Jag är en vanlig ansvarstagande anställd, som inte har något att dölja. Det kan låta rätt, men argumentet håller inte. "Du vet inte idag vad du vill dölja i framtiden. Och internet glömmer aldrig", säger säkerhetsexperten Anne-Marie Eklund Löwinder.
Publicerad 05 mars 2024
Just nu pratar (= tjatar) en massa experter om den digitala integriteten. Och det är säkert toppen, men inget som riktigt berör mig, för jag har inget att dölja.
Känner du igen tanken?
Det gör även Anne-Marie Eklund Löwinder, en av Sveriges främsta experter inom informationssäkerhet.
– Absolut, men ska jag vara ärlig tycker jag att det är en väldigt naiv kommentar. Det finns många potentiella risker och konsekvenser med att dela personlig information, säger hon.
Hon hänvisar till en intervju som Dagens Nyheter gjorde med Edward Snowden 2015, där han sa att:
”Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga. Det är som att säga att du inte bryr dig om den fria pressen för att du inte är journalist. Eller religionsfriheten för att du inte är kristen.”
Så ja, på ett samhälleligt plan är det viktigt för alla och envar att vi bryr oss, men det är det även för dig personligen.
Vi ska vara medvetna om att internet aldrig glömmer.
– Alla har något att dölja, annars skulle informationen inte vara av så stort intresse. Det är också så att du vet inte idag vad du kan komma att vilja dölja i framtiden. För vi ska vara medvetna om internet aldrig glömmer, att det vi lägger ut på nätet finns där för all framtid. Och det du tycker känns harmlöst idag, kanske en framtida arbetsgivare reagerar negativt på när du söker jobb om tio år.
Hon påminner också om att en mer totalitär regim kan vara ett val bort även här i Sverige.
– Har du skyltat med dina politiska åsikter, din sexuella läggning eller religionstillhörighet kan det ligga dig till last och missbrukas.
En anledning till att många ändå hemfaller till ”jag har inget att dölja” kan vara att det är svårt att greppa vad det egentligen är man ska skydda. Att du inte ska lämna ut bankuppgifter känns självklart, men sedan... Ska du skydda din surfhistorik, och i så fall varför? Inte platsdela på mobilen så att 42 appar vet exakt var du befinner dig? Inte ladda upp bilder på dig själv och dina barn?
– Huruvida vi oroar oss eller inte handlar om två saker: risk och tillit. Det är bra att fundera på vilka risker du utsätter dig för när du delar en viss information. Och vilken tillit du har till att informationen som samlas in om dig hanteras på ett korrekt sätt. Där vet vi visserligen att stora företag som Meta (Facebook) gång på gång har blivit ertappade med att inte använda informationen som utlovat.
Så varför fortsätter vi lita på dem?
– Vi människor låter ofta bekvämlighet och nytta gå före säkerhet och integritet, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
En annan orsak till att man gärna viftar bort integritetsfrågan kan vara att det är så många saker man ska godkänna hela tiden, som man bara klickar i utan att läsa, man har liksom redan gett upp det där med att ha koll på integriteten.
– Men min erfarenhet är att så snart du själv eller någon i din närhet drabbas av ett intrång så börjar du bry dig, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
Även i arbetslivet finns det all anledning att tänka till. En Novus-undersökning som Unionen gjort visar att 9 av 10 har hög tilltro till sina arbetsgivare. Och det är fint. Men samtidigt vet vi att många företag öppet eller i smyg övervakar sina anställda: vad som händer på skärmen, vad som står i chattar, vad man surfar på…
– Många av oss har varit alldeles för aningslösa. Både anställda och vi som fackförbund behöver bli mer medvetna om vilken data arbetsgivare faktiskt kan samla in. För en dag kan den datan vändas mot dig, säger Unionens förbundsordförande Peter Hellberg och lägger till att:
– Tyvärr visar vår undersökning också att tjänstemän är mer oförsiktiga i fråga om digital integritet än arbetare.
Integritet i arbetslivet är avgörande för att upprätthålla förtroendet mellan arbetsgivare och anställd. Balansen mellan behov av information och integritet är en viktig och komplex fråga som kräver tydliga riktlinjer och respekt för lagar och regler. Bara tanken på att information en dag kan vändas mot dig borde få vem som helst att låta bli att använda jobbets resurser till privata ärenden, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
– Jag skulle inte använda jobbets mejl, mobil eller dator privat. Klart du kan surfa in på Dagens Nyheter på lunchen utan att någon skada är skedd, men säg att du är engagerad i någon förening som inte ligger i linje med arbetsgivarens åsikter. Den informationen kanske du inte vill att din chef ska ha, säger hon.
Nästa artikel
Att vid rekrytering kolla upp folk på sociala medier är idag snarare regel än undantag. Varför inte, liksom. Det är ett snabbt sätt att få en ganska bra bild av en person. Verkar hon ha ett stabilt socialt nätverk? Vad gör hon på fritiden? Sportar hon och tar hand om hälsan? Eller har hon kontroversiella, politiska åsikter? Oskyldigt kan tyckas, men att slentrianmässigt scanna av folk på det sättet är inte tillåtet enligt GDPR.
– Det är alltid tillåtet att samla in de normala personuppgifterna vid rekrytering, som personligt brev, cv och referenser. Men normalt sett är det inte motiverat att scanna av någons sociala medie-konton. Ju mer integritetskänsliga och privata uppgifter är, desto starkare måste motivet vara. Det krävs att man gör en ordentlig analys innan och verkligen kan motivera varför just dessa uppgifter behövs, säger Martin Hemberg, dataskyddsombud på Unionen, med bakgrund på Integritetsskyddsmyndigheten.
Ska du exempelvis jobba som säljare eller receptionist är detta generellt sett inte tillåtet. Vid en högre befattning med stort ansvar skulle det kunna vara motiverat.
– Sedan bör vi skilja på olika sociala medier. Facebook och instagram är något helt annat än linkedin, som snarare fungerar som ett offentligt cv.
Och om man kommer fram till att jo, det är motiverat göra denna koll, så ska det alltid meddelas i förväg.
– Det är ett absolut krav. Så fort du registrerar din ansökan hos en rekryterare ska du få information om exakt vilka personuppgifter som samlas in och i vilket syfte.
Om jag är obekväm med att en potentiell arbetsgivare scannar av min facebooksida, vad kan jag göra då?
– Då kan du invända mot förfarandet och fråga vad de har för skäl. De måste kunna visa på starka skäl.
Att så många ändå gör det här, är det ett tecken på samvetslöshet eller okunskap?
– Jag tror att det finns en stor okunskap kring lagstiftningen, samtidigt ska man komma ihåg att den nu har gällt sedan 2018. Och egentligen gällde liknande regler redan innan, när vi hade personuppgiftslagen, så det här borde inte vara några nyheter.
Det är inte bara vid en rekrytering som arbetsgivare kikar på folks sociala medier. Det är inte ovanligt att chefer scannar av medarbetares konton lite nu och då.
– Att slentrianmässigt kolla upp anställda på sociala medier är inte tillåtet. Det måste alltid finnas goda skäl, och du som anställd måste alltid informeras i förväg.
Men vi har ju sett fall där folk har blivit av med jobbet på grund av saker de skrivit på facebook. Hur går det då till?
– Om företaget uppmärksammas på att en anställd skriver saker som går emot företagets policy, kanske uttrycker sig grovt rasistiskt, så kan det finnas goda skäl att kolla upp saken. Då är det inte fråga om slentrianmässig övervakning, säger Martin Hemberg.