Man brukar säga att halveringstiden på kunskap är fem år. I elektronikbranschen är den ännu kortare – cirka ett år. Därför får anställda på företaget Power kontinuerligt gå olika kurser. Ja, nästan varje morgon får man till och med en mikroutbildning.
Tänk dig att du jobbar i en bransch där halveringstiden på kunskap är cirka ett år. Det är läget för elektronikkedjan Power.
– Därför behöver vår personal ständig kompetensutveckling , säger Morten Hovland.
Morten Hovland är COO och people development manager på Power, som har cirka 270 butiker och 6000 anställda i Norge, Sverige, Finland och Danmark. Han säger att man i över tio år medvetet har satsat på att utbilda sin personal. Inte bara för att produkterna utvecklas så snabbt, utan också för att dagens kunder är så pålästa. De googlar ofta på produkter innan de kommer in i butiken.
– Så säljarna måste verkligen vara kunniga för att kunna möta upp dessa välinformerade kunder. Det är ändå därför man går till en butik, för att få vägledning och hjälp, annars kan man lika gärna köpa produkterna på nätet.
En annan tanke med utbildningssatsningen är att man genom att kontinuerligt kompetensutveckla sin personal kan internrekrytera chefer på olika nivåer.
– Rent krasst är det mest effektivt för oss, men jag tror också att chansen att avancera sporrar anställda att vilja lära sig mer, säger Morten Hovland. 
Dels har Power kurser i produktkunskap, ett system som kallas Power up, där anställda från hela Norden två gånger om året reser till Norge för att lära sig mer om produkter.
– Då kommer det ett tusental medarbetare från olika länder som får ny produktkunskap av leverantörer. Det händer ju mycket bland annat inom smarta hem, där produkter kopplas ihop.
Men lika viktigt är att lära sig hur man ska bete sig mot kunder.
– Vi vill ha kundvänliga varuhus, och då är våra anställda vår viktigaste tillgång. Redan det första halvåret ska man ha fått två till tre dagars utbildning i ämnet.
Företaget försöker också stärka personalens självkänsla och trygghet i yrket.
– Vi får in medarbetare som är 18–21 år och de behöver ha mod att möta kunder. För det krävs mod att verkligen lyssna in och se en kund när det står tio till på kö. Eller att sälja en tvättmaskin till en kund, när man aldrig har tvättat själv.
En annan del av strategin är mikroutbildningar – en liten daglig dos kunskap innan butiken öppnas, där varuhuschefen och avdelningscheferna turas om att hålla i utbildningen.
– Jag är inte mycket för vanliga möten, men får man lära sig något nytt finns det mening med att samlas i några minuter. Utbildningen kan exempelvis ge konkreta tips kring en produkt eller hur man får nöjda kunder.
Mahmoud Salman, som jobbar i Barkarby, började i kassan på Power 2023 och befordrades ett drygt år senare till avdelningsansvarig för vitvaror. Han är bara 22 år och säger att när han började på företaget visste han knappt hur man sätter på en tvättmaskin.
– Men tack vare utbildningarna känner jag mig mycket säkrare. Igår var jag i Norge på utbildning. Där lärde vi oss massor om olika alltifrån kaffemaskiner till rakapparater, och så fick jag matnyttig kunskap om robotdammsugare, säger Mahmoud Salman. 
Visst har han fått viss kompetensutveckling även på tidigare jobb.
– Men då har jag ofta fått läsa på egen hand. Här ses vi för det mesta och diskuterar saker på våra kurser, då går kunskapen in djupare.
Redan första året på företaget hade Mahmoud fått gå ett tiotal längre och kortare utbildningar, och han tycker att alla har varit användbara.
– Jag gillar att norrmännen är så konkreta. De är inte så mycket fina ord, utan har fokus på saker jag kan använda mig av redan idag.
– De mest intressanta kurserna har handlat om vår syn på kunden. Snarare än att sälja till varje pris, ska vi se oss som rådgivare till kunden. Vi ska bygga en långsiktig relation till kunderna snarare än att sälja den dyraste produkten idag, säger Mahmoud Salman.
Morten Hovland tror att företagets kompetensutvecklingsprogram är en win-win-situation för företaget och personalen.
– Vi märker att ju mer kunskap de anställda har, desto längre stannar de i företaget. Delvis tror jag att medarbetaren känner att vi satsar på henne och hennes kompetens, säger Morten Hovland.
