När flyget krisade under pandemin blev Tony Björklin uppsagd. Men istället för att deppa ihop tog han tag i en gammal dröm om att vidareutbilda sig till byggingenjör – och bytte därmed vid 51 års ålder till en framtidsbransch.
Publicerad 28 juni 2022
Att skola om sig kring 50 kan låta skrämmande – framförallt om man faktiskt trivs på sitt jobb. Ändå hade Tony Björklin länge funderat på att göra det.
– Pandemin hjälpte mig på traven. Flygbranschens kris mynnade för mig personligen ut i något positivt. Det blev en nystart.
Tony kom tidigt in i flygbranschen. Från början ville han bli pilot, han påbörjade en utbildning i USA, men hoppade av. Just som han skulle skriva in sig på arbetsförmedlingen såg han ett plakat om ett företag som sökte kabinpersonal – och fick jobbet.
– Jag tänkte att jag testar i ett år, men 15 år senare var jag kvar i kabinen. Jag började som steward, avancerade till kabinchef och blev sedan supervisor, vilket förenklat innebär att han coachade och kvalitetskontrollerade flygbolagets personal, kollade så att de följde alla rutiner. Det var en fantastisk tid!
Men flygbranschen har länge varit något av ett osäkert karriärs-kort.
– Många av mina kollegor har jobbat för typ tio-femton bolag, jag tillhörde en av de få som aldrig blev uppsagd och behövde byta. Men det är klart att tanken fanns i bakhuvudet, jag kikade hela tiden på andra möjligheter.
Tankegångarna gick ofta till bygg och anläggning. Tony har bekanta som jobbar i branschen, som länge försökt locka över honom.
– De har sagt att det alltid kommer att finnas jobb i branschen eftersom det aldrig kommer a att sluta byggas, vilket kändes tilltalade.
Varför bytte du inte?
– Problemet är att man vet vad man har men inte vad man får.
Och så lätt är det inte att byta bransch i vuxen ålder. Först fick Tony och hans fru barn, sedan började frun studera på universitetet, och rent ekonomiskt kunde inte båda studera.
– Dessutom hade jag tagit ut stora delar av mitt CSN-bidrag och -lån och passerat en viss ålder som gör det svårare att få bidraget. Så jag kunde inte finansiera mina studier.
Men så kom pandemin, världen stängdes ner och flygningar ställdes in. I juni 2020 blev Tony uppsagd – men då stod han inte oförberedd.
– Redan i mars hade jag bara stand by på schemat, och insåg att jag måste skaffa mig en plan B. Så jag sökte en preparandkurs som skulle ge mig behörighet att söka till en byggnadsingenjörsutbildning hos Nackademin.
Enda frågetecknet var hur han skulle finansiera kalaset, men när han väl var uppsagd kunde han gå till TRR, presentera sin idé och fråga om de var villiga att bidra.
– Eftersom jag valt en bransch med goda jobbutsikter betalade de för min utbildning. Fantastiskt!
Hur var det att plugga igen efter så många år?
– Jag har läst någon kurs parallellt med jobbet, så jag var inte helt främmande för att studera. Och jag var fruktansvärt intresserad och målmedveten, vilket gjorde att fakta fastnade lättare.
Ja, Tony tänkte att om han nu fått den här chansen måste han ta den – på allvar. Det svåraste var att begränsa studierna.
– Jag kunde sitta från sju på morgonen till elva på kvällen och bara studera, för jag ville så gärna prestera. Var jag iväg med barnen på innebandy, så satt jag med datorn i knät på läktaren. Jag tror det hände ihop med känslan av att det här är min chans, jag får kanske inga fler, så jag ville verkligen ta den. Jag kände mig väldigt ödmjuk inför detta.
I våras blev han klar, och fick nästan direkt jobb på Uppsala vatten.
– Jag gjorde praktik här och bestämde mig omgående för att jag ville arbeta här, så i jobbsökarprocessen var jag väldigt inriktad på det. Därför kändes det oerhört bra när jag fick höra orden ”vi vill erbjuda dig en tjänst.” Det var också en bekräftelse på att allt jag gjort de senaste åren mynnat ut i något bra.
