Antalet administratörer minskar i takt med att AI blir smartare. Karin Magnusson är en av dem. Hon tvingades byta bana strax innan 60. Det kan kännas som en utmaning, men ibland leder prövningar till något bättre. "Det här är det roligaste jobb jag haft", säger Karin.
Publicerad 28 juni 2022
– Tänk att man kan inleda en ny karriär strax innan 60. Det här är det roligaste jobb har haft, så att börja plugga är bland det bästa jag gjort, säger Karin Magnusson, som vid 58 är nyexaminerad trafiklärare.
Karin började jobba direkt efter gymnasiet. Hon säger att hon alltid har haft lätt att få jobb och har ofta blivit approcherad av arbetsgivare, så det ena har lett till det andra. Hon har framförallt jobbat inom administration, med kontorsservice och marknad.
– Jag sökte faktiskt till lärarutbildningen 2004, men sedan blev jag gravid, och efter det kände jag att jag var för gammal för att börja plugga. Då var jag kring 40, säger hon och ler.
2020 var Karin kursadministratör på ett utbildningsföretag när hon plötsligt blev uppsagd på grund av arbetsbrist . Då hade hon varit där i åtta år och lagt ner sin själ i jobbet.
– Det kändes både snopet och ledsamt. Pandemin hade dragit igång, och min mamma hade gått bort några veckor innan, så ja, det var en tung tid.
Hon fick avgångsvederlag i fyra månader och unnade sig att landa i allt innan hon gick vidare. Det var egentligen först när det var dags att skriva in sig hos Arbetsförmedlingen som Karin började oroa sig.
– Jag var 57 år, utan utbildning och skulle börja söka jobb mitt i en pandemi!
Hon insåg att hon behövde hitta ett nytt spår och kanske utbilda sig. Så hon satte sig ner och började rannsaka sig själv – fundera på vad hon tycker är roligt och är bra på.
– Jag har alltid gillat att köra bil, och jag älskar att lära ut saker till ungdomar, som när jag var skidlärare eller fick lära upp ungdomar på kontor. Därför landade jag i trafiklärare.
Hon googlade och insåg att det är ett bristyrke, det fanns alltså goda chanser att få jobb. Den enda tvekan fanns i att sätta sig vid skolbänken igen.
– Det var nästan 40 år sedan jag pluggade senast, så jag kände mig nervös inför om jag överhuvudtaget skulle fixa att studera, framförallt skriva en uppsats. Det kanske var över min förmåga.
Hon sökte ändå och kom in på en 1,5-årig YH-utbildning, där hon fick studiestöd av TRR. Det var en blandad skara elever som började, där Karin var klart äldst.
– Men det kan också vara en fördel, för man har en del erfarenhet i ryggen.
De läste alltifrån psykologi och pedagogik till körkortslagen – och hade självklart körning och mycket praktik.
Och hur gick det med inlämningsuppgifter och uppsatsen?
– Bättre än väntat. I början var jag överambitiös, i en slags rädsla av att jag inte visste vad som förväntades av mig, så sedan kunde jag slappna av och ta det lite lugnare.
Sommaren 2022 fick Karin sin licens, men hon hade jobb redan innan hon tog examen.
– Båda mina praktikplatser erbjöd mig jobb, vilket känns kanonbra. Nu är jag på en körskola med trevlig personal och en härlig chef som det är full fart på, skrattar hon.
Hon säger att hon är mer än nöjd med sitt yrkesval.
– I den här branschen är det många som jobbar långt efter pensionen, vi har faktiskt några 70-åringar som jobbar deltid för att de trivs så bra. Det känns som en fantastisk möjlighet att kunna jobba extra längre upp i åren.
Faktaruta:
Karin Magnusson
Ålder: 58.
Familj: Partner och dotter på 17 år.
Bor: Bromma.
Gör: Trafiklärare vid Danderyds trafikskola.