– Ja, även på tidigare jobb har jag bett om att få utvecklas och klättra, men sedan har inget hänt. På Power har jag fått både kompetensutveckling och mer ansvar utan att ens ha bett om saken. Självklart stärker det lojaliteten till företaget, säger Mahmoud Salman.
Nästa artikel
Att skola om sig kring 50 kan låta skrämmande – framförallt om man faktiskt trivs på sitt jobb. Ändå hade Tony Björklin länge funderat på att göra det.
– Pandemin hjälpte mig på traven. Flygbranschens kris mynnade för mig personligen ut i något positivt. Det blev en nystart.
Tony kom tidigt in i flygbranschen. Från början ville han bli pilot, han påbörjade en utbildning i USA, men hoppade av. Just som han skulle skriva in sig på arbetsförmedlingen såg han ett plakat om ett företag som sökte kabinpersonal – och fick jobbet.
– Jag tänkte att jag testar i ett år, men 15 år senare var jag kvar i kabinen. Jag började som steward, avancerade till kabinchef och blev sedan supervisor, vilket förenklat innebär att han coachade och kvalitetskontrollerade flygbolagets personal, kollade så att de följde alla rutiner. Det var en fantastisk tid!
Men flygbranschen har länge varit något av ett osäkert karriärs-kort.
– Många av mina kollegor har jobbat för typ tio-femton bolag, jag tillhörde en av de få som aldrig blev uppsagd och behövde byta. Men det är klart att tanken fanns i bakhuvudet, jag kikade hela tiden på andra möjligheter.
Tankegångarna gick ofta till bygg och anläggning. Tony har bekanta som jobbar i branschen, som länge försökt locka över honom.
– De har sagt att det alltid kommer att finnas jobb i branschen eftersom det aldrig kommer a att sluta byggas, vilket kändes tilltalade.
Varför bytte du inte?
– Problemet är att man vet vad man har men inte vad man får.
Och så lätt är det inte att byta bransch i vuxen ålder. Först fick Tony och hans fru barn, sedan började frun studera på universitetet, och rent ekonomiskt kunde inte båda studera.
– Dessutom hade jag tagit ut stora delar av mitt CSN-bidrag och -lån och passerat en viss ålder som gör det svårare att få bidraget. Så jag kunde inte finansiera mina studier.
Men så kom pandemin, världen stängdes ner och flygningar ställdes in. I juni 2020 blev Tony uppsagd – men då stod han inte oförberedd.
– Redan i mars hade jag bara stand by på schemat, och insåg att jag måste skaffa mig en plan B. Så jag sökte en preparandkurs som skulle ge mig behörighet att söka till en byggnadsingenjörsutbildning hos Nackademin.
Enda frågetecknet var hur han skulle finansiera kalaset, men när han väl var uppsagd kunde han gå till TRR, presentera sin idé och fråga om de var villiga att bidra.
– Eftersom jag valt en bransch med goda jobbutsikter betalade de för min utbildning. Fantastiskt!
Hur var det att plugga igen efter så många år?
– Jag har läst någon kurs parallellt med jobbet, så jag var inte helt främmande för att studera. Och jag var fruktansvärt intresserad och målmedveten, vilket gjorde att fakta fastnade lättare.
Ja, Tony tänkte att om han nu fått den här chansen måste han ta den – på allvar. Det svåraste var att begränsa studierna.
– Jag kunde sitta från sju på morgonen till elva på kvällen och bara studera, för jag ville så gärna prestera. Var jag iväg med barnen på innebandy, så satt jag med datorn i knät på läktaren. Jag tror det hände ihop med känslan av att det här är min chans, jag får kanske inga fler, så jag ville verkligen ta den. Jag kände mig väldigt ödmjuk inför detta.
I våras blev han klar, och fick nästan direkt jobb på Uppsala vatten.
– Jag gjorde praktik här och bestämde mig omgående för att jag ville arbeta här, så i jobbsökarprocessen var jag väldigt inriktad på det. Därför kändes det oerhört bra när jag fick höra orden ”vi vill erbjuda dig en tjänst.” Det var också en bekräftelse på att allt jag gjort de senaste åren mynnat ut i något bra.
Faktaruta:
Tony Björklin
Ålder: 51.
Familj: Fru och två barn.
Bor: Utanför Uppsala.
Gör: Utredningsingenjör på Uppsala vatten.
FOTO: THERESIA KÖHLIN
