Nu presenteras en statlig utredning om framtidens anställningstrygghet, som föreslår en rad förändringar om till exempel reglerna kring uppsägning. Nu höjs många röster såväl för som emot utredningen. Unionen har i många år strävat efter en vad vi kallar utvecklad anställningstrygghet.
Publicerad 17 juni 2021
Och parterna , alltså fackförbunden och näringslivet hävdar att det är viktigt att utredningens förslag inte går igenom utan att parterna själva får förhandla fram nya lösningar.
Varför är det så viktigt?
– Vi är övertygade om att lösningar som vi själva mejslar fram är långsiktigt mer hållbara, för då har man själv tagit i hand på dem. Man är med och bär reglerna, och vill få dem att fungera, säger Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt.
Det andra skälet är att de positiva saker Unionen vill uppnå, som bättre möjlighet till kompetensutveckling när man har jobb, och bättre hjälp och ekonomiskt stöd vid omställning, är svåra att lagstifta om.
– Lagar är trubbiga verktyg. Det är exempelvis svårt att lagstifta om hur mycket tid per vecka man ska få ägna åt kompetensutveckling . Det som passar en bransch, kanske är fel för en annan, så det är bättre att vi får ta fram anpassade lösningar som skrivs in i kollektivavtal , säger Martin Wästfelt.
Men det här är ju inget nytt under solen. Parterna har länge förhandlat om en ökad trygghet och flexibilitet på arbetsmarknaden utan resultat. Så varför skulle vi lyckas bättre nu?
– Det är en relevant fråga. Det här är komplexa saker omgärdade av starka symbolvärden. Men frågan har blivit än mer angelägen den senaste tiden, inte minst kopplat till corona-krisen där hundratusentals människor går på korttidsarbete eller har blivit uppsagda, och branscher förändras snabbt. Det ligger i allas intresse nu att komma överens om en moderniserad anställningstrygghet.
Unionen kan tänka sig att tumma på LAS-regler, varför?
– För att få något i en förhandling måste man vara beredd att ge något. Ibland låter det som att LAS är det optimala skyddet, men det är det inte. Exempelvis har de 17 procent som är visstidsanställda väldigt svagt skydd. Vi vet också att på dagens arbetsmarknad sitter tryggheten inte bara i antalet anställningsår, utan även i den egna kompetensen, och på det området vill vi stärka tryggheten för människor, säger Martin Wästfelt.
Nästa artikel
Karlstadsbon Anna Jansson, 40, hade länge en bild av sig själv som en person som inte pluggar. Hon såg inte sig själv som en akademiker.
– Jag trodde inte jag var en ”universitetsmänniska”, vad nu det är för förutfattade mening, skrattar hon. Men jag jobbade ju ute på golvet, med händerna. Att sitta och läsa böcker dagarna i ända trodde jag inte var något för mig. Men vet du, det är bland det roligaste jag har gjort. Man kan överraska sig själv!
Sommaren 2024 tar hon sin examen, då är hon färdig personalvetare, efter tre års studier vid Karlstads universitet.
– Hade jag inte blivit gravid så är jag inte säker på att jag någonsin hade tagit steget. Jag har känt sådan lojalitet gentemot kollegorna, det har gått före lojaliteten mot mig själv.
Anna började jobba inom handeln direkt efter gymnasiet, där det ena jobbet ledde till det andra. Hon arbetade framförallt på en större klädkedja, där hon på slutet hade en delad tjänst. Hon var visual merchandiser på halvtid och ställföreträdande butikschef på halvtid – och försökte överleverera på båda håll. Utmattningen kom som ett brev på posten.
– Men jag ville såklart ändå inte vara sjukskriven. Fast jag började känna mig sliten redan kring 25. Arbetsmiljön i butik är tuff. Man står upp hela dagen, det är hög musik, starkt ljus och ett konstant flöde av människor du ska ha uppmärksamhet på.
Hon funderade redan då i 25-årsåldern på att börja plugga, tog också några kurser, men visste inte riktigt vad hon ville bli.
– Jag väntade på att få den där uppenbarelsen, där jag insåg vad som var mitt kall i livet. Nu har jag förstått att det inte är någon idé att sitta och vänta på den. Till viss del tror jag också att tanken ”jag vet inte säkert vad jag vill plugga” är en försvarsmekanism. Det kan vara läskigt att ta steget när man vet vad man har men inte vad man får.
Men när hon blev gravid och sedan fick barn förändrades hennes prioriteringar. Hon fick distans till företaget och sina kollegor, vilket gjorde det lättare att fundera kring livet.
– Jag kände att det var dags att vara mer lojal mot mig själv. Jag hade också en nu eller aldrig-känsla: Går jag tillbaka efter föräldraledigheten, så blir jag nog kvar för alltid.
Det var alltså dags att ta chansen. Att göra något nytt. Att tänka på sig själv och sin egen framtid. Anna insåg att med småbarn, bonusbarn och en man med fast anställning så kunde hon inte välja en treårig utbildning i Umeå eller Stockholm, hur rolig den än lät. Det fick bli något som fanns på universitetet i Karlstad.
– Jag valde personalvetare för att det är en bred utbildning. Jag har haft kurser i såväl företagsekonomi som juridik, beteendevetenskap och kommunikation. Det känns också som ett yrke där jag kan få ett mer hållbart arbetsliv, med vettiga arbetstider.
Lönemässigt, funderade du på yrket även ur den aspekten?
– Absolut, jag hade nått taket i handelsbranschen. Och på sätt och vis är min lön och löneutveckling kopplad till mitt egenvärde. Vad jag är värd som person. Så det är klart det har betydelse att det här är ett yrke där jag har chans att få en högre lön.
Att plugga har som sagt gått över förväntan. Inte nog med att Anna tycker att det är roligt att studera, hon har dessutom visat sig ha talang.
– Jag är en resultatorienterad person, så jag har fått VG på de flesta kurser.
Och om hon tidigare kände sig fundersam kring att plugga i den här åldern, ”klarar jag det?”, så säger hon nu att hon tror åldern och erfarenheten är en fördel.
– Jag är van att jobba, för mig blir det automatiskt så att jag ser studierna som mitt heltidsjobb. Jag studerar mer eller mindre måndag till fredag klockan 8–17. Jag har den disciplinen, medan jag ser yngre studiekamrater gå ut och festa, kliva upp sent, få ångest över missad tid, och så vidare.
Och hur har du fixat det ekonomiskt?
– Även den biten var jag orolig för innan, och visst har det varit tufft, framförallt på sommaren då jag inte har fått CSN. Men när man har barn får man både ett tilläggsbidrag och kan ta extra lån. Totalt får jag ut 16 500 kronor i månaden. Det skiljer sig alltså inte jättemycket från min tidigare lön.
Vänta inte på att du stupsäkert ska veta vad som är din grej. Det kan kännas otryggt att ta steget. Men passar det inte dig kan du ta ett steg till. Du rör dig i alla fall framåt.
Testa. Det är ju inte så att din kompetens försvinner bara för att du väljer att studera i ett år. Visar det sig att du inte gillar det ämne du valde, så har du kompetensen kvar.
