Om jag inte har två skärmar där jag kan sortera upp alla olika fönster och program får jag panik.
Digital arbetsmiljö i kanalöverflödet
En universellt inkluderande utformning av arbetsplatsen involverar inte bara den fysiska arbetsmiljön, utan även den sociala, ledarskapet och inte minst den digitala arbetsmiljön.
Det sistnämnda är något Timo brottas med. Att ha många parallella system och kanaler att jobba i blir lätt en fälla för den som har en sådan öppen uppmärksamhet som många med NPF-diagnoser har.
- Om jag inte har två skärmar där jag kan sortera upp alla olika fönster och program får jag panik.
- Om hörlurarna inte funkar när någon vill mötas i Google Meet samtidigt som det kommer en chatt på Slack och mobilen blinkar till… vissa dagar får det mig att krascha. Jag bara reser mig och går ifrån datorn. Det har också hänt att jag har skrikit i en kudde.
Samtidigt erkänner Timo att han självmant tar på sig lite för mycket, rycker in och ställer upp och hjälper till även när uppgifterna ligger långt ifrån hans bord.
- Det är ju så kul! Att få jobba med andra som brinner för det fackliga och som gör gott för folk. Det är så inspirerande. Jag älskar mitt jobb!
Engagemang är ingen bristvara, alltså. Det är förstås först och främst ett personligt driv, ett eget intresse, men ett djupt engagemang i det man gör är också ganska typiskt för de diagnoser han har.
Det är inga dåliga egenskaper för arbetslivet: högt driv och djupt engagemang.
Min nuvarande chef är uppmärksam, frågar och checkar av. Det är viktigt. För jag har jättehög arbetsförmåga, jämfört med många andra, ibland lite för hög.
Ta hjälp av diagnoserna med lyhört ledarskap
Så vad krävs för att kunna dra nytta av egenskaper som ofta följer med sådana NPF-diagnoser - utan krasch? Framför allt, en lyhörd chef som håller koll och tar sitt ansvar, menar Timo Rybak.
- Min nuvarande chef är uppmärksam, frågar och checkar av. Det är viktigt. För jag har jättehög arbetsförmåga, jämfört med många andra, ibland lite för hög. Men då handlar det sällan om antalet uppgifter utan om koordinering. Det vill säga arbetsledning, hjälp med prioritering, vad kan vänta, vad måste göras nu.
Och kanske något färre kommunikationskanaler?
- Precis, ju fler kanaler för möten och chattar, mejl och så vidare, där det förväntas olika arbetssätt, desto svårare blir det. För mig är det ofta där den sociala ångesten kommer, när jag känner att jag inte mäktar med all kommunikation.
Har det hjälpt dig att vara öppen med dina diagnoser på jobbet?
- Ärligt talat, jag vet inte. Jag har ju alltid haft det så här i arbetslivet, och har blivit rätt så härdad. Sedan jag fick diagnoserna för några år sedan har jag varit öppen med att jag har både adhd och autism, men jag är inte säker på att det har varit till min hjälp faktiskt. Omgivningen behöver ha kunskaper om vad det innebär också.
Samtidigt finns andra skäl att prata öppet om diagnoser på jobbet, menar han.
- Det kan ge ringar på vattnet, att kunskap sprids. Kan jag därigenom bidra till att normalisera våra olikheter så har jag gjort något bra. I förlängningen vill jag ju bidra till att skapa mer inkluderande arbetsplatser på hela arbetsmarknaden.