För de allra flesta yrken får arbetsgivarna inte begära ut utdrag ur polisens belastningsregister. Men med några enkla knapptryckningar kan de ändå få all information de söker på sajter som Lexbase och Mrkoll. Hur är det möjligt?
Publicerad 11 juli 2023
Hos personsökningstjänster som Mrkoll och Lexbase kan arbetsgivare för en liten peng hur lätt som helst kolla upp om du har blivit dömd för ett brott. Detta trots att samma arbetsgivare inte har rätt att begära utdrag ur belastningsregistret om dig. Hur är det möjligt?
– Företagen har utgivningsbevis. Därmed lyder de under den grundlagsskyddade rätten till yttrandefrihet. Vi på Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, har därför begränsade möjligheter att få dessa sajter att ta bort information om dig även om du skickar ett klagomål till oss, säger Maria Stråhle, kommunikatör på IMY.
Utgivningsbevis ges normalt till massmedieföretag, som har ett så kallat automatiskt grundlagsskydd. Det är positivt för demokratin, då det ger traditionell journalistik ett starkt lagligt stöd. Men 2003 infördes även ett frivilligt grundlagsskydd, vilket innebär att vem som helst som har en blogg eller söksajt också kan ansöka om utgivningsbevis hos Myndigheten för press, radio och tv – och plötsligt kunde dessa databaser som egentligen är personregister omfattas av grundlagsskyddet. Det innebär att de är mer eller mindre fredade från GDPR och dess svenska tillsynsmyndighet IMY.
– I de flesta fall gäller dataskyddsförordningen inte för verksamheter med utgivningsbevis, säger Maria Stråhle.
Traditionella medier i Sverige är dock mycket restriktiva med namnpubliceringar i samband med brott. Grundregeln är att man avstår från det, vilket är varför du ofta läser ”32-årig man från Örebro” – även om personer som begått riktigt grova brott kan namnges. Bryter man mot etiken kan man anmälas till Medieombudsmannen.
– Men det här systemet bygger på en gemensam vilja att följa medieetiska regler. Är man en provokativ tidskrift eller sajt som vill utmana etablissemanget är man inte intresserad av att följa dessa regler, säger Unionens förbundsjurist Susanna Kjällström.
Ytterligare en fråga är att medan polisen efter ett antal år måste gallra bort uppgifter om domar, så kan de finnas kvar i evigheter på de här sajterna.
Så vad tycker Unionen om det här?
– Vi tycker användandet av registren är problematiska. Om man har begått en kriminell handling och avtjänat sitt straff, så förväntas man sedan leva ett hederligt liv. För att kunna göra det måste man försörja sig. Om vi skapar ett samhälle där arbetsgivare får allt större möjlighet att kräva att folk ska ha levt ett perfekt liv rakt igenom, så skapar vi ett samhälle där man inte får en rimlig chans att bättra sig. För vi ska komma ihåg att arbetsgivare inte bara samlar in information här, utan även från sociala medier.
Det är straffet som avgör hur länge en uppgift finns kvar i belastningsregistret.
3 år efter beslut: Vid straffvarning, alltså när åklagaren beslutat att inte åtala, om personen var under 18 år när brottet begicks.
5 år efter dom eller beslut: Vid exempelvis dagsböter, tillträdesförbud, skyddstillsyn för unga, ungdomsvård, ungdomstjänst om personen var under 18 vid tidpunkten då brottet begicks.
10 år efter dom eller beslut: Vid kontaktförbud, skyddstillsyn, villkorlig dom, ungdomsvård/ungdomstjänst för personer om personen var över 18 år när brottet begicks.
10 efter att straffet har avtjänats: Gäller för de skarpaste påföljderna, som fängelse, sluten ungdomsvård och rättspsykiatriskt vård.
20 år: Om en ny påföljd (dock inte böter) tillkommer medan en annan uppgift ännu står kvar i registret behålls båda kvar. Senast efter 20 år ska uppgifterna dock gallras bort.
