Only two out of ten employees in the computer game industry are women, while half of the players are. A change would not only make companies more creative and profitable - more women would also buy the games. Here are some tips on how the computer game industry can attract more women.
Publicerad 21 okt. 2021
When Apple a few years ago to launched its health app, it was with the promise that users would be able to log all sorts of things: calories, weight, sleep, running and resting heart rate. But the tech giant forgot the female body – you couldn’t log your period. At the time, 70 percent of the company's employees were men, 80 percent were technical staff. That is roughly the same gender distribution as in today’s computer game industry – two out of ten employees are women.
‘It’s heading in the right direction, but very slowly. We are talking around one percentage unit per year,’ says Magnus Gerentz, investigator at Unionen, who has looked at the gaming industry.
At the same time, about half of today’s players are women. Does that matter? Yes, in the same way as in the example above.
‘Games is the world's most popular form of culture, so it’s unreasonable that women are not involved in creating them. If us women are to recognise ourselves in games, they must reflect different realities. Therefore, women need to be involved in their creation. As an example, I don’t know how many games portray fathers as heroes. The mothers, on the other hand, are often killed early on, in order to give the hero a reason for revenge, thus pushing the story forward,’ says Alexandra Dahlberg, Narrative Lead and union representative at Thunderful Development.
There are further reasons why it should be in the companies' interest to review the balance. Studies show that both profitability and creativity increase when there is more diversity among employees.
‘This applies not only to women, but to diversity in general; age, skin colour, wheelchair usage, dyslexia – you name it,’ says Petter Karlsson, Play Designer at Toca Boca, which makes games for children.
’In addition, there is a shortage of competence in the industry, and women represent an enormous, almost untapped, bank of skills,’ says Gerentz.
So, why this lack of equality? There are of course several reasons. Karlsson reminds us that historically, women were the ones who worked with typewriters and computers. ‘Eventually, computer work became a high-status job, and that’s when men started to take over. Another important aspect is that in the 80's, when these games were new, toy shops made the decision to stock them on the shelves in the boys’ section. And boys became the target audience,’ Karlsson explains.
Women represent an enormous, almost untapped, bank of skills,
Yes, if you look back in time, the interest in computer games has been greater amongst men. As for educational programmes, there has not been enough marketing directed at women. ‘In the industry, it has been common to hire friends, which has led to men hiring more men. It can also be tough to, as a woman, step into a male-dominated company as the first female programmer. Being a pioneer takes energy,’ Dahlberg says.
The women we have talked to testify to a boyish culture in some workplaces. Other problems are that women generally receive lower salaries, that their ideas do not get the same attention, or that despite hard work and delivery, they’re still not considered for leading positions. ‘Other things matter as well. Women are often expected to sort the little extras, such as buying that cake to go with the afternoon tea or coffee. The mothering role is assumed,’ says Dahlberg.
The question is how to speed up the pace of change. ‘On the one hand, it is important to not have to face a stale, laddish culture when you start your first job, but are made to feel welcome. I also think we need to hear more stories about women who feel seen, who are seen and who manage to come up with really good games,’ Karlsson says.
1. Find role models. Find inspirational role models by promoting women who have succeeded in the industry.
2. Make way! Let women get to the point in meetings. Listen to their ideas.
3. Focus on the human aspect. On the people you want to reach, rather than the technology.
4. MeToo-proof the workplace. Put an end to sexist or racist comments.
Nästa artikel
Det var när Andreas Lundqvist, 42 år i Gävle, insåg att han hade halva arbetslivet kvar som han bestämde sig för att återvända till högskolan för att studera till ett nytt yrke.
– Oavsett ålder är du aldrig för gammal för att börja plugga. Det här är inte bara en investering i mig själv, utan också en energi-injektion där jag njuter av att utvecklas och utmanas.
Som ung hade Andreas en idé om att bli journalist, men planerna omkullkastades när han blev pappa i slutet av utbildningen.
– Jag föll in i papparollen och fokuserade på försörjning istället för min egen karriär . Så jag hoppade av studierna med en ofullständig kandidatexamen.
De senaste 13 åren har Andreas jobbat på ett e-handelsföretag som säljer fysiska spel. Han var en av deras första anställda, och har alltså fått vara med på hela utvecklingsresan.
– Det har varit spännande och roligt, men jag har samtidigt länge känt att jag vill något mer. Jag vill gå vidare i livet, inte bara sitta kvar på samma ställe.
Han säger att det finns vissa jobb, där det ena leder till det andra – och plötsligt tre jobb senare har man ”blivit något nytt”, kanske till och med bytt bransch.
– Men på mindre företag blir man specialiserad inom sin roll. Det är svårt att komma vidare.
Därför började han för ett antal år sedan fundera på att plugga vidare. Men det var inget lätt beslut att ta steget.
– När man kommer upp i åldern har man försörjningsansvar och måste räkna på kronor och ören. Då kan man inte plötsligt dippa tio femton tusen i inkomst per månad. Därför satte jag mig och tittade på: Om jag skuldsätter mig så här mycket för att studera i tre år, vad kan det innebära i termer av lönelyft?
Förra gången han pluggade, när han var ung, valde han utbildning på lust.
– Jag brann för att bli journalist, tyckte det verkade vara ett superkul jobb. Ja, den journalistiska banan var en passions-utbildning. Nu måste jag tänka mer praktiskt och fundera mer på lön och säkerhet i en framtida tjänst.
Så han började gå igenom vad han gillar att göra och vad han är vass på i relation till vad som kan ge en bra inkomst – och landade på Personal- och arbetslivsprogrammet på Högskolan i Gävle, där studenterna efter utbildningen framförallt jobbar med HR. Han är nu inne på sitt andra år.
Hur får du ihop det ekonomiskt?
– Jag har sökt omställningsstudiestöd , men det verkar ju ta evigheter att få svar på den ansökan. Jag kombinerar vanligt studiestöd från CSN med lån och extrajobb. Jag jobbar kvar hos min gamla arbetsgivare på 25 procent. De är schyssta och ger mig stor flexibilitet.
Förutom det ekonomiska funderade han mycket på hur det skulle vara att börja plugga efter 40, ”som gammal farbror.”
– Jag har barn på 19 och 17, och kliver befinner mig i ett sammanhang där många av mina klasskompisar är i princip jämnåriga med min son. Vi skrattade ganska gott åt det i familjen innan jag började.
Och hur är det att vara gammal i gården?
– Man anpassar sig efter situationen, det är inga problem att umgås trots 20 års åldersskillnad för man har ett gemensamt mål och syfte. Sedan har jag lite tur, inom mitt program är det lite blandade åldrar och jag är inte ens äldst, även om medelåldern hos studenterna kanske ligger på 23. Många är knappt torra bakom öronen, skrattar han.
Men de hittar varandra i nyfikenheten och lärandet – och han ångrar inte det minsta att han vågade ta steget.
– Visst tar det energi och resurser att studera, men den här omställningen har varit otroligt värdefull för mig. Istället för att släpa fötterna till kontoret, går jag med lätta steg till skolan varje dag.
Läs mer om att studera senare i livet: Allt fler 40-plussare pluggar.
Läs mer om dina möjligheter till kompetensutveckling.