Nästan hälften av Europas högutbildade migranter är överkvalificerade för sina jobb. Och Sverige är bland de sämsta på att ta hand om kompetensen. ”Vi pratar mycket om kompetensbrist och kompetensutveckling, men lite om kompetensslöseri”, säger Lucy Larsson.
Sverige skriker efter kompetens, men frågan handlar inte bara om livslångt lärande och vidareutbildning. Den handlar också om att ta vara på den kompetens som redan finns i landet. För nära hälften av Europas högskoleutbildade migranter är överkvalificerade för sina jobb, och Sverige är bland de sämsta på att ta vara på denna kompetens. Det visar en undersökning från EU:s statistikmyndighet Eurostat, Lighthouse Reports och Financial Times.
En som kan vittna om denna brain waste, alltså ”hjärnslöseri”, är Midhun Narayanan.
– Jag har sökt över 1000 jobb. Jag skojar alltså inte när jag säger det. 800 i Sverige och 200 i nordiska grannländer. Men det har inte lett till mer än fyra fem intervjuer och än så länge inget jobb, säger Midhun.
Midhun Narayanan och hans fru flyttade från Indien till Sverige 2021, då båda var sugna på att uppleva den balans mellan jobb och fritid som de hört talas om finns här. Hon, utbildad engelskalärare, började studerade nordisk välfärd. Han, utbildad och erfaren inom HR, sökte till att börja med extrajobb i Halmstad. Det gick trögt, därför flyttade paret småningom till Göteborg där Midhun fick jobb inom HR och rekrytering på ett indiskt företag verksamt i Sverige.
– Men efter några år lade de ner sin verksamhet här, så våren 2024 blev jag uppsagd. Sedan dess har jag nätverkat, skapat kontakter och sökt jobb, men utan resultat.
Varför har det varit så svårt att få napp, tror du?
– I många jobbannonser står det att företaget är engelskspråkigt, men i realiteten vill de ändå ha någon som pratar svenska flytande. Jag önskar att de var ärligare med sina intentioner. Det skulle spara tid för både mig och dem.
Midhuns fru väntar nu på att få lärarlegitimation. Under tiden jobbar hon på tre olika hotell.
– Det är slitiga jobb och osäkra anställningar där hon rings in vid behov.
Han säger att situationen tär på både självkänslan och humöret.
– Jag är inte lika hoppfull och glad som när jag kom. Att inte kunna bidra till försörjningen är tufft.
Lucy Larsson bestämde sig för några år sedan för att göra något åt problematiken och startade den icke vinstdrivande organisationen Garden of Talents. Redan innan hade hon jobbat med karrärcoachning och hjälpt arbetssökande att som hon säger ”levla upp.” Garden of Talents coachar högutbildade personer från andra länder för att de ska närma sig arbetsmarknaden. De erbjuder en åtta veckors intensivkurs, där man bland annat går igenom presentationsteknik, nätverkande i praktiken, personal brandig, och att återupptäcka sina styrkor. De hjälper också arbetsgivare med att hitta kompetens på nya sätt och onboarding av nya talanger.
– Allt för att stoppa denna brain waste. Som land har vi inte råd att inte bli bättre på detta, säger Lucy.
Ja, kostnaden för detta slöseri är enorm. Om dessa personer arbetade på motsvarande jobb och hade motsvarande inkomst som resten av invånarna skulle den europeiska ekonomin växa med nästan 400 miljarder kronor, enligt Lighthouse Reports. Problemet med brain waste är störst i Italien och Grekland, men Sverige kommer faktiskt på en femteplats (är alltså femte sämst) av 22 länder.
Lucy, som själv flyttade hit från Samoaöarna på grund av kärleken för 20 år sedan, vet hur det känns att bli avpolletterad utan att ens ha getts en chans. Hon kom hit med en IT-utbildning i bagaget och tänkte ”toppen, Sverige är ett högutbildat land.”
– Men jag fick börja jobba som städerska på en biograf. Det kändes värdelöst, som att förvandlas till en liten myra.
Så småningom fick hon en tjänst som HR-administratör. Alltså långtifrån det hon var utbildad till, men ändå mer självstärkande. Hon kom senare även att jobba inom hos MSB.
– För några år sedan ville jag byta jobb, och insåg då att inget hade förbättrats sedan sist. Vi pratar mycket om kompetensbrist och kompetensutveckling , men väldigt lite om kompetensslöseri.
Vad är tipset till företag som söker efter kompetens?
– Svara på mejl. Många talanger försöker nå ut, men får inga svar. Ett ja eller nej är bättre än inget svar alls. Se också över kraven i rekryteringsannonserna. När jag började jobba på MSB kunde jag inte flytande svenska, men det gick bra ändå. Där fanns en öppenhet inför personer med andra erfarenheter, och jag växte som människa, ”wow, jag är värd något”. Alla vann på upplägget, säger Lucy.
