Man brukar säga att halveringstiden på kunskap är fem år. I elektronikbranschen är den ännu kortare – cirka ett år. Därför får anställda på företaget Power kontinuerligt gå olika kurser. Ja, nästan varje morgon får man till och med en mikroutbildning.
Tänk dig att du jobbar i en bransch där halveringstiden på kunskap är cirka ett år. Det är läget för elektronikkedjan Power.
– Därför behöver vår personal ständig kompetensutveckling , säger Morten Hovland.
Morten Hovland är COO och people development manager på Power, som har cirka 270 butiker och 6000 anställda i Norge, Sverige, Finland och Danmark. Han säger att man i över tio år medvetet har satsat på att utbilda sin personal. Inte bara för att produkterna utvecklas så snabbt, utan också för att dagens kunder är så pålästa. De googlar ofta på produkter innan de kommer in i butiken.
– Så säljarna måste verkligen vara kunniga för att kunna möta upp dessa välinformerade kunder. Det är ändå därför man går till en butik, för att få vägledning och hjälp, annars kan man lika gärna köpa produkterna på nätet.
En annan tanke med utbildningssatsningen är att man genom att kontinuerligt kompetensutveckla sin personal kan internrekrytera chefer på olika nivåer.
– Rent krasst är det mest effektivt för oss, men jag tror också att chansen att avancera sporrar anställda att vilja lära sig mer, säger Morten Hovland. 
Dels har Power kurser i produktkunskap, ett system som kallas Power up, där anställda från hela Norden två gånger om året reser till Norge för att lära sig mer om produkter.
– Då kommer det ett tusental medarbetare från olika länder som får ny produktkunskap av leverantörer. Det händer ju mycket bland annat inom smarta hem, där produkter kopplas ihop.
Men lika viktigt är att lära sig hur man ska bete sig mot kunder.
– Vi vill ha kundvänliga varuhus, och då är våra anställda vår viktigaste tillgång. Redan det första halvåret ska man ha fått två till tre dagars utbildning i ämnet.
Företaget försöker också stärka personalens självkänsla och trygghet i yrket.
– Vi får in medarbetare som är 18–21 år och de behöver ha mod att möta kunder. För det krävs mod att verkligen lyssna in och se en kund när det står tio till på kö. Eller att sälja en tvättmaskin till en kund, när man aldrig har tvättat själv.
En annan del av strategin är mikroutbildningar – en liten daglig dos kunskap innan butiken öppnas, där varuhuschefen och avdelningscheferna turas om att hålla i utbildningen.
– Jag är inte mycket för vanliga möten, men får man lära sig något nytt finns det mening med att samlas i några minuter. Utbildningen kan exempelvis ge konkreta tips kring en produkt eller hur man får nöjda kunder.
Mahmoud Salman, som jobbar i Barkarby, började i kassan på Power 2023 och befordrades ett drygt år senare till avdelningsansvarig för vitvaror. Han är bara 22 år och säger att när han började på företaget visste han knappt hur man sätter på en tvättmaskin.
– Men tack vare utbildningarna känner jag mig mycket säkrare. Igår var jag i Norge på utbildning. Där lärde vi oss massor om olika alltifrån kaffemaskiner till rakapparater, och så fick jag matnyttig kunskap om robotdammsugare, säger Mahmoud Salman. 
Visst har han fått viss kompetensutveckling även på tidigare jobb.
– Men då har jag ofta fått läsa på egen hand. Här ses vi för det mesta och diskuterar saker på våra kurser, då går kunskapen in djupare.
Redan första året på företaget hade Mahmoud fått gå ett tiotal längre och kortare utbildningar, och han tycker att alla har varit användbara.
– Jag gillar att norrmännen är så konkreta. De är inte så mycket fina ord, utan har fokus på saker jag kan använda mig av redan idag.
– De mest intressanta kurserna har handlat om vår syn på kunden. Snarare än att sälja till varje pris, ska vi se oss som rådgivare till kunden. Vi ska bygga en långsiktig relation till kunderna snarare än att sälja den dyraste produkten idag, säger Mahmoud Salman.
Morten Hovland tror att företagets kompetensutvecklingsprogram är en win-win-situation för företaget och personalen.
– Vi märker att ju mer kunskap de anställda har, desto längre stannar de i företaget. Delvis tror jag att medarbetaren känner att vi satsar på henne och hennes kompetens, säger Morten Hovland.
– Ja, även på tidigare jobb har jag bett om att få utvecklas och klättra, men sedan har inget hänt. På Power har jag fått både kompetensutveckling och mer ansvar utan att ens ha bett om saken. Självklart stärker det lojaliteten till företaget, säger Mahmoud Salman.
