Nästan hälften av Europas högutbildade migranter är överkvalificerade för sina jobb. Och Sverige är bland de sämsta på att ta hand om kompetensen. ”Vi pratar mycket om kompetensbrist och kompetensutveckling, men lite om kompetensslöseri”, säger Lucy Larsson.
Sverige skriker efter kompetens, men frågan handlar inte bara om livslångt lärande och vidareutbildning. Den handlar också om att ta vara på den kompetens som redan finns i landet. För nära hälften av Europas högskoleutbildade migranter är överkvalificerade för sina jobb, och Sverige är bland de sämsta på att ta vara på denna kompetens. Det visar en undersökning från EU:s statistikmyndighet Eurostat, Lighthouse Reports och Financial Times.
En som kan vittna om denna brain waste, alltså ”hjärnslöseri”, är Midhun Narayanan.
– Jag har sökt över 1000 jobb. Jag skojar alltså inte när jag säger det. 800 i Sverige och 200 i nordiska grannländer. Men det har inte lett till mer än fyra fem intervjuer och än så länge inget jobb, säger Midhun.
Midhun Narayanan och hans fru flyttade från Indien till Sverige 2021, då båda var sugna på att uppleva den balans mellan jobb och fritid som de hört talas om finns här. Hon, utbildad engelskalärare, började studerade nordisk välfärd. Han, utbildad och erfaren inom HR, sökte till att börja med extrajobb i Halmstad. Det gick trögt, därför flyttade paret småningom till Göteborg där Midhun fick jobb inom HR och rekrytering på ett indiskt företag verksamt i Sverige.
– Men efter några år lade de ner sin verksamhet här, så våren 2024 blev jag uppsagd. Sedan dess har jag nätverkat, skapat kontakter och sökt jobb, men utan resultat.
Varför har det varit så svårt att få napp, tror du?
– I många jobbannonser står det att företaget är engelskspråkigt, men i realiteten vill de ändå ha någon som pratar svenska flytande. Jag önskar att de var ärligare med sina intentioner. Det skulle spara tid för både mig och dem.
Midhuns fru väntar nu på att få lärarlegitimation. Under tiden jobbar hon på tre olika hotell.
– Det är slitiga jobb och osäkra anställningar där hon rings in vid behov.
Han säger att situationen tär på både självkänslan och humöret.
– Jag är inte lika hoppfull och glad som när jag kom. Att inte kunna bidra till försörjningen är tufft.
Lucy Larsson bestämde sig för några år sedan för att göra något åt problematiken och startade den icke vinstdrivande organisationen Garden of Talents. Redan innan hade hon jobbat med karrärcoachning och hjälpt arbetssökande att som hon säger ”levla upp.” Garden of Talents coachar högutbildade personer från andra länder för att de ska närma sig arbetsmarknaden. De erbjuder en åtta veckors intensivkurs, där man bland annat går igenom presentationsteknik, nätverkande i praktiken, personal brandig, och att återupptäcka sina styrkor. De hjälper också arbetsgivare med att hitta kompetens på nya sätt och onboarding av nya talanger.
– Allt för att stoppa denna brain waste. Som land har vi inte råd att inte bli bättre på detta, säger Lucy.
Ja, kostnaden för detta slöseri är enorm. Om dessa personer arbetade på motsvarande jobb och hade motsvarande inkomst som resten av invånarna skulle den europeiska ekonomin växa med nästan 400 miljarder kronor, enligt Lighthouse Reports. Problemet med brain waste är störst i Italien och Grekland, men Sverige kommer faktiskt på en femteplats (är alltså femte sämst) av 22 länder.
Lucy, som själv flyttade hit från Samoaöarna på grund av kärleken för 20 år sedan, vet hur det känns att bli avpolletterad utan att ens ha getts en chans. Hon kom hit med en IT-utbildning i bagaget och tänkte ”toppen, Sverige är ett högutbildat land.”
– Men jag fick börja jobba som städerska på en biograf. Det kändes värdelöst, som att förvandlas till en liten myra.
Så småningom fick hon en tjänst som HR-administratör. Alltså långtifrån det hon var utbildad till, men ändå mer självstärkande. Hon kom senare även att jobba inom hos MSB.
– För några år sedan ville jag byta jobb, och insåg då att inget hade förbättrats sedan sist. Vi pratar mycket om kompetensbrist och kompetensutveckling , men väldigt lite om kompetensslöseri.
Vad är tipset till företag som söker efter kompetens?
– Svara på mejl. Många talanger försöker nå ut, men får inga svar. Ett ja eller nej är bättre än inget svar alls. Se också över kraven i rekryteringsannonserna. När jag började jobba på MSB kunde jag inte flytande svenska, men det gick bra ändå. Där fanns en öppenhet inför personer med andra erfarenheter, och jag växte som människa, ”wow, jag är värd något”. Alla vann på upplägget, säger Lucy.
Ja, fördelarna med kulturell mångfald är stora, visar olika studier.
