Zanna Hamberg har gått från att jobba i kassan på Gekås till att bli systemarkitekt – utan ny formell utbildning. Vd:n tycker det är självklart att satsa på personalens kompetens: ”Vissa säger att det är dyrt, och vad händer om de sedan slutar? Men jag tänker snarare att vad händer om vi inte utbildar dem och de stannar?”
Publicerad 29 sept. 2023
Du kanske är mogen (eller till och med övermogen) för en förändring, men att studera mitt i livet är en dröm som kan vara svår att realisera – hur gärna man än vill byta karriär . Då kan man ta samma väg som Zanna Hamberg, 43. Via kurser och kompetensutveckling på företaget Gekås i Ullared har hon gått från att sitta i kassan till att bli systemansvarig på IT-avdelningen.
– Jag gillade visserligen pulsen i kassan, men i förlängningen behöver jag utveckling, säger Zanna.
Hade jobbet krävt en ny universitetsutbildning hade hon däremot tvekat.
– Jag har redan investerat i en lång utbildning, till lärare, och med barn, hus och allt hade det varit svårt att prioritera.
Zanna började på Gekås i Ullared redan som 19-åring, direkt efter gymnasiet. Parallellt med jobbet i butiken läste hon upp sina betyg på Komvux, och sökte så småningom in till Lärarhögskolan i Halmstad. 2007 tog hon sin examen, men erbjöds samtidigt ett vikariat på kassaplaneringen.
– Jag tänkte att lärare kan jag ju bli sen, jobb på skola finns ju kvar.
Hon säger det med ett skratt, för hon har aldrig arbetat som lärare. Det ena har lett till det andra på Gekås, och snart blev hon schemaläggare för hela kundserviceavdelningen med cirka 300 medarbetare.
– Jag har alltid gillat siffror och logik, så det passade mig perfekt.
På företaget var de heller inte sena med att notera hennes talanger, så när ett nytt kassasystem skulle implementeras frågade dåvarande IT-chefen om han kunde bolla med henne.
– Från början ville de ha med mig för att jag kände till arbetet i kassan och hade använt våra digitala verktyg, de ville ha min input. Men över tid blev uppgifterna kring kassasystemet allt fler, så till slut hoppade jag av schemaläggningen och blev systemägare på heltid.
Du har ingen formell utbildning inom IT, hur har du skaffat dig rätt kompetens för att bli systemägare?
– Dels har jag gått lite kurser, som en inom testledning och en om processkartläggning, men framförallt skaffar jag mig hela tiden nya skills i jobbet. Jag testar, läser på och frågar personer som kan. Man måste inte alltid gå en kurs för att komplettera sina kunskaper. Även om man på det här företaget är smart nog att förstå att om jag vill gå en kurs, så ställer de sig positiva till det.
Patrik Levin, vd på Gekås, säger att företaget aktivt jobbar med att lyfta befintlig personal, genom egna utbildningar inom exempelvis service, bemötande och ledarskap.
– Men vi vill även hjälpa dem som har intresse och ambition att bli något annat. De kan då få specialistutbildningar.
Han sticker inte under stol med att det självklart hänger ihop med att det kan vara svårt att rekrytera specialister när man verkar på en liten ort som Ullared.
– Självklart är det så. I Ullared bor det 800 personer. Hos oss jobbar cirka 1800 personer. En väldigt liten andel av den svenska befolkningen utbildar sig till exempelvis AI-utvecklare, så det säger sig självt att det statistiskt sett sällan finns en enda i den här byn. Alla vill heller inte flytta hit.
Det är såklart roligare att jobba på ett företag där man får chans att utvecklas, till och med kan få helt nya yrken, men vad är vinsten för er som företag?
– Jag vill gärna vända på frågan: Vad är förlusten med att inte göra det? Man pratar ibland om att det kostar så mycket att utbilda personal, och vad händer om de sedan slutar? Men jag tänker snarare att vad händer om vi inte utbildar dem och de stannar?
Patrik Levin säger att han inte ens kan sätta ord på hur viktigt detta är.
– Jag tror att det är en förutsättning för att vi ska lyckas. Ta bara mig som exempel, jag har gått från att vara kassakille till att bli koncern-vd på Gekås. Hade de inte gett mig chans att växa hade jag inte stannat så här länge.
Nästa artikel
Och parterna , alltså fackförbunden och näringslivet hävdar att det är viktigt att utredningens förslag inte går igenom utan att parterna själva får förhandla fram nya lösningar.
Varför är det så viktigt?
– Vi är övertygade om att lösningar som vi själva mejslar fram är långsiktigt mer hållbara, för då har man själv tagit i hand på dem. Man är med och bär reglerna, och vill få dem att fungera, säger Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt.
Det andra skälet är att de positiva saker Unionen vill uppnå, som bättre möjlighet till kompetensutveckling när man har jobb, och bättre hjälp och ekonomiskt stöd vid omställning, är svåra att lagstifta om.
– Lagar är trubbiga verktyg. Det är exempelvis svårt att lagstifta om hur mycket tid per vecka man ska få ägna åt kompetensutveckling . Det som passar en bransch, kanske är fel för en annan, så det är bättre att vi får ta fram anpassade lösningar som skrivs in i kollektivavtal , säger Martin Wästfelt.
Men det här är ju inget nytt under solen. Parterna har länge förhandlat om en ökad trygghet och flexibilitet på arbetsmarknaden utan resultat. Så varför skulle vi lyckas bättre nu?
– Det är en relevant fråga. Det här är komplexa saker omgärdade av starka symbolvärden. Men frågan har blivit än mer angelägen den senaste tiden, inte minst kopplat till corona-krisen där hundratusentals människor går på korttidsarbete eller har blivit uppsagda, och branscher förändras snabbt. Det ligger i allas intresse nu att komma överens om en moderniserad anställningstrygghet.
Unionen kan tänka sig att tumma på LAS-regler, varför?
– För att få något i en förhandling måste man vara beredd att ge något. Ibland låter det som att LAS är det optimala skyddet, men det är det inte. Exempelvis har de 17 procent som är visstidsanställda väldigt svagt skydd. Vi vet också att på dagens arbetsmarknad sitter tryggheten inte bara i antalet anställningsår, utan även i den egna kompetensen, och på det området vill vi stärka tryggheten för människor, säger Martin Wästfelt.
