Martin Linder inviger kongressen
Martins inledningstal var både tillbaka- och framåtblickande. Han konstaterade att beslut som fattades vid förra kongressen har varit till gagn för förbundet. Vi var tidigt ute med beslut om digitalisering. Det var en medveten förändringsresa som vi har haft stor nytta av.
Han pratade om Unionens starka medlemstillväxt som bidrar till ökad facklig makt men att vår stora utmaning framåt handlar om att stärka medlemsengagemanget och bli fler förtroendevalda. Detta, och andra ”gap” har förbundsstyrelsen försökt föreslå åtgärder för i handlingsprogrammet som läggs fram för kongressen.
Martin återkom också till sitt motto: Att det är viktigt att veta var man bor för då går man inte vilse, och om man skulle gå vilse så hittar man lättare hem igen om man vet var man bor. Han uppehöll sig länge vid Unionens identitet, vilka är vi? Identiteten beskrev han som en idé som grundar sig i ett folkrörelseperspektiv där inkludering, att vi står upp för varandra, drivs av viljan att förändra samhället i en hållbar demokratisk inriktning och ser till medlemmens behov, är tydliga hörnstenar.
Martin menade att vi vill, vi ska och vi måste ta ett större ansvar än bara för oss själva. Om det så är med andra löntagare på svensk arbetsmarknad, eller med fackliga systrar och bröder i Belarus. Det sista fick en särskild betydelse eftersom den belarusiska fackliga aktivisten Ala Tsvirko har bjudits in till Unionens
kongress
. Ala har inte fått uppehållstillstånd i Sverige trots att hon förföljs i sitt hemland.
Även klimatfrågan berördes i Martins tal och att breda grupper på arbetsmarknaden känner social trygghet är helt avgörande för den ekologiska hållbarheten. Och som Sveriges största fackförbund vill, och måste vi, ta ansvar för det.
Nästa artikel