”Företag har aldrig haft större möjlighet att övervaka anställda”
Aldrig har det varit lättare att övervaka anställda. Men resultatet är sällan det önskade: ökad effektivitet. ”Mina studier visar snarare att man känner sig misstrodd och tappar engagemang”, säger forskaren Daniel Bodén.
Har du ibland en känsla av att någon iakttar dig när du sitter vid jobbdatorn? Då är du högst troligen inte paranoid, utan har helt rätt. Under pandemin, när vi
tjänstemän
i hög grad började jobba hemifrån, blev det nämligen allt vanligare med program som på olika sätt övervakar anställda. Enligt research-bolaget Gartner har 60 procent av stora amerikanska arbetsgivare installerat sådan mjukvara – och experter tror egentligen inte att andelen är lägre här i Sverige. Inte heller sedan vi övergick till hybridjobbande verkar övervakningen minska. Den är helt enkelt här för att stanna.
– Arbetsgivare har aldrig haft större möjlighet att ingående övervaka sina anställda, säger Daniel Bodén, etnolog vid Södertörns högskola.
Däremot är övervakning inget nytt, vilket han visar på i boken ”Från vällingklocka till minutjakt.”
– Ibland tenderar vi att prata om det här som något nytt, men övervakning har varit en del av arbetslivet sedan slutet av 1700-talet. Då använde man sig av karvestockar för att dokumentera hur många dagsverken olika personer gjort. Steg för steg har man sedan förfinat övervakningen, och den digitala utvecklingen har gjort det möjligt att kontrollera arbetstagare ner på minutnivå, ja, ner på minsta knapptryckning, säger Daniel Bodén.
Kollad ner på minsta knapptryckning
Företag hänvisar ofta till att man vill följa upp produktiviteten, men om man tidigare framförallt kollade folks resultat, så kan arbetsgivare nu följa anställdas aktivitet genom hela dagen – via tangent- och knapptryckningar på dator och mobil, man ser vilka sajter folk surfar på, och kan till och med kolla deras hälsostatus. Det finns program som lyssnar till om man låter glad eller irriterad när man pratar i jobbmobilen, och kameror som följer kropps- och ögonrörelser.
Varför finns det ett sådant behov av att övervaka anställda?
– Inom
privat sektor
vill man få ut så mycket som möjligt inom ramen för de timmar man betalar för.
Man känner sig misstrodd
På frågan om det har önskad effekt, är svaret däremot nja.
– Kortsiktigt kanske, men en konsekvens av övervakningen, i alla fall i mina studier, är att man känner sig misstrodd, inte har chefens tillit. Det gör i sin tur att man inte känner sig uppskattad, utan tappar engagemang. Det föder också en stress, som kan leda till utbrändhet. Men framför allt gör det att man tappar lusten.
Men även om det alltså är en chimär att all denna kontroll skulle öka produktiviteten, är det viktigt att vi förstår att övervakningen ändå pågår.
– Det pratas ofta om att cykel- och bilbud är övervakade via olika appar. Och generellt inom LO-kollektivet känner många till att de är övervakade, kanske via kameror i butiken eller industrilokalen. Bland
tjänstemän
däremot tror jag att medvetenheten är betydligt lägre.
Fler tjänstemän tagna på sängen
Han säger att
tjänstemän
historiskt sett har haft en tendens att identifiera sig med företaget man jobbar för, snarare än man ser sig själv som en proletär.
– Man är i högre grad solidarisk med arbetsgivaren, vilket innebär att man inte lika snabbt som arbetare intar det kritiska förhållningssättet.
Därmed vet man kanske heller inte vilka risker det innebär för integriteten.
– Du kanske tänker att det spelar ingen roll om chefen ser exakt vilken minut jag loggar in på datorn. Men jag tror vi måste bli medvetna om alla de olika dimensioner som kan övervakas, och den totala konsekvensen när insamlad data sätts ihop. Arbetsgivaren kan skaffa sig en nästan heltäckande bild av dig, dina rörelser och din kommunikation.
Om jag nu börjar tycka att övervakningen känns kymig, vad ska jag göra?
– Vänd dig till facket, och be dem lyfta frågan med arbetsgivaren för att ha en öppen diskussion om vad som är okej och inte. Generellt tycker jag att facket behöver vara mer aktiva i de här frågorna. För när tekniken inte längre utvecklas på företaget, utan köps in från jättar som Microsoft och Google, försvinner en stor del av vad MBL,
medbestämmandelagen
, handlade om. Facket behöver ta tillbaka initiativet här, så att anställda får vara med och styra vilken teknik som köps in och hur den som används.
Det pratas mycket om källkritik i skolan, men även i jobbet behöver man öva upp sitt källkritiska öga.