Faktaruta:
Tony Björklin
Ålder: 51.
Familj: Fru och två barn.
Bor: Utanför Uppsala.
Gör: Utredningsingenjör på Uppsala vatten.
FOTO: THERESIA KÖHLIN
Nästa artikel
Sofia Eriksson, 40, från Nyköping, har jobbat som trafiklärare de senaste tio åren, och säger med betoning att det är världens roligaste yrke.
– Tänk dig själv att ta elever som knappt har suttit i en bil till fullfjädrade förare, som lyckas få sitt körkort, och lyckan däri, säger Sofia Eriksson.
Ändå kände hon för något år sedan att det kanske var dags att byta bransch. Hon hade hamnat i något av ett vakuum.
– Jag behöver utvecklas med viss regelbundenhet, se och göra något nytt, utmanas. Det här är alltså inte första gången jag byter yrke, även om den röda tråden i min karriär alltid har varit att jag jobbat med människor, jag vill göra skillnad för andra.
Själv började hon som ung jobba i restaurangbranschen, bara för att byta till säkerhet på en flygplats, för att därefter utbilda sig till massageterapeut.
– Fast jag insåg redan innan jag skrivit slutprovet till massageterapeut att det var ett alldeles för slitigt jobb. Utbildningen däremot är jag glad att jag har. Den gav mig en ny syn på människors välmående, och hur saker kan sitta fast i kroppen.
Efter tio år inom säkerhet bestämde hon sig därför att bli trafiklärare – en utbildning som alltså visade sig vara en fullpoängare. Exakt vad hon skulle bli den här gången var hon inte helt hundra på, och hon tycker heller inte att man behöver fastna där.
– Om du inte vet, sök lite olika utbildningar och se vad du kommer in på. Det är ju sällan man behöver säga upp sig för att plugga, du kan ta tjänstledig och se om det här är något för dig. Om inte kan du alltid gå tillbaka till ditt tidigare jobb – berikad med ny kunskap, och då kanske du får en ny idé om vad du vill bli.
Själv bestämde hon sig för att läsa till behandlingspedagog. En tvåårig platsbunden YH-utbildning i Nyköping.
– Vi var en klass med väldigt olika personlighetstyper. En fin klass, men man har behövt vända ut och in på sig själv i olika resonemang, vilket varit nyttigt.
Och hur har det gått att studera och klara kurserna?
– Även där har jag försökt utmana mig. Även om man kan nöja sig med betyget godkänd så kan jag försöka få väl godkänd. Det ger självförtroendet en boost, ”jag är inte är helt trög ändå”, skrattar hon.
Sofias tips är att även om deltagande i föreläsningar är frivilligt, så gå dit.
– Det är betydligt mer effektivt än att sedan ta igen allt och själv försöka förstå vad som är viktigt.
Hur har du fått ihop det ekonomiskt?
– Jag har tagit fullt CSN-lån och jobbat extra som trafiklärare. Jag har bland annat fortsatt ha Riskettan-kurser på helgerna. Det har gett mig några extra kronor varje månad, så jag har aldrig behövt känna mig som en fattig student vilket underlättat.
Hur känner du kring att ta studielån i den här åldern?
– Jag har inga andra lån, inga bostads- eller billån, och är det något som är värt pengarna är de väl att fortsätta utvecklas som människa.
Sofia har just tagit examen som behandlingspedagog, och väntar på att ett intressant jobb ska dyka upp.
– Men så länge fortsätter jag som trafiklärare. Även där har jag stor nytta av mina nya kunskaper, då jag ofta jobbar med unga som har en npf-problematik. I förlängningen kanske jag vill börja jobba i skolan, säger hon och lägger till:
– En klasskompis sa till mig att det är synd att arbetsmarknaden är så tuff just nu, ”men man får väl gå på a-kassa.” Fast jag tänker att jobb finns det alltid, om man är villig att testa något nytt. Och det kan jag som sagt rekommendera, för det är alltid livgivande!