Nästa artikel
Moderna bilar är en katastrof för den personliga integriteten skrev amerikanska Mozilla foundation i rapporten ”Privacy not included.” Av de 25 populära bilmärken de kollade på klarade inte ett enda minimikraven för integritet. 84 procent av dem sade sig kunna dela din data med tredjepartsaktörer. Och 76 procent, eller 19 av biltillverkarna, angav att de kan sälja fordonsägarens personliga data vidare.
Tomas Bodeklint, forsknings- och affärsutvecklare på det statligt ägda forskningsinstitutet RISE, säger att det ligger i linje med hela digitaliseringen.
– Prylar samlar in enorma mängder data om oss hela tiden, ta bara mobilen som vet det mesta om din hälsostatus, och här är fordon inget undantag, säger han.
Dagens bilar innehåller ett stort antal sensorer, Tomas Bodeklint säger att ”det är en farkost du färdas i.” Huvudsyftet med dem är att bilen ska fungera bra, så vissa sensorer kollar bromsverkan, andra accelerationen eller din körstil.
– Men de samlar säkerligen in information om vilka vanor du har också. Hur ofta du byter radiokanal, hur du ställer in värmen. All sådan information används för att förbättra upplevelsen.
Bilföretagen kan alltså tjäna stora pengar på att sälja information om dig, din hälsostatus eller vilken stad du är på väg mot – för att på så sätt kunna ge dig reklam för exempelvis restauranger på orten.
– Jag vet också att många försäkringsbolag gärna skulle vilja köpa information om din körstil, se om du är en lugn eller vårdslös förare, och sätta pris efter det.
GPS:en samlar på sig information om hur ofta och långa sträckor du kör bilen, och var du befinner dig i detta nu, något arbetsgivare kan, men normalt inte får, följa. Unionen stämde nyligen ett it-företag som följde sina anställda i realtid via gps-tjänsten Enroute – vilket ledde till att de anställda fick skadestånd. Men det här är en utmaning, för medan du kan lämna jobbmobilen i skåpet på kontoret, så är det svårare att "lägga ifrån sig" bilen för att slippa bli följd – många får ju också använda tjänstebilen privat.
Mikrofonen å sin sida behövs för att du med röstkommandon ska kunna styra saker i bilen. Det kan även finnas kameror som filmar föraren. Syftet kan då vara att hålla koll på att du inte somnar vid ratten och varna om så sker. Men som alltid kan saker missbrukas. Någon skulle potentiellt kunna avlyssna samtal i bilen genom mikrofonen, eller läsa dina mejl. Och bilens dator kan hackas.
– Antalet hackningsincidenter ökar på alla fronter i samhället, och inte heller där är bilar något undantag. Rent tekniskt finns det extrema möjligheter. Men cybersäkerheten i bilar är betydligt högre än hos många andra prylar vi installerar och använder dagligen, som högtalare och billiga hemlarm. Det beror på att kraven är högre på biltillverkarna.
Har du kopplat upp din mobil mot exempelvis Apple carplay, så har bilen tillgång till dina sms och mejl.
– Bilens dator speglar din telefon, för att du lätt ska kunna använda Spotify-listor och ha tillgång till dina kontakter i bilen. Många mejl har någon form av skydd via kryptering, men jag kan inte detaljerna kring vad fordonen sparar.
Däremot tror Tomas Bodeklint att det är högst osannolikt att din chef skulle sitta och läsa dina mejl via tjänstebilen.
– Använder du en jobbdator eller jobbmobil så är det betydligt lättare att följa din aktivitet där – om du nu råkar ha en chef som alls gör det.
Men visst kan det kännas olustigt att bilföretagen får samla in så mycket information om en.
– Som användare är du gisslantagen. Om du inte godkänner företagens 15-sidiga avtal om hur de får samla in och dela information får du inte tillgång till deras tjänster.
Men om du vill ha tillgång till bilens finesser och samtidigt vara på den säkra sidan, så har Tomas Bodeklint ett tips:
– Du kan skaffa ett anonymt konto kopplad till en mejladress som finns men inte används. På så sätt slipper du dela med dig av din personliga information. Det kommer förstås på bekostnad av viss bekvämlighet. Du kanske inte kan få tillgång till musiklistor eller få upp sms på skärmen i bilen, men det är ett sätt att inte dela med sig av allt som finns på din mobiltelefon.
