När flyget krisade under pandemin blev Tony Björklin uppsagd. Men istället för att deppa ihop tog han tag i en gammal dröm om att vidareutbilda sig till byggingenjör – och bytte därmed vid 51 års ålder till en framtidsbransch.
Publicerad 28 juni 2022
Att skola om sig kring 50 kan låta skrämmande – framförallt om man faktiskt trivs på sitt jobb. Ändå hade Tony Björklin länge funderat på att göra det.
– Pandemin hjälpte mig på traven. Flygbranschens kris mynnade för mig personligen ut i något positivt. Det blev en nystart.
Tony kom tidigt in i flygbranschen. Från början ville han bli pilot, han påbörjade en utbildning i USA, men hoppade av. Just som han skulle skriva in sig på arbetsförmedlingen såg han ett plakat om ett företag som sökte kabinpersonal – och fick jobbet.
– Jag tänkte att jag testar i ett år, men 15 år senare var jag kvar i kabinen. Jag började som steward, avancerade till kabinchef och blev sedan supervisor, vilket förenklat innebär att han coachade och kvalitetskontrollerade flygbolagets personal, kollade så att de följde alla rutiner. Det var en fantastisk tid!
Men flygbranschen har länge varit något av ett osäkert karriärs-kort.
– Många av mina kollegor har jobbat för typ tio-femton bolag, jag tillhörde en av de få som aldrig blev uppsagd och behövde byta. Men det är klart att tanken fanns i bakhuvudet, jag kikade hela tiden på andra möjligheter.
Tankegångarna gick ofta till bygg och anläggning. Tony har bekanta som jobbar i branschen, som länge försökt locka över honom.
– De har sagt att det alltid kommer att finnas jobb i branschen eftersom det aldrig kommer a att sluta byggas, vilket kändes tilltalade.
Varför bytte du inte?
– Problemet är att man vet vad man har men inte vad man får.
Och så lätt är det inte att byta bransch i vuxen ålder. Först fick Tony och hans fru barn, sedan började frun studera på universitetet, och rent ekonomiskt kunde inte båda studera.
– Dessutom hade jag tagit ut stora delar av mitt CSN-bidrag och -lån och passerat en viss ålder som gör det svårare att få bidraget. Så jag kunde inte finansiera mina studier.
Men så kom pandemin, världen stängdes ner och flygningar ställdes in. I juni 2020 blev Tony uppsagd – men då stod han inte oförberedd.
– Redan i mars hade jag bara stand by på schemat, och insåg att jag måste skaffa mig en plan B. Så jag sökte en preparandkurs som skulle ge mig behörighet att söka till en byggnadsingenjörsutbildning hos Nackademin.
Enda frågetecknet var hur han skulle finansiera kalaset, men när han väl var uppsagd kunde han gå till TRR, presentera sin idé och fråga om de var villiga att bidra.
– Eftersom jag valt en bransch med goda jobbutsikter betalade de för min utbildning. Fantastiskt!
Hur var det att plugga igen efter så många år?
– Jag har läst någon kurs parallellt med jobbet, så jag var inte helt främmande för att studera. Och jag var fruktansvärt intresserad och målmedveten, vilket gjorde att fakta fastnade lättare.
Ja, Tony tänkte att om han nu fått den här chansen måste han ta den – på allvar. Det svåraste var att begränsa studierna.
– Jag kunde sitta från sju på morgonen till elva på kvällen och bara studera, för jag ville så gärna prestera. Var jag iväg med barnen på innebandy, så satt jag med datorn i knät på läktaren. Jag tror det hände ihop med känslan av att det här är min chans, jag får kanske inga fler, så jag ville verkligen ta den. Jag kände mig väldigt ödmjuk inför detta.
I våras blev han klar, och fick nästan direkt jobb på Uppsala vatten.
– Jag gjorde praktik här och bestämde mig omgående för att jag ville arbeta här, så i jobbsökarprocessen var jag väldigt inriktad på det. Därför kändes det oerhört bra när jag fick höra orden ”vi vill erbjuda dig en tjänst.” Det var också en bekräftelse på att allt jag gjort de senaste åren mynnat ut i något bra.
Faktaruta:
Tony Björklin
Ålder: 51.
Familj: Fru och två barn.
Bor: Utanför Uppsala.
Gör: Utredningsingenjör på Uppsala vatten.
FOTO: THERESIA KÖHLIN
Nästa artikel
Du ansvarar för din egen utveckling, och vi ger dig möjligheterna. Den meningen summerar ganska bra lastbilstillverkaren Scania tänk kring kompetensutveckling .
