Att hoppa på en femårig utbildning i 40-årsåldern var inget Jane Tufvesson tvekade inför. Inte när hon väl hittade sin livsdröm. "Dessutom är det rena föryngringskuren att umgås med 20-plussare", säger hon.
Jane Tufvesson har nu i 40-årsåldern börjat läsa till arkitekt, och säger att det är fantastiskt rolig att studera.
– Dels är det rena föryngringskuren att umgås med 20-plussare hela dagarna. Men också för att jag som ung student mest ville bocka av kurser, få godkänt och skaffa mig ett yrke, nu tycker jag det är lyxigt att jag får lära mig nya saker varje vecka, säger Jane Tufvesson.
Jane, 40 år från Lund, är redan högutbildad. Minst sagt. Hon är civilingenjör som har disputerat i medicinsk bildanalys. Men efter en utmattning 2017 började hon omvärdera livet och karriären. Hon startade eget företag som stilcoach och jobbade som det i några år innan hon tyckte att det blev lite ensamt. Då började hon arbeta 80 procent i forskargruppen på Lunds universitet igen, med ganska många administrativa uppgifter.
– Men när vår professor sa att han inte alls ville pensionera sig, han älskade ju att jobba, insåg jag att så kände inte jag.
Hon började leka med tanken: Vad vill jag? Vad går jag igång på? Och insåg att hon tycker om att drömma kring och planera boenden. Allra helst skulle hon själv vilja rita hus.
– Jag blev riktigt förälskad i idén om att bli arkitekt.
Hon insåg dock att de gamla gymnasiebetygen inte räckte till. Och högskoleprovet hade hon inte skrivit på typ 20 år, så hennes enda chans att komma in på utbildningen var att klara arkitektprovet.
– Efter andra dagens prov kändes det inte alls bra. Men när jag fick tillbaka resultatet hade jag toppoäng. Kanske har jag nu för tiden lite högre krav på mig själv.
Hösten 2023 började hon studera till arkitekt vid Lunds universitet – och lyckades få omställningsstudiestöd från och med vårterminen 2024.
– Egentligen kan man söka det först vid 40 för så här långa utbildningar, och då var jag 39. Men jag kontaktade CSN för att höra om jag kunde börja utbildningen och sedan söka studiestödet på vårterminen. Jag läste också hela lagen för att se att jag kunde få studiestödet trots att jag redan hade en forskarexamen, samt kollade med min omställningsorganisation så att arkitekt verkligen är en av de utbildningar som de anser gör mig mer attraktiv på arbetsmarknaden, vilket är ett krav för att få studiestödet. Sedan var det bara att lämna in ansökan och hoppas på det bästa.
Hade du fortsatt om du inte fått omställningsstudiestöd ?
– Ja, systemet kommer säkert att förbättras, men just nu med de långa väntetiderna fungerar det framförallt för de redan privilegierade, där studierna inte står och faller med om man får studiestödet eller inte.
– Jag jobbar 20 procent, tar studielån, får lite bidrag från min omställningsorganisation och så har min man en bra inkomst. Allt löser sig. Även om det är svårare att förklara för 12-åringar än små barn varför vi inte kan åka utomlands på semestern som ”alla andra.”
Som vuxen kan man annars vara orolig för att det ska vara svårt att studera, ”tänk om jag har glömt hur man gör.” Hur tänker du där?
– Visst kan en 22-årings hjärna säkert vara snabbare på ett plan, men fördelen i den här åldern är att man har mer med sig i bagaget, vilket gör det lättare att sålla bland information och reflektera över uppgifter på olika sätt. Sedan har jag nu fördelen att jag inte behöver lära mig vara vuxen samtidigt som jag studerar. Studentlivet tar heller ingen tid och energi, jag kommer inte till skolan bakfull, skrattar Jane.
Visst har hon funderat på hur det kommer att kännas att vara 45 år och nybörjare i ett yrke när hon väl har tagit examen. Karriärmässigt kommer hon att ligga flera steg bakom många andra i samma ålder.
– Men jag är stolt över att jag vågat vända min karriär 180 grader. För mig handlar det inte främst om status eller lön, utan om att må bra och vara stimulerad. Jag vill känna som den där professorn när det är dags; att jag har så roligt att jag inte vill gå i pension.
Nästa artikel
Du ansvarar för din egen utveckling, och vi ger dig möjligheterna. Den meningen summerar ganska bra lastbilstillverkaren Scania tänk kring kompetensutveckling .
