I år ändrades skattereglerna så att man från 67 års ålder får ett förhöjt grundavdrag som pensionär och därmed alltså betalar lägre skatt. Det gäller för personer födda 1957 och 1958. Åldersgränserna i pensionssystemet höjdes också från och med 2023, men inte i takt med skatten vilket medför ett glapp mellan pensionsålder och skattelättnad för alla som är födda 1957. Det har heller inte beslutats om några övergångsregler vilket gör att gruppen får betala mer än de borde i skatt. Samma problem väntas drabba de som är födda 1959 år 2026.
Beslutet att höja pensionsåldern ingick i den blocköverskridande pensionsöverenskommelse som slöts redan 2017 mellan partierna som då ingick i pensionsgruppen (alla utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna). Alla riksdagspartier tycks överens om att skatteeffekten som nu drabbat 57:orna inte var avsiktlig, att det är fel att gruppen drabbas. Flera av dem har också lyft problemet i riksdagen och att initiativ bör tas till kompensation. Finansministern har inte agerat för att det ska bli verklighet, trots påstötningar från bland annat
TCO
.
Att 57-orna inte informerats om följdeffekten av beslutet gör att deras möjligheter att planera för en god pension har försvårats avsevärt. De drabbade får i genomsnitt drygt 2 000 kr mindre i plånboken varje månad under 2023 – en stor summa för de allra flesta.
Unionen har förhandlat fram flexpension för att löntagarna ska kunna jobba längre samtidigt som man går ner i arbetstid. Vi försöker på alla sätt underlätta planeringen och övergången från arbetslivet till pensionärslivet. Hanteringen av årskullen född 1957 bidrar till raka motsatsen.
Att en grupp, baserat på födelseår, får betala mer i skatt än andra pensionärer är helt enkelt inte rimligt. Det är ett fel som lagstiftaren snarast behöver korrigera. Att det är för dyrt är ett dåligt argument eftersom det handlar om pengar som staten fått in via en felaktig överbeskattning.
Självklart förutsätter Unionen att detta rättas till och att ett besked kommer senast i samband med höstbudgeten.