– Företag med kulturell mångfald är mer lönsamma. Man blir också mer kreativ i en mångkulturell miljö, säger Unionens vice ordförande Victoria Kirchhoff.
Hon menar att individer som inte får möjlighet att nyttja sin kompetens är en förlust både för den enskilde och samhället.
– Vi är alla förlorare så länge vi inte tar tag i frågan. Vi behöver bryta dessa barriärer, integrera fler utrikesfödda på arbetsmarknaden och ta vara på deras kompetens, säger Victoria Kirchhoff.
På frågan om hur Midhun ser på sin och andra migranters framtid här i Sverige, svarar han att:
– Det här är erfarna, kompetenta personer som vill använda sina hjärnor och bidra, så många flyttar nog så småningom till andra länder. Vi vill få internationell erfarenhet, säger Midhun.
Här finns konkreta tips och tankar kring hur vi ökar mångfalden i arbetslivet.
Nästa artikel
Att skola om sig kring 50 kan låta skrämmande – framförallt om man faktiskt trivs på sitt jobb. Ändå hade Tony Björklin länge funderat på att göra det.
– Pandemin hjälpte mig på traven. Flygbranschens kris mynnade för mig personligen ut i något positivt. Det blev en nystart.
Tony kom tidigt in i flygbranschen. Från början ville han bli pilot, han påbörjade en utbildning i USA, men hoppade av. Just som han skulle skriva in sig på arbetsförmedlingen såg han ett plakat om ett företag som sökte kabinpersonal – och fick jobbet.
– Jag tänkte att jag testar i ett år, men 15 år senare var jag kvar i kabinen. Jag började som steward, avancerade till kabinchef och blev sedan supervisor, vilket förenklat innebär att han coachade och kvalitetskontrollerade flygbolagets personal, kollade så att de följde alla rutiner. Det var en fantastisk tid!
Men flygbranschen har länge varit något av ett osäkert karriärs-kort.
– Många av mina kollegor har jobbat för typ tio-femton bolag, jag tillhörde en av de få som aldrig blev uppsagd och behövde byta. Men det är klart att tanken fanns i bakhuvudet, jag kikade hela tiden på andra möjligheter.
Tankegångarna gick ofta till bygg och anläggning. Tony har bekanta som jobbar i branschen, som länge försökt locka över honom.
– De har sagt att det alltid kommer att finnas jobb i branschen eftersom det aldrig kommer a att sluta byggas, vilket kändes tilltalade.
Varför bytte du inte?
– Problemet är att man vet vad man har men inte vad man får.
Och så lätt är det inte att byta bransch i vuxen ålder. Först fick Tony och hans fru barn, sedan började frun studera på universitetet, och rent ekonomiskt kunde inte båda studera.
– Dessutom hade jag tagit ut stora delar av mitt CSN-bidrag och -lån och passerat en viss ålder som gör det svårare att få bidraget. Så jag kunde inte finansiera mina studier.
Men så kom pandemin, världen stängdes ner och flygningar ställdes in. I juni 2020 blev Tony uppsagd – men då stod han inte oförberedd.
– Redan i mars hade jag bara stand by på schemat, och insåg att jag måste skaffa mig en plan B. Så jag sökte en preparandkurs som skulle ge mig behörighet att söka till en byggnadsingenjörsutbildning hos Nackademin.
Enda frågetecknet var hur han skulle finansiera kalaset, men när han väl var uppsagd kunde han gå till TRR, presentera sin idé och fråga om de var villiga att bidra.
– Eftersom jag valt en bransch med goda jobbutsikter betalade de för min utbildning. Fantastiskt!
Hur var det att plugga igen efter så många år?
– Jag har läst någon kurs parallellt med jobbet, så jag var inte helt främmande för att studera. Och jag var fruktansvärt intresserad och målmedveten, vilket gjorde att fakta fastnade lättare.
Ja, Tony tänkte att om han nu fått den här chansen måste han ta den – på allvar. Det svåraste var att begränsa studierna.
– Jag kunde sitta från sju på morgonen till elva på kvällen och bara studera, för jag ville så gärna prestera. Var jag iväg med barnen på innebandy, så satt jag med datorn i knät på läktaren. Jag tror det hände ihop med känslan av att det här är min chans, jag får kanske inga fler, så jag ville verkligen ta den. Jag kände mig väldigt ödmjuk inför detta.
I våras blev han klar, och fick nästan direkt jobb på Uppsala vatten.
– Jag gjorde praktik här och bestämde mig omgående för att jag ville arbeta här, så i jobbsökarprocessen var jag väldigt inriktad på det. Därför kändes det oerhört bra när jag fick höra orden ”vi vill erbjuda dig en tjänst.” Det var också en bekräftelse på att allt jag gjort de senaste åren mynnat ut i något bra.
Faktaruta:
Tony Björklin
Ålder: 51.
Familj: Fru och två barn.
Bor: Utanför Uppsala.
Gör: Utredningsingenjör på Uppsala vatten.
FOTO: THERESIA KÖHLIN
