Hälften av oss kommer att behöva nya skills till 2025, enligt World economic forum. Så vad behöver du kunna för att vara fortsatt attraktiv på arbetsmarknaden? Vi har listan.
Som en effekt av teknologin förändrar så gott som alla jobb just nu behöver många av oss uppdatera sina skills, alltså sin kompetens.Så vad är skillnaden på kunskap och kompetens? Du nyttjar dem båda varje dag, som när du kör bil eller skriver mejl, och ofta används de synonymt. Men kunskap är teoretisk fakta, alltså sådant du kan lära dig på en kurs eller läsa dig till. Kompetens är snarare förmågan och viljan att lyckas med en uppgift genom att tillämpa sina kunskaper och färdigheter. Förenklat kan man säga att kunskap är det du har i huvudet, kompetens är den faktiska leveransen av det.
Kritiskt tänkande och kapacitet att lösa svåra problem tillhör de kompetenser som är på uppgång. Även självledarskap känns hett, då viljan att lära sig, stresstålighet och flexibilitet är alltmer eftertraktat på arbetsmarknaden.
Vilka punkter i topplistan uppfyller du redan nu? Och vad behöver du fylla på med?
Tips! Du vet väl att i höst ökar dina chanser att studera. Då kommer det så kallade omställningsstudiestödet, som innebär att du kan plugga med lön.
De hetaste kompetenserna – topplistan
(Källa: World economic forum)
Analytiskt tänkande och förmåga till innovation.
Aktivt lärande, och lärande-strategier.
Förmåga att lösa komplexa problem.
Kritiskt tänkande och analys.
Kreativitet, nyskapande och initiativrikedom.
Ledarskap och socialt inflytande.
Förmåga att använda teknik, övervakning och kontroll.
Teknisk design och programmering.
Uthållighet, stresstålighet och flexibilitet.
Resonerande, problem-lösande och förmåga att föreställa sig.
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få
omställningsstudiestöd
.
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Fundera på vad du vill göra.
Vänd dig till en studievägledare, och be hen vara helt ärlig. Vad behöver du för att komma in på din drömutbildning?
Om du är ensamstående förälder, fundera på hur kan lösa det ekonomiskt och tidsmässigt. Kanske kan din mamma eller nära vänner hjälpa till med barnen ibland.
Om du har en partner, diskutera igenom valet att studera innan du börjar, så att ingen sedan skuldbelägger dig för att du behöver prioritera plugg ibland (även kvällstid).