Shelley Grundén hade jobbat i butik sedan tonåren. Men bristen på utveckling och den stora omställning branschen går igenom fick henne att känna att hon inte hade sin framtid inom handeln. Nu tar hon tag i sin livsdröm och studerar till socionom.
Publicerad 03 okt. 2023
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka.
Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Nästa artikel
Under pandemin blev det tydligt att de flesta tjänstemannajobb kan utföras på distans, och många lärde sig gilla flexibiliteten det innebär. Nu vill man inte gå tillbaka till gamla rutiner, utan ser en chans till ett i grunden förändrat arbetssätt. Man vill hybridjobba, alltså vara på kontoret ibland och hemma ibland. Långt ifrån alla chefer är lika förtjusta i tanken. Forskaren Linda Widar vid Högskolan i Gävle, som skriver en avhandling om möjligheter och utmaningar med distansarbete för hälsa, välbefinnande och ledarskap, kan förstå varför.
- Många chefer känner en kontrollförlust. Att gå runt och se sina medarbetare gör att man vet ungefär vad människor gör och snappar upp lite av hur de mår. När medarbetarna inte finns på plats måste man ändra strategi. Får man inte stöd i det, så är det klart att det känns jobbigt eller otryggt, och då vill man kanske gå tillbaka till tidigare rutiner, säger Linda Widar.
hybridjobbandet verkar
vara här för att stanna
Men som alltid är förändring det enda konstanta, och hybridjobbandet verkar vara här för att stanna. Inte minst för att så många säger sig vara villiga att byta jobb om man inte ges möjlighet att jobba på distans några dagar i veckan. Och det finns tydliga fördelar även för arbetsgivare.
- Man kan tjäna pengar på att dra ner på kontorsytan, samtidigt som en större flexibilitet kan ge gladare och effektivare medarbetare. Dessutom kan man lättare säkra kompetens genom att expandera rekryteringsområdet. Folk behöver inte längre bo nära kontoret när de inte måste åka in varje dag, säger Linda Widar.
Skriver en avhandling om möjligheter och utmaningar med distansarbete för hälsa, välbefinnande och ledarskap.
Vanliga funderingar kring hybridjobbandet handlar om ”de 5 k:na”; kommunikation, koordination, kontakt, kreativitet och kultur. Forskaren Linda Widar tipsar om hur du som chef kan tänka för att få bättre flyt på det nya normala.
Vi fick en crash course i digitala verktyg när pandemin drog igång och de flesta har sedan länge fått upp farten, men nu kan övergången till hybrid kännas skakig. Exempelvis kanske inte videokonferens-tekniken fungerar som den ska på kontoret. Och när viss kommunikation tas i korridoren och annan digitalt, så blir det lätt rörigt.
Så kan du tänka: Hybridmöten fungerar sällan bra, visar forskning, så tipset är att ha så få hybridmöten som möjligt. Titta på varje möte, fundera på varför ni ska ha det, vad som är syftet och vad det finns för behov relativt det syftet. Försök sedan välja om ni ska ha mötet digitalt eller på plats. Generellt visar forskning att avstämningsmöten och rena informationsmöten fungerar bra digitalt, medan kreativa möten gör sig bättre på plats där man lättare kan läsa av varandra. Vid viktiga projekt med många inblandade, skapa en digital kanal där dokument delas och feedback ges, så att alla har koll på det mesta.
Vem är i loopen och inte? Hur ska projekt och annat koordineras. Ja, det krävs lite extra eftertanke att koordinera ett team där vissa är på plats och andra jobbar på distans.
Så kan du tänka: Forskningen återkommer till att i team där man redan känner varandra fungerar distansarbetet generellt bättre, man behöver exempelvis inte tolka in underliggande meningar i mejl när man redan vet hur personen i fråga kommunicerar. Om ni i gruppen inte känner varandra särskilt väl, lägg lite tid på nätverkande. En annan vanlig stötesten är att alla lägger upp sina arbetsdagar precis som det passar dem, vilket kan göra att man överlappar varandra och sällan ses. Det här kan bli problematiskt för dig som chef. I en av mina studier ser jag att chefer måste bli konfliktlösare när kollegor klagar på att andra inte är närvarande. Så försök att samla gruppen och gå igenom vilka uppgifter ni har, vilka som behöver utföras tillsammans och hur ni ska lägga upp ert arbete, så att det finns en samsyn.
På det sociala planet är hybridjobbandet en utmaning. Vi vet att mycket lärande sker på arbetsplatsen, där vi coachar varandra. Där har tidigare även professionella nätverk byggts. Att träffa människor fysiskt kan också viktigt för vår psykiska hälsa.
Så kan du tänka: Ta höjd för att människors behov skiljer sig åt. För vissa är det bra för den psykiska hälsan att träffa andra, medan personer med särskilda behov kan tycka att det är skönt att slippa den sociala biten. Som chef bör du också fundera på hur relationerna i gruppen ser ut. Många framhäver det socialas betydelse för kulturskapandet, men det förutsätter ju att stämningen är god. Så det skaver socialt kan det vara bra att dra tillbaka folk till kontoret mer frekvent, så att ni ska kan jobba er igenom detta. För att sedan vidmakthålla goda relationer är det bra att skapa rutiner för när och hur ni träffas. Känn också av om någon medarbetare är borta väldigt mycket, och försök få fatt i vad det handlar om.
Den samlade kreativiteten kan ta stryk när vi jobbar på distans. Visst kan man ses på zoom och brainstorma, men när man inte kan fylla i varandras meningar utan att det börjar hacka blir det svårare att bolla idéer. Även den individuella kreativiteten riskerar att ta stryk. Visst kan tystnad få tankar att bubbla upp, men vi behöver också kontakt med andra, spontana konversationer och oväntade intryck för att komma på idéer.
Så kan du tänka: Här skiljer det sig också åt. I digitalt utvecklade verksamheter, som IT-branschen, där man sedan länge är bekant med allsköns digitala verktyg kan det kreativa flyta på friktionsfritt även online. I andra verksamheter där den digitala kompetensen är lägre kanske det kreativa behöver underblåsas i ett fysiskt möte. Det kan också vara schysst att ta in en IT-pedagog, som får presentera vad det finns för verktyg att tillgå och hur man använder dem.
Det är ju en sak med medarbetare som jobbat på arbetsplatsen i 15 år. Kulturen sitter i ryggmärgen. Men hur ska man integrera nyanställda?
Så kan du tänka: Den här oron är delvis överdriven. Förutsatt att man inte jobbar helt på distans så kommer kulturen att förmedlas genom att man interagerar med varandra i den fysiska miljön. Är du ändå rädd för att kulturen ska gå förlorad, så skapa förutsättningar för regelbundet kollegialt utbyte i det fysiska rummet. Får ni en ny kollega, så uppmuntra andra i teamet att vara mentor för nykomlingen. Den som har jobbat på ett ställe länge blir automatiskt en spegling av kulturen, och kommer omedvetet att uttrycka den.
