explains.
Women represent an enormous, almost untapped, bank of skills,
Yes, if you look back in time, the interest in computer games has been greater amongst men. As for educational programmes, there has not been enough marketing directed at women. ‘In the industry, it has been common to hire friends, which has led to men hiring more men. It can also be tough to, as a woman, step into a male-dominated company as the first female programmer. Being a pioneer takes energy,’ Dahlberg says.
The women we have talked to testify to a boyish culture in some workplaces. Other problems are that women generally receive lower salaries, that their ideas do not get the same attention, or that despite hard work and delivery, they’re still not considered for leading positions. ‘Other things matter as well. Women are often expected to sort the little extras, such as buying that cake to go with the afternoon tea or coffee. The mothering role is assumed,’ says Dahlberg.
The question is how to speed up the pace of change. ‘On the one hand, it is important to not have to face a stale, laddish culture when you start your first job, but are made to feel welcome. I also think we need to hear more stories about women who feel seen, who are seen and who manage to come up with really good games,’ Karlsson says.
1. Find role models. Find inspirational role models by promoting women who have succeeded in the industry.
2. Make way! Let women get to the point in meetings. Listen to their ideas.
3. Focus on the human aspect. On the people you want to reach, rather than the technology.
4. MeToo-proof the workplace. Put an end to sexist or racist comments.
Nästa artikel
Karlstadsbon Anna Jansson, 40, hade länge en bild av sig själv som en person som inte pluggar. Hon såg inte sig själv som en akademiker.
– Jag trodde inte jag var en ”universitetsmänniska”, vad nu det är för förutfattade mening, skrattar hon. Men jag jobbade ju ute på golvet, med händerna. Att sitta och läsa böcker dagarna i ända trodde jag inte var något för mig. Men vet du, det är bland det roligaste jag har gjort. Man kan överraska sig själv!
Sommaren 2024 tar hon sin examen, då är hon färdig personalvetare, efter tre års studier vid Karlstads universitet.
– Hade jag inte blivit gravid så är jag inte säker på att jag någonsin hade tagit steget. Jag har känt sådan lojalitet gentemot kollegorna, det har gått före lojaliteten mot mig själv.
Anna började jobba inom handeln direkt efter gymnasiet, där det ena jobbet ledde till det andra. Hon arbetade framförallt på en större klädkedja, där hon på slutet hade en delad tjänst. Hon var visual merchandiser på halvtid och ställföreträdande butikschef på halvtid – och försökte överleverera på båda håll. Utmattningen kom som ett brev på posten.
– Men jag ville såklart ändå inte vara sjukskriven. Fast jag började känna mig sliten redan kring 25. Arbetsmiljön i butik är tuff. Man står upp hela dagen, det är hög musik, starkt ljus och ett konstant flöde av människor du ska ha uppmärksamhet på.
Hon funderade redan då i 25-årsåldern på att börja plugga, tog också några kurser, men visste inte riktigt vad hon ville bli.
– Jag väntade på att få den där uppenbarelsen, där jag insåg vad som var mitt kall i livet. Nu har jag förstått att det inte är någon idé att sitta och vänta på den. Till viss del tror jag också att tanken ”jag vet inte säkert vad jag vill plugga” är en försvarsmekanism. Det kan vara läskigt att ta steget när man vet vad man har men inte vad man får.
Men när hon blev gravid och sedan fick barn förändrades hennes prioriteringar. Hon fick distans till företaget och sina kollegor, vilket gjorde det lättare att fundera kring livet.
– Jag kände att det var dags att vara mer lojal mot mig själv. Jag hade också en nu eller aldrig-känsla: Går jag tillbaka efter föräldraledigheten, så blir jag nog kvar för alltid.
Det var alltså dags att ta chansen. Att göra något nytt. Att tänka på sig själv och sin egen framtid. Anna insåg att med småbarn, bonusbarn och en man med fast anställning så kunde hon inte välja en treårig utbildning i Umeå eller Stockholm, hur rolig den än lät. Det fick bli något som fanns på universitetet i Karlstad.
– Jag valde personalvetare för att det är en bred utbildning. Jag har haft kurser i såväl företagsekonomi som juridik, beteendevetenskap och kommunikation. Det känns också som ett yrke där jag kan få ett mer hållbart arbetsliv, med vettiga arbetstider.
Lönemässigt, funderade du på yrket även ur den aspekten?
– Absolut, jag hade nått taket i handelsbranschen. Och på sätt och vis är min lön och löneutveckling kopplad till mitt egenvärde. Vad jag är värd som person. Så det är klart det har betydelse att det här är ett yrke där jag har chans att få en högre lön.
Att plugga har som sagt gått över förväntan. Inte nog med att Anna tycker att det är roligt att studera, hon har dessutom visat sig ha talang.
– Jag är en resultatorienterad person, så jag har fått VG på de flesta kurser.
Och om hon tidigare kände sig fundersam kring att plugga i den här åldern, ”klarar jag det?”, så säger hon nu att hon tror åldern och erfarenheten är en fördel.
– Jag är van att jobba, för mig blir det automatiskt så att jag ser studierna som mitt heltidsjobb. Jag studerar mer eller mindre måndag till fredag klockan 8–17. Jag har den disciplinen, medan jag ser yngre studiekamrater gå ut och festa, kliva upp sent, få ångest över missad tid, och så vidare.
Och hur har du fixat det ekonomiskt?
– Även den biten var jag orolig för innan, och visst har det varit tufft, framförallt på sommaren då jag inte har fått CSN. Men när man har barn får man både ett tilläggsbidrag och kan ta extra lån. Totalt får jag ut 16 500 kronor i månaden. Det skiljer sig alltså inte jättemycket från min tidigare lön.
Vänta inte på att du stupsäkert ska veta vad som är din grej. Det kan kännas otryggt att ta steget. Men passar det inte dig kan du ta ett steg till. Du rör dig i alla fall framåt.
Testa. Det är ju inte så att din kompetens försvinner bara för att du väljer att studera i ett år. Visar det sig att du inte gillar det ämne du valde, så har du kompetensen kvar.