Antalet utdrag ur belastningsregistret har ökat explosionsartat det senaste årtiondet, då allt fler arbetsgivare kräver att få se det när du söker jobb. Men är det verkligen relevant för alla jobb? Nej, menar Unionen som vill se ett bättre skydd för människors integritet.
Publicerad 11 juli 2023
Oavsett om du söker jobb som mötesbokare, planerare, säljare, kundservicepersonal, taxichaffis, truckförare eller lokalvårdare ska du vara beredd på att visa utdrag ur belastningsregistret. Det visar en snabb sökning i Platsbanken. Ja, det verkar bli allt vanligare med bakgrundskontroller. Det visar även polisens statistik. 2010 begärdes det ut 155 000 utdrag ur polisens belastningsregister. 2022 var siffran uppe i över 306 000. Det är alltså mer än en fördubbling.
– Jag vet inte säkert varför vi ser denna utveckling, men om jag får spekulera så lever vi i ett samhälle där mycket information bara är en googling bort. Vi har vant oss både vid att vi är kontrollerade och lätt kan övervaka varandra, samtidigt som det i samhället finns en allmän rädsla och oro kring kriminalitet, säger Ia Hamn, central ombudsman på Unionen.
Det finns visserligen ett antal yrken där arbetsgivare ska kolla upp din eventuella brottshistorik, exempelvis när du söker jobb inom den psykiatriska vården, när du vill jobba på skola och förskola, eller vid installation av larm. Söker du ett jobb inom en annan yrkeskategori, som ett vanligt tjänstemannajobb, har företaget enligt polisen inte rätt att kräva att du ska visa ett registerutdrag. Du kan dock själv välja att visa det.
– Men vem kan säga nej? Vägrar du är risken stor att du inte får jobbet. I praktiken är det svårt för en enskild människa att stå upp mot detta, säger Ia Hamn.
Många tänker kanske att: Spelar det någon roll? Jag har ju rent mjöl i påsen.
– Problemet är att i ett större samhällsperspektiv sorterar vi bort alldeles för många personer. Och ska du sorteras bort från arbetslivet för att du hade marijuana på fickan på en fest när du vara 19 år? Många av oss är helt andra människor med ett helt annat liv och konsekvenstänk vid 30.
Eller tänk om du växte upp i en utsatt miljö, och bestämmer dig för att ta dig bort därifrån. Du kämpar järnet, skaffar dig en bra utbildning och ändrar värderingar – men får ändå ingen chans för att du som ung åkte fast för att ha snott något.
– Är det rättvisa? Är det det samhälle vi vill ha, undrar Ia Hamn.
Hon pekar på att principen om att ett brott ska anses vara sonat när man har betalat sina böter eller har suttit av sitt straff känns som bortblåst när arbetsmarknaden fortsätter straffa människor år efter år.
Finns det då aldrig anledning för företag att kolla? Jo, men den bör vara skälig, menar Ia Hamn.
– Ska du hantera stora ekonomiska värden i din tjänst, är det naturligtvis intressant att veta om du förskingrat pengar. Men inte om du anställs som mötesbokare.
Gunilla Krieg, också hon central ombudsman på Unionen, är inne på samma linje. Hon menar att vad arbetsgivarna söker är de perfekta medarbetarna.
– Det kostar att rekrytera personal, framförallt om man använder en rekryteringsfirma. Därför vill rekryteringsfirmorna leverera de perfekta kandidaterna, klanderfria, omdömesgilla personer, som varken har begått brott eller har tendens till frånvaro. Man vill kvalitetssäkra, men det man får är egentligen en typ av falsk trygghet, för detta är ändå ingen garanti för den perfekta personen, säger Gunilla Krieg.
Gunilla berättar att många rekryterare därför ofta även scannar av arbetssökandes sociala medier. Och medlemmar vittnar om att vissa företag nu dessutom vill se intyg från Försäkringskassan som visar hur ofta du har varit sjuk, vabbat eller liknande. Försäkringskassan för ingen statistik kring detta, men Unionen ser alltså tendensen.
– Vad är nästa steg? Kommer de att begära att få se folks sjukjournaler och medicinlistor också, undrar Gunilla Krieg.
Förbud för arbetsgivare att begära dessa utdrag ur belastningsregistret från arbetssökande har utretts flera gånger, både på initiativ av den tidigare Alliansen och den förra rödgröna regeringen. Och 2018 sa dåvarande arbetsmarknadsministern Ylva Johansson att ”Jag vill sätta stopp för att man slentrianmässigt ska kunna ta reda på olika integritetskänsliga uppgifter om arbetstagaren, som inte är relevant för jobbet.” Men ännu har inget hänt. En gissning är att medan fackförbunden vill reglera detta, så håller arbetsgivarsidan emot. Och på arbetsmarknadsområdet är politikerna motvilliga till att stifta lagar om man inte har stöd från båda sidor.
Så vad är problemet med att detta får fortgå?
