Kongressen i Karlstad har haft många internationella programpunkter med det verkliga crescendot under tisdagen med hela tre internationella panelsamtal, ett kongressuttalande och en solidaritetsaktion för våra fackliga vänner i Belarus.
Publicerad 11 okt. 2023
Unionen har de senaste två veckorna uppmärksammat Ala Tsvirkos fall, också tillsammans med andra fackliga organisationer. Ala har flytt från förföljelsen och risken för fängslande i Belarus och sökte asyl i Sverige men har fått avslag av både Migrationsverket och Migrationsdomstolen. Presidentvalet 2020, där Belarus nuvarande diktator Lukasjenka stal valet genom omfattande fusk och hotelser från militären och milismakten, ledde till landsomfattande protester. Dessa slogs ned med kraft av regimen och många drabbades av massarresteringarna och fängslandena som följde. Ala var med och ledde arbetarprotesterna vid MAZ-fabriken, bilfabriken i Minsk.
Vid seminariet om den fackliga rörelsen efter tisdagskvällens middag deltog förutom Ala också Maksim Pazniakou, ställföreträdande ordförande för centralorganisationen BKDP (ordinarie ordföranden sitter i fängelse i Belarus). Salidarnasts ordförande Lizaveta Merliak, var också med i panelen och berättade om Salidarnast, den exilorganisation som fackliga belarusier som fått asyl i Tyskland bygger upp i Bremen. De arbetar för att kunna bygga upp en ny facklig rörelse i Belarus i framtiden, informerar om situationen och stöder fackliga och deras familjer som drabbats. Lana Willebrand från Union to Union hjälpte till med tolkningen från belarusiska och Martin Jefflén från Unionen modererade.
Seminariet avslutades med en stor solidaritetsaktion där publiken ställde upp med plakat på temat i färgerna för flaggan för det fria Belarus, vitt och rött. Liza betonade särskilt att det är viktigt att vi hjälps åt att sprida information om situationen och där kan också Unionen hjälpa till. Martin Linder betonade redan på öppningsdagen att Unionens engagemang för våra fackliga vänner i Belarus inte är ett tillfälligt infall utan måste vara över tid.
Före lunch på tisdagen genomfördes en global och europeisk panel med generalsekreterare och ordförande från europeiska och globala federationer där Unionen är medlem och Peter Hellberg från Unionen. Där diskuterades bland mycket annat företags ansvar, det svenska biståndet och vad fackliga rörelsen gör för att stödja global utveckling, arbetet med organisering, hur vi bygger facklig styrka i multinationella företag, hur våra federationer stöttar arbetet med att teckna kollektivavtal , lite om hur EU påverkar oss, och hur vi tar oss an den enorma uppgiften att bygga ett nytt Ukraina efter att Ukraina vunnit kriget. Maria Nyberg, generalsekreterare för vår biståndsorganisation Union to Union modererade.
Nästa artikel
Martins inledningstal var både tillbaka- och framåtblickande. Han konstaterade att beslut som fattades vid förra kongressen har varit till gagn för förbundet. Vi var tidigt ute med beslut om digitalisering. Det var en medveten förändringsresa som vi har haft stor nytta av.
Han pratade om Unionens starka medlemstillväxt som bidrar till ökad facklig makt men att vår stora utmaning framåt handlar om att stärka medlemsengagemanget och bli fler förtroendevalda. Detta, och andra ”gap” har förbundsstyrelsen försökt föreslå åtgärder för i handlingsprogrammet som läggs fram för kongressen.
Martin återkom också till sitt motto: Att det är viktigt att veta var man bor för då går man inte vilse, och om man skulle gå vilse så hittar man lättare hem igen om man vet var man bor. Han uppehöll sig länge vid Unionens identitet, vilka är vi? Identiteten beskrev han som en idé som grundar sig i ett folkrörelseperspektiv där inkludering, att vi står upp för varandra, drivs av viljan att förändra samhället i en hållbar demokratisk inriktning och ser till medlemmens behov, är tydliga hörnstenar.
Martin menade att vi vill, vi ska och vi måste ta ett större ansvar än bara för oss själva. Om det så är med andra löntagare på svensk arbetsmarknad, eller med fackliga systrar och bröder i Belarus. Det sista fick en särskild betydelse eftersom den belarusiska fackliga aktivisten Ala Tsvirko har bjudits in till Unionens kongress . Ala har inte fått uppehållstillstånd i Sverige trots att hon förföljs i sitt hemland.
Även klimatfrågan berördes i Martins tal och att breda grupper på arbetsmarknaden känner social trygghet är helt avgörande för den ekologiska hållbarheten. Och som Sveriges största fackförbund vill, och måste vi, ta ansvar för det.