Nästa artikel
Kriss Stockhaus ligger helt rätt i tiden – hon utbildar sig till frontendutvecklare, där man med hjälp av kod skapar det presentationslager som gör att människor kan interagera med tekniken. Som kvinna i en mansdominerad bransch där man skriker efter frontendutvecklare har hon goda chanser till jobb.
– Dessutom kan jag ta med mig mina tidigare kunskaper in i det nya, vilket känns bra, säger Kriss.
För Kriss hade redan hittat sitt drömjobb. Tidigare arbetade hon som konsult och teknisk illustratör på Scania, och gjorde illustrationer till manualer och av tekniska apparater.
– Jag älskade det, och kände ofta att det är inte klokt att jag sitter här och får betalt.
Men hennes avdelningen lades ner på grund av arbetsbrist – och när hon började kolla runt insåg hon att det skedde simultant på flera större bolag, så det var inte bara att hoppa vidare till nästa ställe.
– För mig är det viktigt med stabilitet och trygghet, så där började det växa fram en tanke om att det skulle vara skönt att ha en bredare kompetens. Det gör det också lättare om man av någon anledning behöver byta arbetsplats.
I samband med att Kriss blev uppsagd kom hon i kontakt med Unionen och TRR, och säger att hon fick fin hjälp från båda håll.
– Det är känslomässigt jobbigt att bli uppsagd, även om jag fick ett fint brev där man förklarade att detta inte hade med mig att göra, så blir man ledsen och stressad. Då är det skönt när någon hjälper en med konkreta bitar som att ta samtal om villkor kring uppsägningen, vilka datum jag skulle hålla koll på, vart jag skulle lämna in formulär etcetera.
Även att ta sig vidare var en process.
– Många i min ålder är uppvuxna med snacket om att man ska ha en passion, följa sin dröm och jobba med det man älskar. Det kan kännas ganska jobbigt om man inte har den där tydliga passionen. Och ibland måste man byta spår, oavsett om man vill eller inte, och ge plats åt nya drömmar.
Så hur hittade du rätt väg i denna djungel av yrkesmöjligheter?
– Eftersom trygghet är en viktig faktor för mig och det primära målet är att jag vill ha ett jobb, så satte jag mig ner och googlade på vilka yrken som har goda jobbutsikter. Utifrån den listan funderade jag på om det fanns något jag kände mig sugen på.
Kriss fastnade för programmering, och hoppade på en utbildning hos Technigo till frontendutvecklare.
– Jag hade en förutfattad mening om att man måste vara supersmart och bra på matte för att bli programmerare, men när jag började läsa på så insåg jag att det finns många olika typer av programmering.
En annan insikt vara att hon inte måste gå en hel högskoleutbildning för att få ett nytt yrke.
– Jag har redan läst många år på högskolan, och brukar säga att om jag var ekonomiskt oberoende så skulle jag fortsätta med det. Men många jobb kräver inte den kompetensen, vilket är möjlighet i det här läget. Privata utbildningar kan däremot kosta en slant, men den här gången betalade TRR halva avgiften, vilket var fantastiskt!
Hon hittade en boot camp-utbildning på bara ett halvår. För att kunna komprimera utbildningstiden så pass mycket måste deltagarna istället ha fullt fokus på plugget.
– Det var ett högt tempo, fritidsintressen och hushållssysslor fick stå åt sidan ibland, men väldigt roligt. Det var också 80 procent kvinnor på utbildningen, vilket kändes bra. Vi kunde fokusera på programmeringen istället för att prata om att vi var kvinnor. Min erfarenhet är att om man ensam tjej i rummet tenderas det kommenteras ideligen, det behöver inte vara illa ment, men det tar ju tid från det jobb som faktiskt ska göras. Det fanns även en prestigelöshet…
Valet av utbildning var såklart en chansning, men Kriss insåg snabbt att programmering väckte ett intresse i henne.
– Det härliga är att man aldrig blir fullärd, vilket passar mig som älskar att studera. Så nu går jag ytterligare en online-utbildning för att repetera det jag lärt mig, men är pepp på att börja söka jobb snart. Jag hoppas kunna hitta en junior- eller traineetjänst där man får en mentor för fortsatt lärande och utveckling, säger Kriss.
Kriss Stockhaus
Ålder: 32.
Familj: Man och två barn på 4 och 2.
Bor: Stockholm.
Gör: Frontendutvecklare.
FOTO: THERESIA KÖHLIN