– Inte minst för att kunna fatta korrekta beslut. I alla jobb som handlar om att dra slutsatser utifrån information för att sedan fatta beslut är det viktigt att vara källkritisk, säger Mattias Svahn, forskare på med fokus på desinformation, på FOI totalförsvarets forskningsinstitut.
Syftet är att påverka dina beslut
För vi utsätts i princip dagligen för felaktig information. Mattias Svahn säger att man visserligen bör skilja på desinformation och misinformation, där den senare har blivit felaktig av misstag. Desinformation däremot är medvetet skapad och planterad för att vara felaktig.
– Vad gäller beslutsfattande så kan båda leda till samma utfall, alltså ett felaktigt beslut. Men det är bra att förstå att vi lever i en värld där aktivt planterad desinformation, med syfte att påverka handläggningsbeslut, förekommer.
Det är inte ovanligt att man borstar av sig risken med ”varför skulle någon gå på mig”, men där invänder Mattias Svahn.
– Ingen är en obetydlig människa! Varje medarbetare som fattar beslut i sin yrkesroll är intressant för bedragare att påverka.
På vilket sätt kan felaktig information skada mig och min arbetsplats?
– Informationspåverkan kan användas i ekonomiska syften, som klassiska svindlerier eller att man vill sälja på dig något som inte är lämpligt.
Deepfake-chefer – inte längre science fiction
Han påpekar att bara de senaste månaderna har det dykt upp allt fler deepfakes, där man bygger en digital kopia av en person, som kan säga eller göra vad som helst. Exempelvis kom det en deepfake-video där Ukrainas president Zelensky uppmanade sitt folk att kapitulera. Och det finns ett färskt exempel där en anställd på ett finansbolag i Hongkong blev uppringd av sin ”chef” i ett videomöte, och tillsagd att föra över 25 miljoner dollar till ett annat konto.
– Än så länge är deepfake-chefer mest anekdotiska historier. Det är vanligare att göra deepfakes på offentliga personer, politiker och kändisar, där det finns stora mängder träningsdata för AI att använda sig av, men det är inte science fiction längre. I en nära framtid kan det komma mindre spektakulära saker, som offentliga dokument eller licenser, eller en pdf på ett beslutsunderlag som ser korrekt ut, som får dig att röja affärshemligheter eller flytta pengar till fel konto, säger han och lägger till:
– Fast förmodligen är klassiska bedrägerier, där en människa kontaktar dig, fortfarande vanligare.
Källkritik och källtillit behöver samspela
Men vi behöver inte bara ifrågasätta information, utan också ha tillit till vissa källor. Kritik och tillit måste samspela. Därför pratar allt fler nu även om källtillit.
– Man ska inte vara källkritisk in absurdum, för då kanske man börjar misstro även det som är trovärdigt och sant. Så tro på de källor du är van att tro på, som etablerade nyhetsmedier med ett långt ”track record”.
Mattias Svahn, forskare på FOI, totalförsvarets forskningsinstitut, tipsar.
Källkritik: Tänk efter två gånger
Tänk efter två gånger innan du agerar. Framförallt om du ska fatta ett större beslut. Ganska ofta finns det diskrepanser, som att länken du uppmanas klicka på är lite för lång eller att det finns något stavfel. Om något känns konstigt, är det ofta konstigt. Och det är sällan det är så brådskande att du inte kan lägga fem minuter på att fundera ett varv till, kontakta en kollega eller myndighet för dubbelkoll.
Källtillit: Välj vilka du litar på
Idag är antalet källor i stort sett obegränsat, och valet mellan dem faller på dig som enskild individ. Det finns en fara i att bli cynisk och tro att allt är fejk. För jo, det finns seriös journalistik, välunderbyggd forskning och myndigheter som vill väl. Våga lita på det.
Välkommen till källkritikens dag 2024 och ett kostnadsfritt digitalt eftermiddagsevent om informationspåverkan och desinformation på digitala plattformar. Arrangör är Internetstiftelsen.
Lär dig om hur falska berättelser om verkligheten sprids på nätet, vem som sprider dem och varför.
Ta del av erfarenheter och lärdomar från verksamheter som drabbats av desinformationskampanjer
Få kunskap om hur falska berättelser om verkligheten sprids på nätet
Lär dig mer om hur informationspåverkan från främmande makt ser ut och varför
Eventet riktar sig till alla som jobbar för att öka informationskunnigheten och bygga motståndskraft mot informationspåverkan, både hos befolkningen och i den egna verksamheten.
Ett perfekt tillfälle att få nya kunskaper och omvärldsbevakning för dig som är lärare, bibliotekarie, anställd inom offentlig förvaltning, verksamhetsansvarig, beslutsfattare, eller arbetar med kommunikation, säkerhet och beredskap.