– Vi sållar bort alldeles för många människor. Du kan vara en utmärkt programmerare, även om du åkte fast för en fortkörning för några år sedan. Det här drabbar även personer som har varit sjuka under någon period och personer med funktionsnedsättning, de får inte heller plats i arbetslivet. Till slut får vi strömlinjeformade ja-sägare kvar, och då tappar vi såväl kreativitet som rikedomen i mångfalden av åsikter. I förlängningen slår det tillbaka på företagen själva, säger Gunilla Krieg.
Den lagstiftning som finns idag om integritet i arbetslivet är allt annat än heltäckande. Snarare ser den ut som ett lapptäcke, med olika regleringar kring integritet i olika lagar som grundlagen, brottsbalken, personuppgiftslagen etcetera. Det saknas också möjlighet för en anställd att få prövat om det arbetsgivaren gör, exempelvis drogtester, är okej enligt gällande lag – utan att man riskerar sin anställning. Därför vill vi se en samlad lagstiftning.
Nästa artikel
Just nu pratar (= tjatar) en massa experter om den digitala integriteten. Och det är säkert toppen, men inget som riktigt berör mig, för jag har inget att dölja.
Känner du igen tanken?
Det gör även Anne-Marie Eklund Löwinder, en av Sveriges främsta experter inom informationssäkerhet.
– Absolut, men ska jag vara ärlig tycker jag att det är en väldigt naiv kommentar. Det finns många potentiella risker och konsekvenser med att dela personlig information, säger hon.
Hon hänvisar till en intervju som Dagens Nyheter gjorde med Edward Snowden 2015, där han sa att:
”Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga. Det är som att säga att du inte bryr dig om den fria pressen för att du inte är journalist. Eller religionsfriheten för att du inte är kristen.”
Så ja, på ett samhälleligt plan är det viktigt för alla och envar att vi bryr oss, men det är det även för dig personligen.
Vi ska vara medvetna om att internet aldrig glömmer.
– Alla har något att dölja, annars skulle informationen inte vara av så stort intresse. Det är också så att du vet inte idag vad du kan komma att vilja dölja i framtiden. För vi ska vara medvetna om internet aldrig glömmer, att det vi lägger ut på nätet finns där för all framtid. Och det du tycker känns harmlöst idag, kanske en framtida arbetsgivare reagerar negativt på när du söker jobb om tio år.
Hon påminner också om att en mer totalitär regim kan vara ett val bort även här i Sverige.
– Har du skyltat med dina politiska åsikter, din sexuella läggning eller religionstillhörighet kan det ligga dig till last och missbrukas.
En anledning till att många ändå hemfaller till ”jag har inget att dölja” kan vara att det är svårt att greppa vad det egentligen är man ska skydda. Att du inte ska lämna ut bankuppgifter känns självklart, men sedan... Ska du skydda din surfhistorik, och i så fall varför? Inte platsdela på mobilen så att 42 appar vet exakt var du befinner dig? Inte ladda upp bilder på dig själv och dina barn?
– Huruvida vi oroar oss eller inte handlar om två saker: risk och tillit. Det är bra att fundera på vilka risker du utsätter dig för när du delar en viss information. Och vilken tillit du har till att informationen som samlas in om dig hanteras på ett korrekt sätt. Där vet vi visserligen att stora företag som Meta (Facebook) gång på gång har blivit ertappade med att inte använda informationen som utlovat.
Så varför fortsätter vi lita på dem?
– Vi människor låter ofta bekvämlighet och nytta gå före säkerhet och integritet, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
En annan orsak till att man gärna viftar bort integritetsfrågan kan vara att det är så många saker man ska godkänna hela tiden, som man bara klickar i utan att läsa, man har liksom redan gett upp det där med att ha koll på integriteten.
– Men min erfarenhet är att så snart du själv eller någon i din närhet drabbas av ett intrång så börjar du bry dig, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
Även i arbetslivet finns det all anledning att tänka till. En Novus-undersökning som Unionen gjort visar att 9 av 10 har hög tilltro till sina arbetsgivare. Och det är fint. Men samtidigt vet vi att många företag öppet eller i smyg övervakar sina anställda: vad som händer på skärmen, vad som står i chattar, vad man surfar på…
– Många av oss har varit alldeles för aningslösa. Både anställda och vi som fackförbund behöver bli mer medvetna om vilken data arbetsgivare faktiskt kan samla in. För en dag kan den datan vändas mot dig, säger Unionens förbundsordförande Peter Hellberg och lägger till att:
– Tyvärr visar vår undersökning också att tjänstemän är mer oförsiktiga i fråga om digital integritet än arbetare.
Integritet i arbetslivet är avgörande för att upprätthålla förtroendet mellan arbetsgivare och anställd. Balansen mellan behov av information och integritet är en viktig och komplex fråga som kräver tydliga riktlinjer och respekt för lagar och regler. Bara tanken på att information en dag kan vändas mot dig borde få vem som helst att låta bli att använda jobbets resurser till privata ärenden, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
– Jag skulle inte använda jobbets mejl, mobil eller dator privat. Klart du kan surfa in på Dagens Nyheter på lunchen utan att någon skada är skedd, men säg att du är engagerad i någon förening som inte ligger i linje med arbetsgivarens åsikter. Den informationen kanske du inte vill att din chef ska ha, säger hon.