– Det vore förödande för oss att inte satsa på kompetensutveckling av våra anställda, för konkurrensen i omvärlden är stor, och vi vill fortsätta vara världsledande inom hållbara transportsystem. Lärande sker bäst när det bygger på egen vilja. Därför försöker vi tipsa och stödja snarare än säga till medarbetare vad de behöver lära sig, säger Beatrice Svedberg, Future competence strategist på Scania.
Subramanya Joshi är en av dem som gärna använder sig av de möjligheter företaget erbjuder. Han jobbar som software solution architect Scania i Södertälje, alltså mjukvaruarkitekt.
– Jag gillar att företaget fokuserar så mycket på hållbarhet och innovation. Stora företag har stor påverkan, en liten förändring här kan ha stor betydelse sett till helheten, säger Subramanya som bland annat jobbar med att optimera lastbilarnas rutter.
Subramanya började på Scania som konsult 2018 och anställdes 2021. En anledning till att han kom till Sverige var just chansen att utvecklas.
– Mitt mindset är att hela tiden lära mig nytt, nya skills. Fram till 2013 jobbade jag i Indien, men där kände jag att jag hade svårt att växa i min yrkesroll, så det kändes riskfyllt att stanna där. Min kunskap är min främsta tillgång.
Han flyttade till Tyskland och tog en master där, jobbade mot ett antal länder, bara för att så småningom landa här i Sverige. Han säger att här har han fått goda chanser att utvecklas.
– Svenska chefer är lättare att övertala när det kommer till kompetensutveckling . Föreslår jag något som handlar om lärande, säger de generellt ja, skrattar han och tillägger:
– Enda gången jag har stött på problem var när jag ville ta lastbilskörkort. Man kan få göra det här på Scania. Fast min chef tyckte först att det inte kändes nödvändigt för mitt jobb. Men för att riktigt kunna förstå och testa lösningar som jag utvecklar så behöver jag själv kunna köra lastbil, säger han och berättar att han nu håller på med teorin.
På Scania finns dels en välfylld katalog med utbildningar skräddarsydda för företagets behov. Men man samarbetar också tätt med högskolor och universitet för att utveckla kurser som behövs inom industrin. Bland annat genom Reedeam-projektet, ett samarbete mellan Luleå tekniska universitet, Mälardalens universitet, Örebro universitet och 20 industriföretag, där man samproducerar kurser för att stödja industrins klimatomställning.
– Egentligen är största utmaningen inte en brist på kurser. Nej, största utmaningen är att hjälpa våra anställda att hitta rätt kurser. Dels för att högskolornas utbud inte är lätt att tränga sig igenom, säger Beatrice.
Men också för att det kan vara svårt att sätta fingret på vad du behöver.
– Om du jobbat länge med förbränningsmotorer och nu ska gå över till elektrifiering, vad har du då för gap att fylla?, säger Beatrice.
Hon jobbar även mycket med att kommunicera möjligheten att plugga, och säger att chefer har ett ansvar i att möjliggöra studierna.
– Som chef ska du inte bara okeja att en medarbetare får gå en kurs, utan också se till att det frigörs tid så att hen har möjlighet att lägga de timmar på utbildningen som behövs.
Subramanya såg ett meddelande från Beatrice i en teamskanal om dessa Reedeam-kurser.
– Jag anmälde mig direkt. Först gick jag en kurs i Produkt, produktions- och affärsutveckling för cirkulära flöden vid Luleå tekniska universitet. Jag fick ett helt nytt sätt att tänka som jag kan använda även vid systemutveckling. Nu har jag anmält mig till en till kurs inom large language models som Örebro universitet ger.
Beatrice säger att hon upplever att personer från andra länder oftare tar möjlighet att kompetensutveckla sig.
– Exakt varför vet jag inte, kanske för att de inte är lika bortskämda med gratis universitetskurser.
Hon uppmanar alla att se över sin learnability, alltså förmågan att lära. Den anses vara avgörande för att hänga med i dagens snabba utveckling. Bland annat för att vi idag inte riktigt vet vilken kompetens som behövs om 10–15 år. Enligt World Economic Forum behöver vi i genomsnitt lägga 4–5 timmar i veckan för att klara de omställningar som en allt snabbare digitalisering innebär.
– Vi kan inte med säkerhet veta hur omvärlden utvecklas och när olika teknikskiften kommer att ske. Därför är förmågan att lära nytt och ställa om så viktig. Om du själv har drivet och förmågan så finns det goda möjligheter på att förverkliga dina jobbdrömmar på det här företaget, säger Beatrice.
FOTO: PETER JÖNSSON
På sajten learning4professionals.se har man samlat kurser utvecklade av högskolor och universitet för att tillgodose framtida behov inom industrin. Imponerande utbud!
Läs mer om Reedeam-projektet och hitta kurser på reedeam.se