Hälften av alla jobb kommer att försvinna och hälften att förändras, spår forskare. Kompetensutveckling är därmed en dealbreaker för din organisation. En vinna eller försvinna-sak. Och nu finns helt nya möjligheter att plugga med det nya omställningsstudiestödet som träder i kraft 1 oktober.
Publicerad 27 sept. 2022
Pär Lager brukar börja sina föreläsningar med ett citat från Jack Welch, den förra vd:n för General Electric: ”När förändringstakten utanför bolaget överträffar den i bolaget, då är slutet nära.” Och ja, visst kan man bli trött på uttjatade uttryck som ”förändringstakten”, men den här gången finns det anledning till att lystra.
Fotograf: Carl-Magnus Fagerholm
- Den forskning och de profetior som finns visar att ungefär hälften av de jobb vi har idag kommer att förändras, den andra hälften kommer att försvinna. Minst lika många tillkommer, det jobbiga är bara att vi inte riktigt vet vad de nya jobben och arbetsuppgifterna är. Det skapar osäkerhet, men bästa sättet att stå stark genom detta är att lära sig mer, säger Pär Lager, senior rådgivare på Försvarshögskolan och författare till boken ”Upskill och reskill – smart kompetensutveckling för dig, ditt team och din organisation.”
Men om vi vill behålla jobben och ha konkurrenskraftiga företag så behöver alla lära nytt.
Ibland stöter han på en lite tillbakalutad attityd i frågan.
- Många tänker att ja, branschen behöver förändras, ”men inte vi”, eller andra behöver såklart lära sig mer, ”men inte jag.” Men om vi vill behålla jobben och ha konkurrenskraftiga företag så behöver alla lära nytt. Här gäller det att som chef walk the talk, att utveckla sig själv och vara positiv till lärande.
Så vem behöver då lära sig vad? Pär använder de två termerna upskill och reskill, där upskill handlar om att man vidareutvecklar sin befintliga kompetens. Reskill innebär att man utbildar sig till en ny yrkesroll.
- Oavsett så är lärande den bästa karriärförsäkringen.
Tidigare var Sverige världsledande på det här, men Pär, som har en bakgrund på utbildningsdepartementet, säger att vi nu har hamnat på efterkälken.
- Under många år var vi en förebild, med kunskapslyftet, etableringen av nya högskolor och hem-pc-reformen. Vi gjorde saker som folk världen över pratade om och inspirerades av, men medan andra länder lärt sig av oss och sprungit vidare har vi på många sätt stannat av.
En ljusning är det nya omställningsstudiestödet
En ljusning är det nya omställningsstudiestödet, som förenklat innebär att yrkesverksamma kan plugga med upp till 80 procent av sin lön.
- Allt lärande är i förlängningen positivt för alla inblandade. Jag kan förstå att chefer i branscher där det är svårt att hitta kompetens är rädda för deras medarbetare ska börja plugga och kanske söka sig vidare. Hur ska man då klara av att leverera? Men vi behöver ha tillit till att det här i slutändan är en vinna-vinna-sak för såväl medarbetaren som organisationen och landet. För som sagt, den som inte fortsätter utvecklas kommer inte att finnas kvar.
I sin bok ”Upskill och reskill – smart kompetensutveckling för dig, ditt team och din organisation” berättar författaren Pär Lager om fyra anledningar för chefer att älska kompetensutveckling :
Nästa artikel
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka.
Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