– Det vore förödande för oss att inte satsa på kompetensutveckling av våra anställda, för konkurrensen i omvärlden är stor, och vi vill fortsätta vara världsledande inom hållbara transportsystem. Lärande sker bäst när det bygger på egen vilja. Därför försöker vi tipsa och stödja snarare än säga till medarbetare vad de behöver lära sig, säger Beatrice Svedberg, Future competence strategist på Scania.
Subramanya Joshi är en av dem som gärna använder sig av de möjligheter företaget erbjuder. Han jobbar som software solution architect Scania i Södertälje, alltså mjukvaruarkitekt.
– Jag gillar att företaget fokuserar så mycket på hållbarhet och innovation. Stora företag har stor påverkan, en liten förändring här kan ha stor betydelse sett till helheten, säger Subramanya som bland annat jobbar med att optimera lastbilarnas rutter.
Subramanya började på Scania som konsult 2018 och anställdes 2021. En anledning till att han kom till Sverige var just chansen att utvecklas.
– Mitt mindset är att hela tiden lära mig nytt, nya skills. Fram till 2013 jobbade jag i Indien, men där kände jag att jag hade svårt att växa i min yrkesroll, så det kändes riskfyllt att stanna där. Min kunskap är min främsta tillgång.
Han flyttade till Tyskland och tog en master där, jobbade mot ett antal länder, bara för att så småningom landa här i Sverige. Han säger att här har han fått goda chanser att utvecklas.
– Svenska chefer är lättare att övertala när det kommer till kompetensutveckling . Föreslår jag något som handlar om lärande, säger de generellt ja, skrattar han och tillägger:
– Enda gången jag har stött på problem var när jag ville ta lastbilskörkort. Man kan få göra det här på Scania. Fast min chef tyckte först att det inte kändes nödvändigt för mitt jobb. Men för att riktigt kunna förstå och testa lösningar som jag utvecklar så behöver jag själv kunna köra lastbil, säger han och berättar att han nu håller på med teorin.
På Scania finns dels en välfylld katalog med utbildningar skräddarsydda för företagets behov. Men man samarbetar också tätt med högskolor och universitet för att utveckla kurser som behövs inom industrin. Bland annat genom Reedeam-projektet, ett samarbete mellan Luleå tekniska universitet, Mälardalens universitet, Örebro universitet och 20 industriföretag, där man samproducerar kurser för att stödja industrins klimatomställning.
– Egentligen är största utmaningen inte en brist på kurser. Nej, största utmaningen är att hjälpa våra anställda att hitta rätt kurser. Dels för att högskolornas utbud inte är lätt att tränga sig igenom, säger Beatrice.
Men också för att det kan vara svårt att sätta fingret på vad du behöver.
– Om du jobbat länge med förbränningsmotorer och nu ska gå över till elektrifiering, vad har du då för gap att fylla?, säger Beatrice.
Hon jobbar även mycket med att kommunicera möjligheten att plugga, och säger att chefer har ett ansvar i att möjliggöra studierna.
– Som chef ska du inte bara okeja att en medarbetare får gå en kurs, utan också se till att det frigörs tid så att hen har möjlighet att lägga de timmar på utbildningen som behövs.
Subramanya såg ett meddelande från Beatrice i en teamskanal om dessa Reedeam-kurser.
– Jag anmälde mig direkt. Först gick jag en kurs i Produkt, produktions- och affärsutveckling för cirkulära flöden vid Luleå tekniska universitet. Jag fick ett helt nytt sätt att tänka som jag kan använda även vid systemutveckling. Nu har jag anmält mig till en till kurs inom large language models som Örebro universitet ger.
Beatrice säger att hon upplever att personer från andra länder oftare tar möjlighet att kompetensutveckla sig.
– Exakt varför vet jag inte, kanske för att de inte är lika bortskämda med gratis universitetskurser.
Hon uppmanar alla att se över sin learnability, alltså förmågan att lära. Den anses vara avgörande för att hänga med i dagens snabba utveckling. Bland annat för att vi idag inte riktigt vet vilken kompetens som behövs om 10–15 år. Enligt World Economic Forum behöver vi i genomsnitt lägga 4–5 timmar i veckan för att klara de omställningar som en allt snabbare digitalisering innebär.
– Vi kan inte med säkerhet veta hur omvärlden utvecklas och när olika teknikskiften kommer att ske. Därför är förmågan att lära nytt och ställa om så viktig. Om du själv har drivet och förmågan så finns det goda möjligheter på att förverkliga dina jobbdrömmar på det här företaget, säger Beatrice.
FOTO: PETER JÖNSSON
På sajten learning4professionals.se har man samlat kurser utvecklade av högskolor och universitet för att tillgodose framtida behov inom industrin. Imponerande utbud!
Läs mer om Reedeam-projektet och hitta kurser på reedeam.se
