Shelley Grundén hade jobbat i butik sedan tonåren. Men bristen på utveckling och den stora omställning branschen går igenom fick henne att känna att hon inte hade sin framtid inom handeln. Nu tar hon tag i sin livsdröm och studerar till socionom.
Publicerad 03 okt. 2023
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka.
Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Nästa artikel
I sin roll som ledarskapsutvecklare stöter Silje på arbetsgrupper som är dysfunktionella på olika sätt.
- Det jag ofta möter i de här grupperna är brist på kommunikation som leder till frustration och att man upplever att ens kompetens inte kommer till sin rätt eller blir använd. Med enkla hjälpmedel och verktyg kan man däremot med lätthet vända gruppens frustration till utveckling där produktiviteten och kreativiteten hos alla blomstrar.
Ett av Siljes första steg för att utveckla gruppen är att skapa tydlighet på såväl önskat läge som en ärlig bild på vad verkligheten är här och nu.
- Ska du som ledare få ett team att ta fram sin potential och samlade kraft och vilja att utvecklas är det en förutsättning att du som ledare har en klar vision. Du behöver också kunna leda gruppen till en gemensam tydlig målbild om vad ni vill uppnå och varför det är viktigt, samt enkelt och tydligt kunna kommunicera detta till övriga delar i organisationen.
En stark och produktiv grupp som samarbetar, har energi och är i utveckling och rörelse framåt kännetecknas av individer som har en hög nivå av ansvar och självledarskap.
- För att frigöra individens engagemang, kreativitet och kompetens är en tydlig förståelse för varför vi gör det vi gör nödvändig. Människor som upplever helhet och mening i det de tillsammans skapar mår bättre, blir mer motiverade och ger det lilla extra till gruppens utveckling, mål och resultat. Att kontinuerlig förankra och ge energi och inspiration åt dessa frågor är därför något jag tycker alla chefer och grupper bör jobba löpande med.
Silje lyfter vilken tillgång chefens förmåga att ta tillvara medarbetarnas kompetenser och drivkrafter är. Hon trycker dock även på tillgången varje medarbetare med dess ansvar och initiativ är.
- Du som chef behöver börja med dig själv - men skapa även en kultur i teamet där medarbetare i trygghet, tillit och tydlighet bjuder på sig själva, tar sin plats och bidrar till gruppens växt och utveckling på ett produktivt sätt. Ni är ett team där styrkan ligger i att alla bidrar med sin kompetens och sina perspektiv och drivkrafter.
Ett sista råd från Silje till chefen är att våga vara en förebild i hur du själv ger och tar emot feedback samt hur du jobbar med din egen utveckling.
- Var nyfiken, inkluderande och öppen. Se på feedback som den gåva till utveckling den är. Så mycket börjar med dig som chef och att du lever och visar vägen till det du lär ut. Vågar du så vågar dina medarbetare.
