Aldrig har det varit lättare att övervaka anställda. Men resultatet är sällan det önskade: ökad effektivitet. ”Mina studier visar snarare att man känner sig misstrodd och tappar engagemang”, säger forskaren Daniel Bodén.
Publicerad 22 nov. 2023
Har du ibland en känsla av att någon iakttar dig när du sitter vid jobbdatorn? Då är du högst troligen inte paranoid, utan har helt rätt. Under pandemin, när vi tjänstemän i hög grad började jobba hemifrån, blev det nämligen allt vanligare med program som på olika sätt övervakar anställda. Enligt research-bolaget Gartner har 60 procent av stora amerikanska arbetsgivare installerat sådan mjukvara – och experter tror egentligen inte att andelen är lägre här i Sverige. Inte heller sedan vi övergick till hybridjobbande verkar övervakningen minska. Den är helt enkelt här för att stanna.
– Arbetsgivare har aldrig haft större möjlighet att ingående övervaka sina anställda, säger Daniel Bodén, etnolog vid Södertörns högskola.
Däremot är övervakning inget nytt, vilket han visar på i boken ”Från vällingklocka till minutjakt.”
– Ibland tenderar vi att prata om det här som något nytt, men övervakning har varit en del av arbetslivet sedan slutet av 1700-talet. Då använde man sig av karvestockar för att dokumentera hur många dagsverken olika personer gjort. Steg för steg har man sedan förfinat övervakningen, och den digitala utvecklingen har gjort det möjligt att kontrollera arbetstagare ner på minutnivå, ja, ner på minsta knapptryckning, säger Daniel Bodén.
Företag hänvisar ofta till att man vill följa upp produktiviteten, men om man tidigare framförallt kollade folks resultat, så kan arbetsgivare nu följa anställdas aktivitet genom hela dagen – via tangent- och knapptryckningar på dator och mobil, man ser vilka sajter folk surfar på, och kan till och med kolla deras hälsostatus. Det finns program som lyssnar till om man låter glad eller irriterad när man pratar i jobbmobilen, och kameror som följer kropps- och ögonrörelser.
Varför finns det ett sådant behov av att övervaka anställda?
– Inom privat sektor vill man få ut så mycket som möjligt inom ramen för de timmar man betalar för.
På frågan om det har önskad effekt, är svaret däremot nja.
– Kortsiktigt kanske, men en konsekvens av övervakningen, i alla fall i mina studier, är att man känner sig misstrodd, inte har chefens tillit. Det gör i sin tur att man inte känner sig uppskattad, utan tappar engagemang. Det föder också en stress, som kan leda till utbrändhet. Men framför allt gör det att man tappar lusten.
Men även om det alltså är en chimär att all denna kontroll skulle öka produktiviteten, är det viktigt att vi förstår att övervakningen ändå pågår.
– Det pratas ofta om att cykel- och bilbud är övervakade via olika appar. Och generellt inom LO-kollektivet känner många till att de är övervakade, kanske via kameror i butiken eller industrilokalen. Bland tjänstemän däremot tror jag att medvetenheten är betydligt lägre.
Han säger att tjänstemän historiskt sett har haft en tendens att identifiera sig med företaget man jobbar för, snarare än man ser sig själv som en proletär.
– Man är i högre grad solidarisk med arbetsgivaren, vilket innebär att man inte lika snabbt som arbetare intar det kritiska förhållningssättet.
Därmed vet man kanske heller inte vilka risker det innebär för integriteten.
– Du kanske tänker att det spelar ingen roll om chefen ser exakt vilken minut jag loggar in på datorn. Men jag tror vi måste bli medvetna om alla de olika dimensioner som kan övervakas, och den totala konsekvensen när insamlad data sätts ihop. Arbetsgivaren kan skaffa sig en nästan heltäckande bild av dig, dina rörelser och din kommunikation.
Om jag nu börjar tycka att övervakningen känns kymig, vad ska jag göra?
– Vänd dig till facket, och be dem lyfta frågan med arbetsgivaren för att ha en öppen diskussion om vad som är okej och inte. Generellt tycker jag att facket behöver vara mer aktiva i de här frågorna. För när tekniken inte längre utvecklas på företaget, utan köps in från jättar som Microsoft och Google, försvinner en stor del av vad MBL, medbestämmandelagen , handlade om. Facket behöver ta tillbaka initiativet här, så att anställda får vara med och styra vilken teknik som köps in och hur den som används.
Nästa artikel
En medlem ringde oss och sa att han misstänkte att hans chef ibland läste hans mejl: ”Ett antal gånger nu har hon vetat saker som jag inte förstår hur hon annars har fått reda på. Och ja, det har alltid handlat om jobbrelaterade saker, men det händer ju att jag skriver privata rader till kollegor eller kunder också, så det känns olustigt. Jag fattar att allt privat ska gå via min gmail från och med nu, men ändå… Är det här verkligen tillåtet?”
Unionens förbundsjurist Susanna Kjällström säger att som utgångspunkt är svaret nej, chefen får inte läsa dina mejl.
– Arbetsgivaren får inte gå in och slentrianmässigt ta del av din mejl. Och absolut inte det som inte är direkt arbetsrelaterat.
Ska en arbetsgivare göra det, så måste det finnas synnerligen goda skäl.
– Arbetsgivaren ska göra en intresseavvägning mellan företagets intresse att läsa dina mejl och skyddet för ditt privatliv och din integritet. Men det ska mycket till för att komma fram till att man har rätt att läsa anställdas mejl.
Det ska finnas en stark, hållbar misstanke om brottslighet eller illojalitet. Det kan vara ekonomisk brottslighet, eller att du kontaktar kunder och frågar om de vill hänga med om du hoppar av jobbet och startar eget.
– Misstanken måste välgrundad, det räcker inte med att tro sig veta saker eller att man har fått för sig något. De får dock inte läsa dina privata mejl, inte ens om de gått iväg via din jobbmejladress. Och det är förstås svårt att utröna vad som är privat och inte.
Men om jag blir sjuk och de behöver ha tillgång till något för att driva ett projekt vidare, eller betala ut löner?
– Det bästa är om den typen av mejl kommer till gemensamma mejladresser, så att företaget inte står där om du blir sjuk i några dagar. Alternativt frågar dig om du kan vidarebefordra de mejl de behöver. Arbetsgivaren får nämligen inte ta del av dina privata mejl, och det kan vara svårt att utröna vad i din mejlkorg som är privat och inte, säger Susanna Kjällström.
Får chefen kolla vad jag surfar på, då?
– Nej. Som arbetsgivare får man sätta upp ramar för vad som är tillåtet att surfa på och inte. Man kan exempelvis säga att på jobbet kollar vi inte på porr och Hemnet, men då kan företaget sätta upp en spärr som gör att det inte går att gå in på de sajterna. En arbetsgivare ska nämligen alltid arbeta förebyggande snarare än kontrollerande, vilket betyder att det är bättre att spärra vissa sökord och sajter, än att gå in och kontrollera vad du surfar på.
