Och
parterna
, alltså fackförbunden och näringslivet hävdar att det är viktigt att utredningens förslag inte går igenom utan att
parterna
själva får förhandla fram nya lösningar.
Varför är det så viktigt?
– Vi är övertygade om att lösningar som vi själva mejslar fram är långsiktigt mer hållbara, för då har man själv tagit i hand på dem. Man är med och bär reglerna, och vill få dem att fungera, säger Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt.
Det andra skälet är att de positiva saker Unionen vill uppnå, som bättre möjlighet till
kompetensutveckling
när man har jobb, och bättre hjälp och ekonomiskt stöd vid omställning, är svåra att lagstifta om.
– Lagar är trubbiga verktyg. Det är exempelvis svårt att lagstifta om hur mycket tid per vecka man ska få ägna åt
kompetensutveckling
. Det som passar en bransch, kanske är fel för en annan, så det är bättre att vi får ta fram anpassade lösningar som skrivs in i
kollektivavtal
, säger Martin Wästfelt.
Men det här är ju inget nytt under solen.
Parterna
har länge förhandlat om en ökad trygghet och flexibilitet på arbetsmarknaden utan resultat. Så varför skulle vi lyckas bättre nu?
– Det är en relevant fråga. Det här är komplexa saker omgärdade av starka symbolvärden. Men frågan har blivit än mer angelägen den senaste tiden, inte minst kopplat till corona-krisen där hundratusentals människor går på korttidsarbete eller har blivit uppsagda, och branscher förändras snabbt. Det ligger i allas intresse nu att komma överens om en moderniserad anställningstrygghet.
Unionen kan tänka sig att tumma på LAS-regler, varför?
– För att få något i en
förhandling
måste man vara beredd att ge något. Ibland låter det som att LAS är det optimala skyddet, men det är det inte. Exempelvis har de 17 procent som är visstidsanställda väldigt svagt skydd. Vi vet också att på dagens arbetsmarknad sitter tryggheten inte bara i antalet anställningsår, utan även i den egna kompetensen, och på det området vill vi stärka tryggheten för människor, säger Martin Wästfelt.