Ja, fördelarna med kulturell mångfald är stora, visar olika studier.
– Företag med kulturell mångfald är mer lönsamma. Man blir också mer kreativ i en mångkulturell miljö, säger Unionens vice ordförande Victoria Kirchhoff.
Hon menar att individer som inte får möjlighet att nyttja sin kompetens är en förlust både för den enskilde och samhället.
– Vi är alla förlorare så länge vi inte tar tag i frågan. Vi behöver bryta dessa barriärer, integrera fler utrikesfödda på arbetsmarknaden och ta vara på deras kompetens, säger Victoria Kirchhoff.
På frågan om hur Midhun ser på sin och andra migranters framtid här i Sverige, svarar han att:
– Det här är erfarna, kompetenta personer som vill använda sina hjärnor och bidra, så många flyttar nog så småningom till andra länder. Vi vill få internationell erfarenhet, säger Midhun.
Här finns konkreta tips och tankar kring hur vi ökar mångfalden i arbetslivet.
Nästa artikel
Sofia Eriksson, 40, från Nyköping, har jobbat som trafiklärare de senaste tio åren, och säger med betoning att det är världens roligaste yrke.
– Tänk dig själv att ta elever som knappt har suttit i en bil till fullfjädrade förare, som lyckas få sitt körkort, och lyckan däri, säger Sofia Eriksson.
Ändå kände hon för något år sedan att det kanske var dags att byta bransch. Hon hade hamnat i något av ett vakuum.
– Jag behöver utvecklas med viss regelbundenhet, se och göra något nytt, utmanas. Det här är alltså inte första gången jag byter yrke, även om den röda tråden i min karriär alltid har varit att jag jobbat med människor, jag vill göra skillnad för andra.
Själv började hon som ung jobba i restaurangbranschen, bara för att byta till säkerhet på en flygplats, för att därefter utbilda sig till massageterapeut.
– Fast jag insåg redan innan jag skrivit slutprovet till massageterapeut att det var ett alldeles för slitigt jobb. Utbildningen däremot är jag glad att jag har. Den gav mig en ny syn på människors välmående, och hur saker kan sitta fast i kroppen.
Efter tio år inom säkerhet bestämde hon sig därför att bli trafiklärare – en utbildning som alltså visade sig vara en fullpoängare. Exakt vad hon skulle bli den här gången var hon inte helt hundra på, och hon tycker heller inte att man behöver fastna där.
– Om du inte vet, sök lite olika utbildningar och se vad du kommer in på. Det är ju sällan man behöver säga upp sig för att plugga, du kan ta tjänstledig och se om det här är något för dig. Om inte kan du alltid gå tillbaka till ditt tidigare jobb – berikad med ny kunskap, och då kanske du får en ny idé om vad du vill bli.
Själv bestämde hon sig för att läsa till behandlingspedagog. En tvåårig platsbunden YH-utbildning i Nyköping.
– Vi var en klass med väldigt olika personlighetstyper. En fin klass, men man har behövt vända ut och in på sig själv i olika resonemang, vilket varit nyttigt.
Och hur har det gått att studera och klara kurserna?
– Även där har jag försökt utmana mig. Även om man kan nöja sig med betyget godkänd så kan jag försöka få väl godkänd. Det ger självförtroendet en boost, ”jag är inte är helt trög ändå”, skrattar hon.
Sofias tips är att även om deltagande i föreläsningar är frivilligt, så gå dit.
– Det är betydligt mer effektivt än att sedan ta igen allt och själv försöka förstå vad som är viktigt.
Hur har du fått ihop det ekonomiskt?
– Jag har tagit fullt CSN-lån och jobbat extra som trafiklärare. Jag har bland annat fortsatt ha Riskettan-kurser på helgerna. Det har gett mig några extra kronor varje månad, så jag har aldrig behövt känna mig som en fattig student vilket underlättat.
Hur känner du kring att ta studielån i den här åldern?
– Jag har inga andra lån, inga bostads- eller billån, och är det något som är värt pengarna är de väl att fortsätta utvecklas som människa.
Sofia har just tagit examen som behandlingspedagog, och väntar på att ett intressant jobb ska dyka upp.
– Men så länge fortsätter jag som trafiklärare. Även där har jag stor nytta av mina nya kunskaper, då jag ofta jobbar med unga som har en npf-problematik. I förlängningen kanske jag vill börja jobba i skolan, säger hon och lägger till:
– En klasskompis sa till mig att det är synd att arbetsmarknaden är så tuff just nu, ”men man får väl gå på a-kassa.” Fast jag tänker att jobb finns det alltid, om man är villig att testa något nytt. Och det kan jag som sagt rekommendera, för det är alltid livgivande!
