För mig är integritet i arbetslivet en grundläggande fråga som kopplar till mänskliga rättigheter. Det handlar inte bara om att skydda oss från arbetsgivarnas intrång i vårt privatliv. Det handlar om att skapa en arbetsmiljö som präglas av respekt, förtroende och värdighet.
Arbetslivet har förändrats dramatiskt under 2000-talet. Ny teknik, distansarbete och arbetsgivares ökade användning av övervakning har gjort att de anställdas personliga integritet är mer utsatt än någonsin tidigare. Vi ser en utveckling där gränsen mellan arbete och privatliv suddas ut. Jag har under min tid som förbundsordförande pratat och skrivit om integritet i arbetslivet i flera sammanhang och den fråga jag möter från er medlemmar är: Hur långt ska arbetsgivarnas rätt att kontrollera sina anställda få gå?
För Unionen är detta ett av de mest angelägna problemen på dagens arbetsmarknad. Den ökade övervakningen sker inte i takt med ett starkare skydd för de anställda och då behöver det ske förändringar där. Vi måste helt enkelt förändra lagstiftningen så att det finns en tydlig gräns och där den personliga integriteten försvaras för alla. Ytterst är det här nämligen en fråga om mänskliga rättigheter och just därför är lagstiftning ett lämpligt verktyg. Du vet aldrig vilka uppgifter du vill skydda i framtiden och därför är det klokt att agera nu medan tid finns.
Pandemin förändrade arbetslivet och gav arbetsgivare nya möjligheter att övervaka anställda. Genom olika tekniska system kan arbetsgivaren registrera inloggningar, filhantering och tangenttryckningar, vilket skapar en känsla av ständig övervakning och press, även i hemmet. Resultatet blir en arbetsmiljö som inte främjar kreativitet eller tillit, utan istället ökar stress och otrygghet.
Utöver teknisk övervakning har alkohol- och drogtester samt bakgrundskontroller blivit vanligare, även när det inte finns tydliga säkerhetsskäl. Unionen vill ha ordning och reda på arbetsplatserna och naturligtvis vård och stöd vid missbruk, men motsätter sig omotiverad och systematisk kontroll som faktiskt kan uppfattas inkräkta på privatlivet. Arbetsliv och privatliv går hand i hand och då får det ena inte inkräkta omotiverat på det andra åt något håll.
Integritet i arbetslivet är inget nytt för Unionen, men det nya är att vi nu har beslutat om en politik som adresserar de problem vi tillsammans ser. Unionens vill se skärpt lagstiftning som garanterar den personliga integriteten i arbetslivet, med fokus på följande områden:
Reglering av övervakning och kontroll
All övervakning, både automatiserad och manuell, ska prövas genom rättvis intresseavvägning. Arbetsgivare får endast övervaka när deras behov väger tyngre än arbetstagarens rätt till integritet.
Skydd mot otillåtna bakgrundskontroller och drogtester
Arbetsgivare ska inte kunna kräva belastningsregisterutdrag eller drogtester utan lagstöd. Detta kan kränka integriteten och stänga ute människor från arbetsmarknaden. Strikta regler behövs för vad som får kontrolleras och när.
Bättre rättsliga prövningsmöjligheter
Arbetstagare måste kunna pröva arbetsgivarens åtgärder utan att riskera jobbet. Fackliga organisationer ska kunna föra talan för medlemmar i dessa frågor.
Framtidssäkert integritetsskydd
Integritetsskyddet ska kunna möta framtida teknisk utveckling och reglera både dagens och kommande övervakningsmetoder.
För mig är integritet i arbetslivet en grundläggande fråga som kopplar till mänskliga rättigheter. Det handlar inte bara om att skydda oss från arbetsgivarnas intrång i vårt privatliv. Det handlar om att skapa en arbetsmiljö som präglas av respekt, förtroende och värdighet. Arbetsplatser där anställda känner sig övervakade och kontrollerade bidrar till ökad stress och minskad trivsel. Ingen ska behöva känna sig konstant övervakad, oavsett om det handlar om vad du gör vid din dator eller vad du har i ditt förflutna. Vi kommer därför med den nya politiken i ryggen att fortsätta jobba aktivt med frågan i olika påverkansinsatser med målet att få till en utredning och slutgiltigt en ny lagstiftning på plats.
Förtroendevalda spelar en avgörande roll
Det är när vi är många som vi kan göra skillnad för människor på riktigt. Det strömmar hela tiden in exempel på hur förtroendevalda runt om i Sverige bär det fackliga arbetet i sina olika delar. Det är inte bara värdefullt utan också i många fall helt avgörande för människors framtid. Jag har nyligen besökt Västerås och Skellefteå för att både stötta och följa det viktiga arbete som görs på plats av våra förtroendevalda när det gäller situationen på Northvolt. Det är en besvärlig situation att reda i och inte minst är det en svår situation för alla drabbade som känner oro inför framtiden. Samtidigt blir jag otroligt stolt och glad över att se de insatser som görs av våra lokala förtroendevalda. Jag skulle bara önska att regeringen också gjorde sin del av arbetet, för där känner jag mig uppriktigt besviken.
När Katarina Berg, CHRO och Sverigechef på Spotify, nyligen skrev på Dagens Industris debattsida att svensk byråkrati och föråldrade regler inte matchar dagens ”moderna arbetsgivare” så var det närmast omöjligt att inte le. Istället för att se den lösning som ligger framför henne och Spotify, nämligen ett
kollektivavtal
, så ropade hon på mer av stelbent lagstiftning. I det sammanhanget blev det därför klockrent när vår lokala ordförande Jonas Sundberg tillsammans med Alexander Häger som är medlem i Sveriges Ingenjörer, sylvasst, replikerade på hennes inlägg.
Jag är otroligt tacksam för varje dag som jag får leda den här organisationen därför att jag ser våra insatser, i smått och stort, och hur de driver på för ett bättre arbetsliv och i ärlighetens namn en framtid att vågas hoppas på.