FOTO: PETER KNUTSON
Nästa artikel
Joel Hidmark, 34 från Stockholm, kände sig helt ärligt osäker på om han skulle fixa att studera. Men nu, några månader innan utbildningen är avslutad, säger han:
– Det bästa är att jag nu har fått en grund att stå på, och kommer att fortsätta lära mig för alltid.
Direkt efter gymnasiet fick Joel jobb hos en stor matvarukedja. Cheferna såg snart potentialen i den unga, drivna killen och gav honom regelbundet nya befattningar med större ansvar. Vid 29 års ålder var han butikschef. Sedan rullade det på – tills pandemin svepte in över världen och gav många av oss perspektiv på livet. Det i kombination med åldern, som gjorde att han började fundera på vilken riktning han ville att livet skulle ta.
– Jag trivdes på jobbet, men började fundera på vad jag verkligen vill med mitt liv, vad jag tycker är roligt och hur jag vill utvecklas.
Att studera var inget som tidigare lockat. Nu började Joel inse att han kanske behövde ta tjuren vid hornen för att komma dit han ville i livet – även om det tog lite tid att sätta fingret på exakt vad det var han ville. Ett tag funderade han på att bli lokförare. Andra dagar lockade webbutveckling. Till slut började han gå igenom sina styrkor och svagheter för att vaska fram vad som egentligen passar honom.
– Jag gillade den analytiska delen av mitt jobb, att hålla koll på försäljning, KPI:er och verksamhetsmål. Problemlösning är också något jag går igång på. Men jag tycker också om att jobba med människor och relationsbyggande. Det här var en bra lösning, jag får både kommunicera med folk och programmera.
På det här sättet snitslade han sig fram till den utbildning han går idag – business intelligence-analytiker hos Nackademin – där även lön och jobbchanser var saker han tog i beaktande.
– Det är en YH-utbildning vilket känns bra. Dels är de utbildningarna lite kortare än en vanlig högskoleutbildning, dels har man goda jobbchanser. Nu när jag är ute på praktik så är det flera på kontoret som tidigare har gått en YH-utbildning. Det känns skönt att veta att programmen är relevanta.
Men det största hindret att ta sig över var nog den egna bilden av sig själv.
– I gymnasiet var jag inte direkt något plugghuvud, så visst hade jag tvivel kring om jag skulle klara det. Jag var väl inte livrädd för att plugga men nära nog. Men jag gjorde som i styrketräning, startade med lätta vikter och ökade svårighetsgraden successivt.
Joel skrattar när han säger det sista, för visst har han fixat utbildningen galant.
– Det mentala var det främsta hindret för mig. Ja, att faktiskt ta steget till att börja studera var det största.
Så vad har du för studietips till andra?
– Att sätta sig in i ämnet, för att sedan fördjupa sig. Du kommer inte kunna lära sig allt direkt, men utbildningen ger en väldigt bra grund att stå på, och sedan utvecklas du vidare genom erfarenhet och praktisk tillämpning.
Han säger att han också har uppskattat att det varit så stor spridning på folk i klassen.
– Vi kommer från så olika håll. Den yngsta i klassen är i 20-årsåldern, den äldsta tror jag var kring 59 när hon började plugga. De yngre har en smittsam nyfikenhet, de äldre ett skönt lugn i sin erfarenhet. Någon har en bakgrund som lagerarbetare, andra som sommelier och arbetsledare. Det innebär att vi får många perspektiv på saker. Och om jag har svårt med en uppgift, så finns det klasskompisar som gärna assisterar mig och tvärtom.
Och rent ekonomiskt, hur har det varit att gå från en chefslön till att leva på studielån?
– Jag sa faktiskt upp mig till slut. Jag insåg att jag behövde göra det som ett sätt att ”tvinga” mig att ta nästa steg i livet. Jag började läsa kurser på Komvux för så småningom komma in på min utbildning. Det blev en bra övergång för mig.
– Man vänjer sig vid en tajtare ekonomi. Och – det är ju en klyscha, men – att studera är verkligen att investera i sig själv. Långsiktigt kommer jag att vara väldigt nöjd med att jag levde lite snålare i något år.