Vad gör Unionen i EU

EU är en viktig politisk arena som på ett avgörande sätt påverkar Unionens medlemmar. Lagar och regler som styr arbetsplatser i Sverige har ofta sitt ursprung på EU-nivå. Förbundet har därför utvecklat ett arbete med täta och goda kontakter med beslutsfattare och opinionsbildare inom EU.

Mycket av EU-bevakningen sker via det gemensamma kontoret LO, TCO och Saco har i Bryssel. Men våra prioriterade frågor samordnas och handläggs av förbundets egna specialister.

Europaparlamentet och Kommissionen

Europaparlamentet är den direktvalda institutionen i EU. Val till parlamentet hålls vart femte år. Europaparlamentet ska granska och fatta beslut om lagförslag från kommissionen, godkänna internationella avtal och nya medlemsländer samt kontrollera kommissionen och EU:s budget. Parlamentets arbete förbereds i ständiga utskott med ansvar för olika ämnesområden.

Det finns fyra beslutsförfaranden för att besluta om lagar inom EU och det vanligaste sättet är medbeslutande. Det infördes genom EU-fördraget och innebar ökat inflytande för Europaparlamentet på en rad områden. Några av de områden som beslutas genom medbeslutande är EU:s inre marknad, sysselsättning, fri rörlighet för arbetstagare och likabehandling.

Huvudprincipen för medbeslutande är att rådet och parlamentet antar ny lagstiftning gemensamt efter förslag från kommissionen. Det är alltså kommissionen som arbetar fram nya förslag, verkställer och övervakar dem. Medlemsländerna i EU utser tillsammans kommissionen.

För oss i Unionen är Europaparlamentet och dess utskott viktiga kontaktnät. Unionen påverkar därför direktvalda parlamentariker och framför förbundets ståndpunkter i aktuella frågor.

Sociala dialogen

Genom den sociala dialogen inom EU får arbetsmarknadens parter möjlighet att förhandla om kommande direktiv som rör arbetsmarknadsrelaterade frågor. Med parter menas fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Om parterna är överens blir förhandlingsresultatet ett europeiskt direktiv, som sedan arbetas in i det egna landets lagar alternativt i nationella kollektivavtal . I de fall parterna inte kan komma överens kan EU-kommissionen lagstifta direkt.

Det finns tre olika nivåer inom den sociala dialogen;

  • Den sektorsövergripande som förhandlar om direktiv som leder till nationell lagstiftning. Exempel på detta är direktiv om föräldraledighet, deltidsarbete och visstidsarbete. Direktivet om föräldraledighet ledde till ”föräldraledighetslagen” som infördes år 1995 i Sverige. Lagarna kan också uppdateras, exempelvis stärktes den föräldralediges anställningsskydd i ” lagen om anställningsskydd ” 2007.
  • Den sektoriella (varje område för sig) förhandlar om direktiv som leder till nationell lagstiftning eller inarbetas i nationella kollektivavtal . Exempel är arbetsvillkor inom jordbrukssektorn, arbetstid inom sjötransport, järnväg och civilflyg.
  • Den företagsbaserade nivån, innehåller exempelvis europeiska företagsråd.

Den sociala dialogen utgörs av tre parter på den sektorsövergripande och sektoriella nivån

  • EU-kommissionen
  • Europafacket - representerar alla europeiska federationer (internationella fackliga organisationer). Alternativt kan arbetet bedrivas av en enskild europeisk federation. Här finns Unionens medlemmar representerade
  • Arbetsgivarorganisationer

Distansarbete, kompetensutveckling , arbetsrelaterad stress och jämställdhet är exempel på det som kallas självständiga avtal inom den sociala dialogen.

Unionen deltar i en rad sektoriella sociala dialoger för att ta tillvara på medlemmarnas intressen.

Hjälp oss göra Unionen bättre

Hjälpte informationen på denna sida dig?

Betyg