Det är en myt att långa sjukskrivningar rakt av är skadliga. Vissa grupper, som utmattade och smärtpatienter, kan behöva extra tid. Tid som är värd att ge människor. "Har vi råd att ha jurister som står på torget och säljer korv”, undrar läkaren och forskaren Kristina Glise.
Publicerad 28 maj 2024
Det sägs ibland att långa sjukskrivningar är olämpliga. Ja, de kan till och med vara skadliga för den enskilde. Man stödjer sig då på statistik som visar att ju längre sjukskrivning, desto lägre andel patienter som återgår i arbete. Alternativt pekar man på personer som är utmattade, och säger att ”men kolla, andra kommer ju tillbaka inom 3–4 månader, det går alltså.” Därför vill regeringen nu ”tajta till” sjukförsäkringen.
Kristina Glise, överläkare och forskare vid Institutet för stressmedicin i Göteborg, samt specialist i arbets- och miljömedicin och företagshälsovård säger att:
– Det är en myt att långa sjukskrivningar alltid är negativa. Det ser olika ut för olika sjukdomstillstånd. Vid Institutet för stressmedicin har man följt och behandlat cirka 500 patienter med utmattningssyndrom samtidigt som man forskat på dem. Efter sju till tio år är 87 procent inte längre sjukskrivna trots allvarlig sjukdom vid det första besöket. Ytterligare en grupp var deltidssjukskriven och endast några procent hade ingen arbetsförmåga, säger Kristina Glise, och lägger till att det även finns andra grupper, som smärtpatienter, där vård, rehabilitering och återgång i arbete kan ta lång tid.
Visst främjar det hälsan att vara på jobbet, men att rakt av säga att långa sjukskrivningar är skadligt är för generaliserande.
– Vad som ofta är underförstått när detta diskuteras är att personer som är sjukskrivna länge är lata. Därför ska samhället använda piskan och jaga dessa personer i jobb igen. Men då riskerar vi att göra ont värre.
Kristina Glise var med när den här gruppen började dyka upp på 90-talet. Då jobbade hon inom företagshälsovården.
– Innan dess hade våra patienter ofta kortare utbildning, som lokalvårdare och undersköterskor. De sökte vanligtvis för problem som smärta i rygg och nacke. Men i och med nedskärningarna i offentlig sektor på 90-talet började det komma allt fler personer med längre utbildning, som läkare, avdelningsföreståndare och psykologer. De var stressade på jobbet, kände sig helt slut, kunde inte tänka klart och omöjligt att fungera i arbete.
På den tiden famlade expertisen. Vad var det här för fenomen? Och hur skulle man behandla dessa patienter? Idag finns det mycket mer kunskap och gedigen forskning i ämnet. Problemet med stressrelaterad utmattning finns över hela västvärlden, även om vi har olika benämning på det. Klinisk erfarenhet visar att det vid uttalade symtom gäller att gå varsamt fram. Det är hjärnan som är sjuk och dessa patienter behöver återhämtning, lugn och trygghet samt hjälp med aktivering i lagom takt för att läka.
– Att jaga dem tillbaka i arbete kan ge svåra bakslag. Även efter tre eller fem års sjukskrivning ska man inte ge upp. Den här patientgruppen kommer tillbaka i arbete, men det tar tid. Därför stämmer sjukdomsförloppet dåligt med hur vår socialförsäkring fungerar.
Att tvinga dessa patienter att ta andra ”enklare” jobb, som att arbeta på lager, ifrågasätter hon starkt.
– Har vi råd att låta läkare och jurister stå på torget och sälja korv? Eller behöver vi ta till vara deras kompetens och se till att de kommer tillbaka i sitt ordinarie arbete när det är möjligt? De som behöver komma in på arbetsmarknaden kan istället erbjudas de enklare jobben, tänker Kristina Glise.
Men de som pekar på statistik som visar att många som sjukskrivs för utmattning kan gå tillbaka till jobbet inom 90–180 dagar. Vad svarar du dem?
– Då kommer vi till att diagnosen utmattningssyndrom sannolikt har överanvänts. Troligen har de patienterna inte ett utmattningssyndrom, utan en akut stressreaktion eller annan lättare problematik som anpassningsstörning. Det är svårt att jämföra med dem som är allvarligt sjuka.
Kristina Glise har följt många personers kamp för överlevnad när Försäkringskassan har dragit in sjukpenningen.
– Ofta är det personer som inte gjort annat än jobbat och betalat skatt, och så belönas deras slit med en indragen sjukpenning. Risken med en sådan hantering är att vi får ett korrupt samhälle där personer inte längre tror på systemet och viljan att betala skatt minskar.
Att handläggare eller jurister på Försäkringskassan som knappt har träffat patienten tycker sig kunna göra en bättre bedömning av personens tillstånd och arbetsförmåga kommenterar Kristina Glise med:
– Det är ologiskt att en läkare som känner patienten inte har ett större inflytande på beslutsprocessen. Vid ett brobygge skulle man exempelvis aldrig låta en handläggare underkänna ingenjörens beräkningar.
Så vad vill du säga till de politiker som sätter likhetstecken mellan lång sjukskrivning och skadligt för den enskilde?
– Jag vill gärna träffa dessa politiker för ett samtal om problemet utifrån professionens synvinkel. Efter att ha jobbat med och forskat på detta i 30 år besitter jag viss erfarenhet.
Lästips: Boken ”Utmattningssyndrom.” En kunskapsöversikt som omfattar de senaste 20 årens forskning om utmattningssyndrom. Huvudredaktör är Marie Åsberg.
På sikt riskerar samhället stora kostnader om vi inte arbetar med att förhindra stressrelaterad ohälsa. En stor dansk epidemiologisk studie, där man tittat på hela befolkningen, visar att de som vid någon tidpunkt i livet varit sjukskrivna för stress har 2,2 gånger högre risk att utveckla demenssjukdom.
– Demensvård är som vi alla vet dyr och det drabbar den enskilde hårt. Den totala kostnaden för samhället är hög om vi inte hjälper dessa patienter på rätt sätt, säger läkaren och forskaren Kristina Glise.
